Hyfsat spel om tärningsval där tärningar slås och grupperas efter resultat och där antalet i varje grupp avgör handlingens effektivitet. Genom handlingarna får spelarna resurser (för att servera sina gäster), rum (som deras gäster kan övernatta i), personal (för förbättrade handlingar) och pengar. Poäng delas ut för olika saker men främst för fylla rum och uppfylla mål.

Grand Austria är inte ett dåligt spel men det erbjuder inte mycket nytt heller och tärningarna och korten ger lite för mycket slump för min smak. Jag spelar det dock gärna då och då.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Topplista - från fulländade 10-poängare till "trasiga" 1-poängare

Listan fortsatte härifrån.

Ark Nova (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ett zoo
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Ark Nova erbjuder den numera så populära handlings- och poängsalladen. Handlingskort dras från en tablå där dess position avgör dess styrka, varefter det flyttas längst bak och skjuter fram övriga kort ett steg. Handlingarna används för att förvärva ett av många kort, lägga brickor som fungerar som inhägnader, spela djurkort till dessa inhägnader, utföra särskilda korthandlingar och förvärva pengar.

Mekanismerna känns inte alltför disparata och handlingssystemet belönar planering framåt så det finns ett spel här men interaktionen är för låg för min smak och spelet för långt för vad det erbjuder.

Strategi

Korten spelar stor roll i Ark Nova men det finns åtminstone en del man kan göra för att balansera slumpen.

Ett första mål är att vända handlingskort till deras starkare sida, helst två de första två rundorna. Ett kort vänds genom att ta två partnerzoos eller universitet och det andra genom att nå upp till två konservationspoäng, något som bör planeras redan från starthanden. De handlingskort jag prioriterar at vända är 1) Sponsor (för att kunna spela sponsorkort snabbare och få högre inkomst vid behov), 2) Card (för att välja kort i stället för att dra) och 3) Associate (för att kunna betala för poäng). Det fjärde kortet beror lite på om jag behöver bygga specialinhägnader eller spela speciella djur.

Ett andra mål är att få en andra associate under de två första rundorna, så att man kan få både partnerzoo och universitet i samma runda, och sedan en tredje associate kort därefter, så att man kan uppfylla två målkort samma runda. Vägen dit är mer situationsberoende. Att uppfylla ett målkort är ett sätt, att få vetenskapspoäng ett annat, att spela vissa kort ett tredje.

När jag väl vänt de första korten har jag fullt fokus på att uppfylla målkort så snabbt och effektivt som möjligt. Vilka kort uppfyller flest mål? Vilka mål är konkurrensen hård i? Hur kan jag använda effekter för att spara tid, t ex använda kryss för att öka kortstyrkan eller flytta mindre viktiga längst bak för att skjuta fram mer brådskande kort?

Jag försöker också undvika att utlösa en rast då det kostar en handling men om jag inte har resurser för några bra handlingar (eller om motståndarna har bättre handlingar, t ex om de har fler associates) kan det vara nödvändigt. Det är också en fördel med att uppgradera sponsorkortet först eftersom man då får dubbelt så mycket pengar om man använder det för att utlösa en rast.

Slutligen försöker jag maximera mitt sista drag. Vare sig jag själv eller någon annan avslutar bör jag planera för att (med kryss om så behövs) spela en Associate för att uppfylla ett projekt och sedan välja den bonus som ger mig en till handling och då välja det som ger mig mest poäng (spela ett värdefullt djur eller en sponsor eller fylla kartan).

I slutändan är dock korten avgörande och mot en dålig hand är det svårt att vinna oavsett strategi.

Minnen

Jag spelar mycket på Boardgamearena och det spel som verkligen gav mig tidsvarningar när jag försökte spela Ark Nova i realtid och fick kämpa för att hinna godkänna alla dialogrutor om de olika effekter som triggas. Desto bättre gick det när jag övergick till att spela turbaserat och kunde planera kommande fyra-fem drag i lugn och ro.

The Bloody Inn (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Driv värdshus och mörda gäster
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Låt dig inte luras av de många olika korten - The Bloody Inn handlar inte om att bygga kraftfulla kombinationer utan om att hantera din hand så att du har de kort du behöver precis när du behöver dem. Vad du än behöver göra (mörda gäster, förbereda gravplatser, hyra kumpaner etc.) så måste du först skaffa billiga kort, sedan betala med billiga kort för att köpa dyrare kort och sedan betala med kort igen för att slutligen spela ut korten. Men för många kort kostar och det gäller också om du har mördade men ännu inte begravda gäster när polismän råkar befinna sig på värdshuset.

Det här är precis det slags spända spel där du aldrig har tillräckligt med handlingar som jag gillar. Tyvärr tycks inte spelet veta vad det vill vara. Personligen tycker jag att The Bloody Inn skulle ha tjänat på en renare design med kortare speltid och färre specialkort medan andra kommentatorer skulle vilja ha mer tid att bygga starkare kombinationer av dessa.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ticket to Ride (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg järnvägslinjer i USA
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Till slut fick jag spela detta "introduktionsspel" för nya brädspelare och Ticket to Ride förtjänar sitt rykte. Enkelt och välkomnande med subtil interaktion och bra balans mellan tur och skicklighet. Planera ditt järnvägsnätverk baserat på hemliga mål men agera innan någon annan tar kontroll över en järnväg. Chansa på att ta dig an nya mål men var beredd på att straffas om du misslyckas. Lite likt det djupare Power Grid (vilket rekommenderas som nästa spel om du gillar Ticket to Ride).

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Fresh Fish (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Placera butiker nära fabriker
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag är inte säker på vad jag ska tro om Fresh Fish. Spelarna turas om att placera ut diskar nära fabriker för att så småningom bjuda på rätten att ersätta dem med butiker som matchar fabrikerna. Ju mindre avstånd, desto högre poäng.

Jag har förstått att det finns en strategi kring hur vägarna placeras men för mig kändes det som att det fanns gott om platser att placera diskarna på och att vinnaren är den som lyckas bjuda lägst.

Jag tycker att det finns många bättre spel där man bygger rutter men eftersom många vänner hyllar Fresh Fish så är jag beredd att ge spelet fler chanser.

Strategi

Placera diskar nära fabriker och bjud så lågt som möjligt. Det finns säkert mer men inte vad jag kan se just nu.

Minnen

Jag har hört mycket gott om Fresh Fish så när jag hörde om den lilla sajten Boardtogether med obskyra spel som just Fresh Fish så blev jag ändå glad över att få prova det.

AuZtralia (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bekämpa Cthulhu i Australien
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

AuZtralia är en märklig blandning av handlingsval, nätverksbyggande, tidshantering, monsterstrider och semisamarbete. Betala för handlingar med resurser (ju fler resurser du har i ditt nätverk, desto mer kan du leverera) och med tid (ju mer tid du spenderar, desto längre måste du vänta på din nästa tur) och använd resurserna för att bygga en armé och bekämpa Cthulhumonster. Döda monster ger dig poäng men om för många monster överlever så tjänar de poäng och vinner spelet i stället.

Trots allt detta är spelet enkelt och turerna snabba. Min främsta invändning är att spelet kanske är för enkelt. Den första delen är en kapplöpning om resurser och den andra delen en kapplöpning om monster. Det är ungefär allt. Tidsbegränsningen gör det viktigare att effektivisera handlingar än att överlista motståndarna så spelet är ganske solitärt och slagen avgörs slumpmässigt så det är få taktiska beslut.

På det stora hela ett välutvecklat spel men för att vara ett spel om att utforska Australien så finns det inte så mycket att upptäcka.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Thebes (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Arkeologi kring år 1900
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Det jag tycker bäst om med Thebes är tidsmekanismen. Du bestämmer helt enkelt hur mycket tid du ska spendera på handlingar - ju mer tid du spenderar, desto bättre resultat, men det flyttar dig också framåt i turordningen och ger dig mindre tid att göra andra saker. Tiden använder du till att resa, inhämta kunskap och leta efter artefakter. Ju mer kunskap du har och ju mer tid du använder till att leta, desto fler brickor får du dra ur artefaktpåsen. Dragningen ger lite väl mycket slump till Thebes men det är fortfarande ett roligt och enkelt spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Camel Up (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Vadslagning på kamellopp
Spelare:	2-8 (bäst på 4-6)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Är det här ett barnspel eller ett spel för mer avancerade spelare? Illustrationer och tema pekar på det förra men vadslagningsmekanismerna på det senare. Ska du satsa på ledaren? Eller på en slutlig vinnare? Eller ska du placera en bricka som får kamelerna att flytta ett steg mer eller mindre? Ja, litar du på din tur?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Messina 1347 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Pestbekämpning i Messina
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Messina har många rörliga delar som man behöver hålla ordning på. Arbetare flyttas mellan stadsrutor för att utföra handlingar (förutsatt att de inte är blockerade). Handlingarna ger resurser (främst för att bygga byggnader och vagnar), medborgare (att placera i byggnader för produktion eller på det personliga spelarbrädet för speciella fördelar), förflyttningar på spelarbrädet (för ovan nämnda fördelar) eller avancemang längs olika spår (för andra fördelar).

Spelarbrädet ändras slumpvis varje runda genom att nya medborgare och pestbrickor (som behöver tas bort med eldbrickor för att undvika bestraffningar) fylls på. Så småningom kan handlingarna bytas ut mot bygghandlingar som använder för att flytta tillbaka medborgare till Messia och få poäng.

Det finns en del intressanta aspekter i spelet där framgångsrik kombination av handlingar belönas. Dock förblir det för solitärt och taktiskt för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Eclipse (spelat, äger ej)

Bakgrund:	4X spel i rymdmiljö
Spelare:	2-6 (bäst för 4-5)
Speltid:	1 timme per spelare
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Eclipse erbjuder en 4X-upplevelse där all "X" är väl representerade. Upptäck genom att vända brickor, expandera genom att placera inflytandediskar, utnyttja genom att placera befolkningskuber och utrota genom att bekämpa spelfiender såväl som de andra spelarna. Jag kan inte annat än beundra hur väl dessa delar integrerar med varandra. Brickor är rikare/starkare ju närmare mitten de är, något som gradvis driver spelarna mot varandra. Inflytandediskar placeras inte bara på brickor utan också temporärt på handlingsrutor för vald handling varje tur. Detta öppnar dock underhållskostnader så expansion och handlingar måste balanseras av inkomsten. Placerade befolkningskuber öppnar inkomst i de tre olika spåren pengar (för underhållskostnaden), vetenskap (för förbättrade handlingar) och material (för att bygga skepp). Skeppen skräddarsys av spelarna under spelets gång så när de slutligen möter varandra så kommer de alla vara unika.

Tyvärr löser inte Eclipse riktigt det problem som många spel som kombinerar ekonomi och militär: när två spelare slåss så vinner den tredje spelaren som lyckas hålla sig utanför. Kombinerat med ett fast antal rundor kan detta mycket väl resultera i spel där spelarna håller efter varandra och inte gör så mycket annat än att bygga upp inför den sista och avgörande rundan. Lägg till detta slumpmässigheten av dragna brickor (som avgör din ekonomiska framgång) och tärningarna som slås vid slag (som avgör din militär framgång) och det är inte mycket spel kvar.

4X-upplevelsen är bra men jag önskar att Eclipse hade förlitat sig mindre på spelarna att bibehålla balansen och mindre på slumpen att bestämma vinnare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Dead of Winter (sålt)

Bakgrund:	Zombieapokalyps
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Kombinationen samarbete och dold agenda skapar en bra friktionsnivå mellan spelarna. Många kort dras och tärningar rullas men eftersom de spelas efteråt finns det en balans mellan tur och skicklighet.

Dock är inte mekanismerna så innovativa: rulla en tärning, flytta och dra ett kort. Utmaningen är inte att följa en djup strategi eller hitta överraskande taktiska handlingar utan att optimera oddsen och det finns bättre och enklare spel för det.

De som uppskattar rollspel kan säkert uppskatta kolonins kamp mot väder och zombies medan taktiker och strateger kan sakna känslan av kontroll.

Why I Love You and Why I Still Divorce You (engelskspråkig recension för publicering på Boardgamegeek)

What is Dead of Winter? A cooperative game? A competitive game? An immersive story? A psychological experience? The answer is all of this and this is what makes Dead of Winter so interesting.

The Cooperation

The game itself is fairly simple. The setting is a zombie apocalypse (but do read on, I don't like zombie games myself but although there are zombies everywhere in Dead of Winter, your mind will be occupied with other things). You play a number of characters with different abilities. You roll action dice for your actions - the higher the roll, the more difficult actions you may take. You use your actions to search locations for useful stuff (food, weapons etc.). You use what you find to feed the colony and avert crises, and of course to kill zombies. Everybody wins if the colony objective is fulfilled.

The Competition

If this had been the entire game, Dead of Winter would have been nothing more than a luck-based cooperative game. But then comes the competitive dimension. Each player has a secret objective as well. Some may want to hoard food (and not share it with the colony!), some may want to bring as many other people to the colony as possible (and increase the number of mouths to feed!) and there may even be a betrayer (who wants the colony to fall!).

This is where the game starts to get interesting. As a non-betrayer, you must balance between giving to the colony objective and keeping for your personal objective. As a betrayer, you must help the colony long enough to complete your personal objective (and to hide your true intentions to avoid being exiled by the others) before the time is ripe to tank the colony.

The Story

So it's all about bluffing and deduction then? No, there is a story-telling element as well. Each character has a background that adds a role-playing element to the game. There are so called crossroad cards, that trigger at certain occasions and usually put the players in an ethical dilemma. With the right mindset, the decision is not about "is it best to lose a moral or a food" but rather about "can we really leave those helpless people to die out there?"

The Psychology

This leads us to the psychological dimension of the game. How will players react to those ethical dilemmas? Will they put the common objective or their personal objective first? Will they rather see all players losing than being the only player not winning? This is the main reason why I bought Dead of Winter: to see how my friends would react in those situations.

In my personal experience, this is only comparable to Avalon (reviewed at Boardgamegeek). Players, who I have known for decades, display the most unexpected reactions to the challenges of surviving Dead of Winter. Joy and sorrow, excitement and anguish, anger and accusations are all feelings connected to a game of Dead of Winter.

The Complaints

So why have I decided to part with game then? Let me first present (and reject) some of the common complaints about Dead of Winter.

Dead of Winter is a luck feast

Yes, there are dice in Dead of Winter (and I usually don't think they belong in a modern game) but the luck is mitigated. You roll the action dice first and decide what to do with them later. Even with a bad roll, you can take actions, and if things come to worse, you can always negotiate with the other players. "OK, I can take out the garbage, but then I want someone to find me a weapon.")

The exposure die, that kills you in 1 out of 12 rolls, is a bigger problem but somehow it works anyway. The die adds a level of uncertainty that can break even the most optimized plan and the feeling when you anxiously watch this fatefull roll fits Dead of Winter very well.

Whatever Dead of Winter does, other games do it better

I admit that my experience of cooperative games is limited but I still haven't played anything that beats Dead of Winter in its genre. Purely cooperative games like Forbidden Desert are all about beating the mechanisms and are often ruled by the experienced alpha player pointing out the optimal decision at every point. Betrayer games like Battlestar Galactica are far less immersive and the decisions far less interesting. ("Now we need to play red cards but I'll keep some of mine, not because I need them but in case I end up being a cylon in the next phase." Sorry, BSG fans, but even a zombie apocalypse make more sense.)

Dead of Winter is broken since nothing can prevent the betrayer from tanking the game

A game of Dead of Winter is poised on a knife-edge. If the players are not careful, the betrayer won't even have to do anything to push the colony over the edge. But there are plenty of examples of sessions from the community where the betrayer does lose so it's all a matter about learning to master Dead of Winter (and since when does time to master makes a game bad?)

A greater challenge is the eternal question of whether it's fair to tank the game if you can't win (se Boardgamegeek). I don't want to start a similar thread here but in my humble opinion, there is no right or wrong answer to this question. How people react when put in this situation is all part of the psychological experience of Dead of Winter.

The Divorce

So if none of those arguments convince me, why the divorce? I have touched upon the answer throughout this review. Dead of Winter is cooperation, competition, story-telling and psychology at the same time. But with a player group that only focuses on some of those dimensions, Dead of Winter doesn't come to its own. The first game may still be interesting, as you watch your friends' reactions. However, to play a game where the players try to play another game isn't fun in the long run.

In conclusion, if you have a tight gaming group, willing to immerse themselves into a psychological story, Dead of Winter is defintely your game. I don't regret having introduced it to my gaming group but as the cliché goes: it is not your fault but mine. Farewell, Dead of Winter, I will always remember you will be happier with another gaming group.

Strategi

Som de flesta tärningsbaserade samarbetsspel spel handlar det inte så mycket om strategier som att optimera oddsen i olika moment. "Vi behöver mat." OK, vem är bäst på att leta efter mat." "Vi behöver döda en zombie." "OK, vem är bäst på att döda zombies." Det är inte för att få utforska strategier som man spelar Dead of Winter.

Minnen

Se recension.

Relic Runners (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hitta reliker i djungeln
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Underhållande spel där du springer längs väg och försöker komma före andra spelare till temple och reliker. Den första delen handlar om att optimera din väg (något jag tycker Istanbul gör bättre) medan den andra delen handlar om att använda ditt vägnätverk för att springa mellan relikerna (något jag tycker orsakar dragtvång - vem ska avslöja en relik så att näste spelare i tur kan springa och ta den). Potentiell risk för "analysis paralysis" när man utvärderar de bokstavligen många vägarna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Twilight Struggle (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kalla kriget
Spelare:	2
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Tematisk simulering av kalla kriget om kampen om inflytande i världen där det verkliga spelet gäller att veta när man spela vilka kort. Korten ger visserligen en historisk atmosfär men ger också slump och gör kunskap om korten viktigare än positioner på brädet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Nations (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Civilisationer från forntid till nutid
Spelare:	1-5
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Ett ambitiöst försök att förenkla ett civilisationsspel till ett kortspel. Jag gillar hur du måste balansera de olika resurserna och beakta hur du ligger till på de olika utvecklingsspåren relativt de andra spelarna. Avsaknaden av karta och det faktum att varje ny utveckling bara lägger till lite mer bonus gör spelet repetitivt och man känner inte riktigt att man bygger en civilisation.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Bruxelles 1893 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Arkitektur i Bryssel
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag tycker vanligtvis om Eurospel men den här blandningen av icke intuitiva poängmekanismer fångade aldrig mitt intresse. Kuber i majoritet på ett ställe, kuber i rad på ett annat och så vidare. Fler partier gav mig en bättre förståelse för de strategiska alternativen och möjligheterna att sabotera för andra spelare men också för ett turordningsproblem liknande det i Puerto Rico: om din vänstra spelare ger dig tillfällen att stänga områden och ta majoriteten så kommer du att vinna (vilket jag gjorde) och vice versa.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

La Granja (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Jordbruksproduktion och -försäljning
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

La Granja är ett spel med många väloljade mekanismer som ändå inte lyckas engagera mig. Spelets kärna är förvärv, förädling och leverans av varor för att tjäna poäng. Dock finns det så många sätt att göra detta på (och så många alternativa sätt om dina motståndare skulle råka komma i din väg) att det handlar mer om att optimera varje liten handling snarare än att bygga en ekonomisk motor eller anpassa din strategi till motståndarnas handlingar. Dessutom används ingen av mekanismerna fullt ut - du bygger inte en kraftfull ekonomisk motor, du sätter inte upp kraftfulla kortkombinationer och så vidare. La Granjas "mekanismsallad" kan hjälpa dig att förstå vilka mekanismer du föredrar men när du väl gjort det så finns det andra spel som utnyttjar dem bättre.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Name of the Rose (sålt)

Bakgrund:	Bluffspel i Umberto Ecos klostermiljö
Spelare:	2-5
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag gillar både Eco och Feld och det här smarta slutledningsspelet ser ut att förtjäna en mycket högre ranking. Lite som i Clans spelar du en dold färg (munk) som du ska försöka gynna utan att avslöja dig själv. Du gör det i första hand genom att misstänkliggöra andra munkar samtidigt som du listar vilka av dem som tillhör andra spelare. Till de extra mekanismer som ger ytterligare krydda till The Name of the Rose hör möjligheten att stoppa tiden (då den som avslutar en runda får minuspoäng) och det gradvisa avslöjandet av vilka färger du inte spelar. Frågan är dock om detta är nödvändigt då det liknande Avalon klarar sig med betydligt färre mekanismer och kortare speltid. Jag misstänker att The Name of the Rose behöver rätt spelgrupp för att uppskattas.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Stratego (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att slå ut motståndarpjäser
Spelare:	2
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Hur skulle schack fungera om varje pjäs hade en hemlig styrka som bara avslöjas när den kommer i strid? Den frågan ger Stratego ett positivt svar på. Stratego är på sätt och vis en mer realistisk "spelifiering" av ett fältslag än schack. Precis som en riktig fältherre organiserar du själv dina styrkor (pjäser) och försvarslinjer (bomber) och agerar på information i stridens hetta (motståndarpjäsers styrka allt eftersom skärmytslingar utbryter). Att jag inte spelar det oftare beror helt enkelt på att jag inte längre spelar tvåmannaspel så ofta.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Abalone (äger)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att knuffa ut motståndarkulor
Spelare:	2-3 (bäst på 2)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Smarta mekanismer och eleganta komponenter men partier mellan två jämnstarka spelare har en tendens att sluta i dödlägen där ingen kan bryta igenom utan att försvaga sin egen position.

Dock uppfann en vän och jag den alternativa varianten "Abalone Soccer" (beskrivet på Boardgamegeek), där en neutral kula (en fotboll) läggs till. Fotbollen knuffas helt enkelt som en vanlig kula utan vikt (d v s tre kulor kan flytta tillsammans med fotbollen och knuffa upp till två motståndarkulor) och målet är att knuffa ut fotbollen på motståndarens sida. Varianten gjorde spelet öppnare och är väl värd att prövas.

Strategi

Den säkra strategin är tyvärr också den som förstör spelet: gruppera dina kulor med tre kulors "tjocklek" så att motståndaren inte kan knuffa dig. Avancera därefter mot motståndarens svaga punkter samtidigt som du bibehåller tre kulors tjocklek. Om motståndaren använder samma strategi så är det än viktigare att bibehålla tjockleken men det innebär också att ingen kan avancera och att partiet slutar i ett dödläge.

Minnen

Uppfinningen av fotbollsvarianten ovan är min första spelförbättrande variant och förvandlade ett vackert spel till ett också roligt spel. Det lärde mig också hur viktigt det är med förutsättningslösa tester och kreativa idéer i speldesign.

Qwirkle (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att kombinera färger eller symboler
Spelare:	2-4 (bra på alla spelarantal)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Kombinera färger eller symboler och få poäng för alla kombinerade rader och kolumner. Taktiskt måste du granska bordet för att hitta de bästa kombinationerna varje tur men strategiskt måste du bedöma vilka brickor du ska placera nu och vilka du ska spara till bättre tillfällen. Turfaktorn när man drar nya brickor kan vara lite hög.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

BLUE (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att bygga linjer i egen färg
Spelare:	2-3 (bra på alla spelarantal)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Bygg dina egna linjer samtidigt som du blockerar motståndarens. Enkelt men briljant och det här har sannerligen öppnat mina ögon för Nestors spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Mitt hittills enda parti slutade intressant nog i en trespelarremi. Välbalanserat eller för balanserat? Bara fler partier kan avgöra det.

Othello (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att vända brickor
Spelare:	2
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Placera brickor och vänd din motståndares brickor men utan att ge densamme möjlighet att vända tillbaka dina brickor i sin tur. Othello är ett djupt och strategiskt spel som förtjänar sin klassiska status men känns inte lika dynamiskt som sina äldre släktingar schack och go.

Strategi

Spela på långsiktiga positionella fördelar snarare än kortsiktiga brickvändningar, såsom att få dina brickor på kanterna och hörnen (där de inte kan vändas).

Minnen

Othello lyckades aldrig konkurrera med schack när jag var liten och jag har därför få minnen av detta annars så eleganta spel.

Kalaha (sålt)

Bakgrund:	Samla stenar
Spelare:	2
Speltid:	15 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Kalaha är visserligen inte utan intresse men det kan inte konkurrera med andra abstrakta klassiker som schack, backgammon och go.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Brädspel (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om flytta brickor från start till mål
Spelare:	2
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Intressant variant av Backgammon. Efter bara ett parti upplever jag det som om Backgammon har mer att erbjuda i långa loppet men behöver mer erfarenhet för att vara säker.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Red7 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt kortspel
Spelare:	2-4 (bäst på 2-3)
Speltid:	10 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Enkelt och smart kortspel med flera svettiga beslut. Spelar du ett kort till din poängpalett eller använder du det för att ändra vinstvillkoret? Spelar du försiktigt för att behålla dina möjligheter att stanna kvar i spelet eller aggressivt för att sparka ut de andra spelarna? Turen spelar kanske lite för stor roll men strategi lönar sig i långa loppet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Alhambra (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg palats i det moriska Spanien
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Alhambra är ett enkelt spel med en del intressanta beslut. Ska du köpa en bricka innan någon annan gör det eller ska du ta pengar för att kunna köpa det med jämna pengar (och få en extra handling)? Vilka färger ska du köpa för att få eller behålla majoritet? Hur ska du arrangera dem för att lämna plats för kommande byggen? Skicklighet spelar roll men det känns ändå som tur med korten fäller avgörandet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Palmyra (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sprid inflytande kring Palmyra
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Palmyra är ett intressant pusselspel där du väljer mellan att placera brickor för att tjäna nya brickor eller brickor för att tjäna pengar. Det känns som om tur med brickorna är viktigare än skicklighet men jag fördjupar mig gärna ytterligare i spelet för att utröna detta.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Siege of Jerusalem (äger)

Bakgrund:	Jerusalems belägring 70 e Kr
Spelare:	2 (lagspel möjligt)
Speltid:	4 timmar för scenarier, 30 timmar för kampanjen
Svårighetsgrad:	90-100%

Allmänt

Siege of Jerusalem lägger bokstavligt talat till en dimension till de vanliga konfliktspelen. Siege of Jerusalem är en episk stridssimulering där den oövervinnerliga romerska arméerna ställs mot de oforcerbara murarna runt Jerusalem. Spelet kryddas av "murkomponenter" som belägringsmaskiner, stegar och brinnande olja men tyvärr lämnar den ökade komplexiteten denna tredje dimension medför en viss eftersmak. För den som inte räds detta innehåller dock Siege of Jerusalem många spännande utmaningar.

Strategi

Siege of Jerusalem är tyvärr ett mycket krävande spel och jag har varken hittat tid eller motståndare för att spela hela kampanjen ännu. Förhoppningsvis kommer jag att kunna ge mig på ett solitärparti så småningom och då kunna dra slutsater om strategier.

Minnen

De gånger jag spelat Siege of Jerusalem har jag nöjt mig med de enklare scenarierna. Som Gallus har jag försökt kväsa upproret i dess linda och med min enda legion storma murarna. Min motståndare har dock alltid lyckats slå tillbaka mina försök och jag kan bara konstatera att jag ännu inte lyckats bättre än vad stackars Gallus gjorde för 2000 år sedan.

Carcassonne (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ett jordbrukslandskap och placera ut invånare
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag vann mitt första och enda parti men kände aldrig att jag hade kontroll eller presterade. Du drar en slumpmässig bricka och har några få bra alternativ för den. Givet Carcassonnes popularitet är jag dock beredd att ge det en andra chans för att förstå det.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Elfenland (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Färdas genom fantasyland
Spelare:	3-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Lägg brickor på rutter för att kunna spela kort och färdas längs dessa rutter. Det är ett smart spel och det finns gott om tillfällen att bokstavligen gå i vägen för varandra. Trots det så blir jag inte riktigt engagerad av Elfenland eftersom det enda du gör är att optimera din egen färdväg i hopp om att någon annan ska lägga brickorna du behöver.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Impulse (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utforska och erövra galaxer
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter per spelare
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag gillade Glory to Rome och Innovation av samme designer men det här spelet hade för mycket tur och väntetid. Att omvandla ett kort till poäng kräver flera steg som alla är beroende av tur med korten du drar. Alternativt kan du anfalla en annan spelare för att få poäng men om du misslyckas har du gett den spelaren segern till de andra spelarnas olycka. Svårigheterna att läsa korten tvärs över bordet gör inte saken bättre. Den enda förmildrande omständigheten är interaktionen.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Deep Sea Adventure (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hitta skatter i havet
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter per spelare
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Intressant variant på chansspel där spelarnas handlingar bestämmer oddsen för alla. Rulla tärningar för att gå djupare men så fort du börjar dra de slumpmässiga brickorna så blir inte bara förflyttningar långsammare utan slutet på rundan kommer också snabbare. För mycket slump för att tas på allvar men OK som utfyllnadsspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Riverboat (äger ej)

Bakgrund:	Odla mark och skeppa grödor
Spelare:	2-4
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Riverboat blandar många kända mekanismer. Välj turordning för att dra brickor (öppet), och kort (blint) för att samla och gruppera set av grödor och skeppa dem för att tjäna resurser och poäng. Även om allt hänger ihop så känns inte spelet riktigt engagerande. Kanske för att man ofta känner sig utlämnad åt av korten ger och vad de andra spelarna lämnar. Kanske för att spelet ofta blir en pusselaffär med långa betänketider. Eller kanske för att temat med att bygga och transportera inte riktigt lyser igenom som i till exempel Great Western Trail. Riverboat är fortfarande ett solitt spel men det erbjuder inget nytt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Tzolk'in (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla ekonomi och religion i Mayariket
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Tzolk'in är mest känt för sina innovativa kugghjul som automatiskt ökar arbetarnas avkastning ju längre de stannar på ett hjul. Det är en elegant lösning som ställer spelarna inför utmaningen att kalla hem arbetare ofta med lägre avkastning eller mer sällan med högre avkastning. Avkastningen kräver också en insats i form av majs och/eller resurser, något som man förstås ständigt lider brist på.

Däremot är det lite mer bökigt att hålla koll på olika bonusar och det är inte alltid uppenbart vad de många olika symbolerna står för. I längden blir det också lite repetitivt att skicka ut och kalla hem arbetare utan någon känsla av framåtskridande.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Kingdom Builder (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ett kungarike och placera ut byggnader
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Placera eller flytta byggnader för att skapa poänggivande mönster enligt partispecifika mål. Det borde finnas mycket att tycka om men poängsystemet ger inte utrymme för strategiskt tänkande och för taktiskt tänkande finns det bättre spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

River of Gold (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Handla längs en flod
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Slå en tärning, flytta längs en flod och samla resurser. Dessa resurser kan sedan användas för att bygga byggnader längs floden (för resurser när andra spelare passerar), uppfylla slumpmässiga kontrakt (för förmågor och poäng) och avancera längs olika spår (för resurser och poäng).

Mekanismerna känns gamla och de slumpmässiga delarna, även om de kan mitigeras, gör spelet än mindre intressant. Det finns många liknande spel med mer spelarkontroll och interaktion.

Strategi

Tärningen spelar stor roll i River of Gold så spelet är mer taktiskt än strategiskt. Det finns dock några enkla men effektiva "europrinciper" att följa.

Använd resurser. Resurser gör ingen nytta på handen utan bör användas snarast möjligt (pengar för att bygga, varor för att leverera).
Bygg framför dina skepp så att du kan segla till egna byggnader när du behöver resurser.
Undvik att segla till motståndarnas byggnader och ge dem resurser.
Bygg/leverera med målkorten i sikte och håll koll på om någon motståndare kan hinna före dig.
Leverera först till dem som ger fördelar under spelet (artisans, nobles) och senare till dem som ger poäng i slutet av spelet (elders).
Fokusera på inflytande i två eller tre nummer och se till att matcha dem med elders för att maximera poängen från dem.
Avsluta spelet så fort du inte har några starka drag (som är värda mer än 5 poäng).

För att lyckas är lite backgammonstrategi också bra: försök att försätta dig i situationer där få tärningsslag är dåliga. Tärningen kan fortfarande ställa till det för dig men den här strategin har i alla fall hjälpt mig vinna ofta, i skrivande stund 80% av mina partier.

Minnen

För att ge River of Gold en chans hoppade jag på en turnering på Boardgamearena. Resultatet blev fem raka segrar, turneringsseger samt den då nästhögsta rankingen på sajten.

Orientexpressen (sålt)

Bakgrund:	Lös mordgåta på Orientexpressen
Spelare:	1-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Orientexpressen är ett bättre slutledningsspel än Cluedo men lösningsprocessen är ganska mekanisk: samla in information om relationer, organisera dem i ett schema och använd uteslutningsmetoden för att hitta mördaren. OK som mellanspel med ovana spelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Republic of Rome (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla guld och uppför byggnader
Spelare:	1-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	6 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Har spelat det en gång utan vinnare eftersom ledaren ständigt pressas tillbaka av de andra spelarna.

Skulle vilja ge det en andra chans men behöver förstå hur man kan undvika liknande dödlägen.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

War and Peace (aldrig ägt)

Bakgrund:	Napoleonkrigen
Spelare:	2-6 (bäst på 6)
Speltid:	6-24 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

War and Peace är ett klassiskt konfliktspel med alla välkända komponenter: ledare, infanteri, kavalleri, artilleri, flottor, hexagoner, supply centers, supply lines och så vidare. Samtidigt är det enkelt och ger spelarna möjlighet att koncentrera sig på diplomati, strategi och taktik i stället för regler. Krig är en fortsättning av politiken fast med andra medel som Clausewits sa...

Strategi

Precis som under Napoleontiden gäller det att koncentrera sina styrkor och bara leverera batalj när man är stark nog. För Frankrike gäller det att slå ut motståndarna innan de hinner samlas och för de allierade gäller det att enas och samlas så fort som möjligt. Det faktum att länderna är så olika starka gör det naturligtvis ännu svårare.

Minnen

War and Peace är tyvärr ett av dessa långa spel som man sällan hinner spela till slut. Å andra sidan är det inte ett spel som man kan "vinna" i vanlig bemärkelse utan dess charm ligger i kampen för den egna nationen, med de förutsättningar den har. Ett minnesvärt parti handlar om hur jag såg mer till Österrikes bästa än min allians bästa, i och för sig inte helt olikt Napoleontidens habsburgare. För en gångs skull hade vi lyckats bilda en stark antifransk allians och gjorde oss redo att tåga direkt mot Paris för ett avgörande slag mot kejsardömets hjärta. Alla arméer skyndade dit utom de österrikiska. De stannade hellre på vägen och införlivade den ena franska kolonin efter den andra med det habsburgska väldet. Resultatet blev att mina alliansparnters helt enkelt tröttnade och bildade en antiösterrikisk allians tillsammans med Frankrike! Den som gapar efter mycket...

Castles of Mad King Ludwig (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kung Ludwigs slottsbyggen
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Slottsbygge har sina givande stunder men det blir snabbt repetitivt och interaktionen är låg. Många mekanismer verkar malplacerade, såsom de dolda målen som ytterligare hindrar spelarna från att interagera. Jag kunde inte låta bli att undra om det inte hade varit roligare att bygga ett slott tillsammans.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Escape from the Aliens in Outer Space (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sjöslag med okända mål
Spelare:	2-8 (bäst på 4-6)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Escape from the Aliens in Outer Space känns i stora delar som Sänka skepp gjort på rätt sätt. Du spelar antingen en människa som försöker nå räddningskapslar i hörnen eller en alien som försöker döda människorna. Förflyttningar sker som i Sänka skepp men slumpvisa kort orsakar ibland ljud som ger övriga spelare ledtrådar men ibland också användbara föremål. Det förblir dock ett gissningsspel och spelareliminering drar ner betyget.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Orléans (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckling av medeltida stad
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Orléans påsmekanism är intressant. Du kan inte kontrollera vilka handlingar du drar från påsen men du kan kontrollera vilka handlingar du lägger där. Dock är jag inte säker på att ett spels utmaningar borde komma från att begränsa dina handlingar. Dessutom finns det ändå så många handlingar att välja bland att spelet är mer av en solitär tävling än en interaktiv kamp.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Railroad Revolution (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg järnvägar i USA
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Railroad Revolution erbjuder det välkända receptet för en poängsallad med många olika handlingar och poängkällor. Spelet har dock några förlåtande egenskaper.

En är användningen av olikfärgade arbetare som ger unika fördelar i olika handlingar. Detta ger ett litet optimeringspussel för att få rätt man på rätt uppgift. En annan är kapplöpningen om de bästa platserna på kartan eftersom den förste att placera en station eller telegrafpost får en extra fördel. Detta ger lite interaktion i ett annars ganska solitärt spel.

Mindre bra är de slumpmässiga kontrakten, där tur med kort kan ge redan uppfyllda kontrakt (eller, i det motsatta fallet, kontrakt som du inte kan uppfylla på grund av att du inte har tillräckligt med byggnader kvar).

Railroad Revolution är ett OK spel men för den långa speltiden (räkna med den dubbla utsatta tiden) spelar jag hellre ett "riktigt" tågspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Pursuit of Happiness (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Fatta livsbeslut för att bli lycklig
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Tematiskt eurospel där livsbesluten kokats ner till vilka resurser du ska förvärva och vilka du ska spendera. Idén är lovvärd men eftersom handlingarna är öppna för alla och beroende på slumpvisa kort så finns det inget utrymme för interaktion eller långsiktig planering. Det är också lite besvärligt att följa upp alla transaktioner så The Pursuit of Happiness är varken ett spel för seriösa spelare eller för familjen.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Round House (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Handla och besök tempel i Kina
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Round House är ett standardeurospel där du använder en rondellmekanism för att konvertera resurser till poäng. Här finns en del intressanta mekanismer, såsom att samla familjemedlemmar och låta dem besätta värdefulla platser i templet, medan andra känns klumpiga och långsökta, såsom alla olika kort och bonusar att hålla reda på. De ofta förvirrande symbolerna gör inte saken bättre. Round House skulle ha gynnats av en renare design som fokuserar på vad spelet vill vara.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Mundus Novus (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Handla i Nya Världen
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Mundus Novus använder handelsmekaniken från Mare Nostrum, där du tar ett kort som erbjuds av en motståndare, som sedan tar ett annat kort och så vidare. Korten byts antingen i set om likadana kort för att bygga en tablå av kraftfulla kort eller i set av unika kort för att få poäng. Den första delen är intressant då du har ett begränsat antal kort för att få det du behöver. Men trots att spelet utvecklas så förblir kortkostnaderna desamma, något som tar bort spänningen och lämnar ett spel där turen att rätt kort är tillgängligt vid en spelares tur avgör spelet. Jag kan inte låta bli att tycka att slutspelet skulle ha kunnat vara så mycket mer intressant.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Bunny Kingdom (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg riken i kaninvärld
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Välj och vraka bland kort för att placera ut kaniner på en karta. Ju fler slott och unika resurser du får i samma grupp, desto högre poäng. Trots de slumpmässiga "pröva lyckan"-besluten så är det ett OK spel där du behöver positionera dig själv på kartan så att dina motståndare väljer att ge upp kort du behöver mer än dem. Tyvärr ger de alldeles för kraftfulla bonuskorten inte bara för mycket slump utan också en utdragen poängberäkning i slutet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Magnum Sal (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utvinn salt i Krakow
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Magnum Sal kombinerar arbetarplacering med transportrutter och delad infrastruktur. Placera arbetare för att förlänga gruvgångar och tjäna pengar/poäng från spelare som använder dina arbetare i en rutt för att transportera salt eller genom att fullfölja kontrakt. Detta ger mycket interaktion och utrymme att dra nytta av dina motståndares handlingar.

Men tyvärr känns Magnum Sal underutvecklat. Varje salttransport stannar upp spelet då spelaren för varje länk måste bestämma vilken annan spelare som ska få. Borttagandet av samtliga arbetare när det sista kontraktet i en fas levereras gör de sista handlingarna värdelösa för de andra spelarna. De regelbrytande korten lägger till onödigt kaos. Resultatet kan bli ett mycket långsamt spel med veliga spelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

La Isla (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Fånga sällsynta djur
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra kort och välj bland deras effekter för att omringa djur på ett bräde och öka värdet på "ditt" djur. Det lät intressant men jag kände att besluten var mindre intressanta än förväntat då kortdragningen styr för mycket av spelet. Med erfarenhet kanske du blir bättre på att hantera detta slumpmoment men just nu känns varje kort mer som ett hinder än en möjlighet. Jag är dock beredd att ge La Isla en andra chans.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Origin (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sprid människan över världen
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Idén bakom Origin är intressant: sprid dina stammar i världen för att uppnå mål. Dock känns det inte som om mekanikerna hänger ihop. Begränsningarna för förflyttningar påminner om ett abstrakt kombinatoriskt spel men blir aldrig begränsande förrän i slutet av spelet. Målen å andra sidan kommer från slumpmässiga kort med resultatet att dina kort driver din strategi i stället för tvärtom. Det är synd, Origin har ingredienserna för ett bra spel men de har inte blandats särskilt väl.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Pax Porfiriana (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Maktkamp i Mexico
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	80%

Allmänt

Phil Eklunds spel är kända för att ha komplicerade regler och Pax Porfiriana är inget undantag. Köp kort från en marknad och bygg en tablå som ger dig fyra olika sorters prestige (lojalitet, revolution, befäl, upprördhet) för att kunna hävda seger i fyra motsvarande regimer (Pax Porfiriana, anarki, undantagstillstånd, amerikans intervention). Varje kort är unikt och kan användas för att bygga din egen makt eller underminera motståndarnas makt. Pax Porfiriana inbjuder säkert till mycket taktik och rävspel men i slutändan är inte djupet tillräckligt för att matcha komplexiteten.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Hoity Toity (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla och visa upp antikviteter
Spelare:	4-6 (bäst på 4-5)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Ett gissningsspel där du först väljer en plats (auktionshus/slott) och sedan en handling (Köp/Ställ ut/Stjäl) - allt i syfte att samla och visa upp bättre kort än dina motståndare. Hoity Toity har sina stunder med rätt grupp men besluten är i stort sett desamma genom hela spelet så spelet är på tok för långt för vad det är.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Tichu (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kortspel om stick
Spelare:	4
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Kortspel om stick för tvåmannalag. Enstaka kort eller kombinationer av kort får spelas och några specialkort bryter mot reglerna (draken trumfar allt, fenix är en joker etc.) men den mest intressanta mekaniken är antagligen vadslagningen om att spela ut sina kort först, i vilket fall din partner måste hjälpa dig. OK för ett mellanspel men inte så intressant i längden.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Teotihuacan: City of Gods (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla resurser för att bygga pyramid i Tenochtitlan
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Teotihuacan är en samling av många trendiga brädspelsmekanismer. Dina arbetare är tärningar vars värden avgör deras förmågor. Deras handlingar låser upp förmågor, samlar resurser eller konverterar dem till poäng. Fler arbetare på samma plats gör handlingarna kraftfullare men att dela platserna med andra arbetare (dina eller andras) gör handlingarna dyrare. Så småningom gör dina arbetares ökade värden att de dör och återställs.

Det finns visserligen möjligheter till "stora drag" genom smart planering (samla rätt antal resurser och arbetare i rätt tid) men bokföringen känns onödigt krånglig med många små steg. Flytta din tärning, räkna andra tärningar för att bestämma kostnad, kontrollera förmågor för rabatter/extra resurser, matcha färger och symboler för att maximera ditt utfall, avancera längs särskilda utvecklingsspår, betala ytterligare kostnader och öka värdet på din arbetare. Lägg till detta låg interaktion liten känsla av framåtskridande så har du en god representant för dagens brädspel men inte en särskilt spännande sådan.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Santa Maria (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla koloni
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Santa Maria erbjuder en något innovativ handlingsmekanism, där du bygger din egen motor genom att placera brickor på en matris och sedan väljer och placerar tärningar för att utföra handlingar i en rad eller kolumn. Det finns slumpmoment vad beträffar tärningsslagen (som kan modifieras men till ett pris) och de brickor och kort som dras och här finns också den (vanliga) poängsalladen med för många sätt att få poäng. Resultatet är ett ganska taktiskt spel där spelarna fokuserar på sina egna bräden och interagerar mycket lite med varandra. Trots det har Santa Maria sina stunder, särskilt när du lyckas bygga och utföra flera sammanhängande handlingar i en speltur.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Rajas of the Ganges (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Vinn ära och pengar i Indien
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Rajas of the Ganges är ett spel där man placerar ut arbetare med den egenheten att det finns två poängskalor, pengar och berömmelse. En annan egenhet är att tillgången till arbetarplatser bestäms av färger och nummer på tärningar som betalas för handlingarna. "Motorn" är din palatsträdgård, där du lägger ett pussel av sammanhängande brickor som ökar din produktion av pengar och/eller berömmelse på vissa arbetarplatser. Å andra sidan finns det inga delar som ger dig extra tärningar så många handlingar går åt till att bara ta nya tärningar. På så vis flyter spelet på som en lugn seglingstur på Ganges. Det är visserligen en behaglig tur men Rajas of the Ganges har för lite interaktion och saker att upptäcka för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Catan: Cities & Knights (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kolonisering av en slumpmässigt konstruerad kontinent
Spelare:	3-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Cities & Knights lägger till lite mer variation till vanliga Settlers. Städerna ger en ny möjlighet att bygga och tjäna poäng medan riddarna lägger till ett gemensamt försvar av ön (och bestraffar svaga spelare med raserade städer/belönar starkare spelare med poäng). Dock ökar det också speltiden utan att ge något annat än mer av samma sak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Wingspan (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla fåglar
Spelare:	1-5
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

De vackra komponenterna kan inte dölja det faktum att Wingspan är en ordinär "motorbyggare". Välj mellan att ta fågelkort (för att placera i din motor), samla mat (för att betala en fast summa för att placera fåglar) och lägga ägg (för att betala en ökande summa för att placera fåglar). Redan placerade fågelkort i en handlingsrad ger dig små fördelar, såsom en extra resurs. Spelare får poäng i spelet för att ha den bästa samlingen av särskilda komponenter samt efter spelet placerade fågelkort. Det är ganska solitärt och även om första spelet är OK så finns det inte mycket mer att upptäcka efteråt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ganz schön clever (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla tärningskombinationer
Spelare:	1-4
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Lite som Yatzy men i stället för att bara samla poäng så placeras tärningar i olika färger i olika områden på ditt spelarbräde och utlöser effekter. Väl placerade tärningar utlöser kedjeeffekter och jag erkänner att det är ganska klipskt men spelet är fortfarande för slumpmässigt och solitärt för mig.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Next Station: London (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg tunnelbana i London
Spelare:	1-4
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hyfsat slump och skriv-spel om att knyta ihop symboler som representerar stationer i Londons tunnelbana. Det faktum att kort används i stället för tärningar gör att du kan lindra slumpen genom lite sannolikhetsberäkning men Next Station: London förblir en solitär upplevelse.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Welcome To... (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Planera villaområde
Spelare:	1-100 (bäst på 4-6)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Welcome To... kan liknas vid en avancerad form av bingo, där spelarna drar tre kort och väljer ett att lägga till sin poängbricka. Varje kort har ett nummer som du vill få in i en nummerserie och en symbol som ger dig extra effekter, såsom att öka poängen för särskilda kombinationer.

Eftersom spelet är simultant spelas det ganska snabbt oavsett spelarantal. Dock är det något för komplext och solitärt för att vara ett bra partyspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

K2 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bergsklättring
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

K2 känns som en mer utvecklad variant av utmana ödet-spelet Deep Sea Adventure. Välj mellan klättringskort och livskort för att nå så högt du vågar utan att dina klättrare dör.

Det finns ytterligare några mekanismer som bidrar till utmaningar, såsom engångstält (fler livspoäng när du stannar där) och förutsägbart väder (fäller livspoäng på vissa höjder).

Det är kul ett eller två spel men jag är inte säker på att det håller för fler partier. K2 blir därmed för långt för ett utfyllnadsspel men för kort för ett lite fylligare spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Flamme Rouge (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Cykellopp
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Flamme Rouge omvandlar ett cykellopp till ett brädspel genom en "omvänd kortbyggare", där kort spelas simultant och slängs efteråt för att flytta cyklarna. Det finns en del taktiska element, såsom att spela lägre kort i nedförsbackar för att få bonusförflyttning eller låta dina två cyklister dra växelvis genom att skapa mellanrum ("slipstreams") mellan varandra.

Tyvärr förtas detta något av gissningselementet, där du månste gissa och och var det kommer att uppstå mellanrum för att utnyttja hela kortets förflyttning. Inga mellanrum innebär att du hamnar sist i klungan och väl där är det svårt att komma ikapp igen, särskilt om du spelar med många spelare. Jag antar att detta är tematiskt men jag hade föredragit mindre slump.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Voyages of Marco Polo (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva resurser och uppfyll kontrakt
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Förvärva kuber för att fullfölja kontrakt och få poäng. Hur kan det här göras annorlunda jämfört med de många andra liknande spelen där ute? Genom att erbjuda extremt variabla spelarförmågor för att begränsa dina strategier och genom att kasta tärningar för att begränsa dina handlingar.

Det finns en del intressanta delar i spelet, såsom att resa på kartan för att låsa upp nya handlingsrutor. Dock är antalet rundor ganska få så jag är inte säker på att de sällan utnyttjade handlingarna är värda de ganska höga resekostnaderna.

i stället handlar spelet mer om att göra det bästa av din variable spelarförmåga och hoppas att dina motståndare inte kommer i vägen alltför ofta. Inte vid något tillfälle kände jag mig som en upptäcktsresande i konkurrens med andra expeditioner.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Rise to Nobility (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Befolka fantasyvärld
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	3-4 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Tärningsdriven poängsallad som inte bjuder på några innovationer. Slå tärningar, använd tärningar där summan inte överstiger ditt rykte, placera tärningar för att samla resurser, använd resurser för att samla meeples och använd meeples för att förvärva infrastruktur till din "motor".

Det finns ett spel här men många små regler och ständiga omräkningar gör det långsamt och omständigt och Rise to Nobility är för långt för vad det är.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Broom Service (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Leverera brygder
Spelare:	2-5 (bäst på 4-5)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Broom Service erbjuder en intressant variant på mekaniken att gissa dina motståndares handlingar. Bakgrunden är bekant: spela handlingskort för att hämta och leverera resurser. Dock kan du satsa på att du är den ende som spelar ett specifikt kort för att förbättra din handling men du riskerar att inte få utföra någon handling alls.

Därmed inte sagt att du har så mycket att basera din gissning på och än värre blir det av att till och med ett säkert spel kan förstöras ofrivilligt av en motståndare som väljer en tidig handling som du föredragit att spela senare. Det här leder också till ett möjligt problem med att komma ikapp eftersom en spelare som gissar rätt inte bara tjänar mer utan också når bättre områden först.

För ett kortare spel hade detta fortfarande varit OK men för ett spel med Broom Service' längd föredrar jag mer kontroll.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Sailing Toward Osiris (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Uppför monument längs Nilen
Spelare:	2-5 (bäst på 4-5)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Osiris kombinerar arbetarplacering och områdeskontroll genom att låta resurserna som genereras av arbetarna användas för att konstruera byggnader och ta kontroll över områden. En intressant aspekt är att arbetarna och byggnaderna konkurrerar om samma områden så placering av många arbetare innebär mindre plats för byggnader och vice versa.

Spelbrädet (Nilen) "växer" under de fyra erorna så nya områden blir tillgängliga i takt med att gamla områden upptas av byggnader. Dock innebär detta att skillnaderna mellan erorna är små och spelet känns aningen för långt för vad det är.

Det finns också regler med oväntade sidoeffekter, så som regeln att bara den förste spelaren som passar får en belöning. Detta ger inte de andra spelarna något incitament att passa så den förste spelaren måste ofta vänta på att de andra ska bli klara.

Osiris är fortfarande ett OK arbetarplaceringsspel men det har för lite för att skilja det från mängden.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Candamir (sålt)

Bakgrund:	Samla resurser i fantasyvärld
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Candamir är en märklig blandning av labyrintspel (ute i vildmarken) och varutransporter med en del rollspelselement. Du spelar en karaktär med fyra förmågor som kan förbättras under spelets gång. Du har ett antal kontrakt att uppfylla men för att få de nödvändiga resurserna måste du identifiera en målbricka på en karta och sedan dra kort som låter dig välja riktning och möten. Den förste spelaren att placera sina kuber vinner.

Det finns en del strategi i spelet, såsom valet mellan att gå från att uppgradera din karaktär (för att öka dina chanser i möten) till att samla resurser (för att uppfylla kontrakt) och beslutet om vilka resurser du ska fokusera på givet tillgängliga kontrakt och de andra spelarnas mål. Dock avgörs alla möten av ett tärningsslag och det är svårt att komma ikapp efter en dålig start. Allt eftersom spelet fortskrider blir mötena svårare men det blir ändå repetitivt och skulle vinna på färre kontraktskuber.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Praetor (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg byggnader i Rom
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Praetor är ett bland många motorbyggarspel med många poängkällor men har en särskiljande egenskap: dina arbetartärningar "åldras" efter handlingar, något som visas genom tärningens nummer. Detta ger dem mer kraftfulla handlingar men så småningom kommer det att pensionera dem. Det är också möjligt att använda varandras motorer då brickor som placeras av en spelare kan användas av en annan spelare. Eftersom de flesta brickor bara kan användas en gång kan detta utnyttjas till att blockera andra spelare. Dock är jag inte säker på att jag uppskattar den risk för kungamakande som det medför.

Tyvärr så tillför de åldrande tärningarna inte så mycket till spelet eftersom "gamla tärningar" bara gynnas av några av handlingarna och användandet av andras motorer är bättre genomfört i spel som Keyflower. Än värre är det att Praetor varar alldeles för länge, särskilt för de spelare som kommer på efterkälken och bara kan vänta på slutet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Raiders of the North Sea (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Vikingatåg
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

En hybrid av arbetarplacering och kortkombinationer. Placera arbetare för att samla resurser och kort och använd sedan resurserna och korten för att härja.

Dock känns det som om denna hybrid varken är det ena eller det andra. De slumpvisa korten gör det svårt att planera långsiktigt utan du får oftast spela taktiskt utifrån de kort du får. Då härjningarna kostar både resurser och kort bygger du aldrig någon motor så det finns ingen känsla av framåtskridande utan du måste ständigt "börja om" inför nästa härjning. Detta märks särskilt mot slutet, när man kan behöva gå till samma platser flera gånger för att få ihop tillräckligt för de sista härjningarna (med ökad risk för att någon råkar hinna före).

Raiders of the North Sea kan kanske tjäna som en introduktion till arbetarplacering för kortfantaster och vice versa men det finns bättre spel bland de mer renodlade inom respektive kategori.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Oceans (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla marina arter
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Oceans har några aspekter som skiljer det från de många andra kortspel/motorbyggarspelen som det finns så många av. En är de begränsade handlingarna som kommer sig av att man bara kan mata en art (lägga till fisk) men måste åldra alla arter (ta bort fisk) varje tur. En annan är de "vertikala och horisontella motorerna" som kommer sig av att man kan lägga till egenskaper både till befintliga arter och till nya arter för att skapa effektiva synergier.

Tyvärr tar de slumpmässiga korten och "take that"-effekterna bort mycket av spelarnas kontroll. Det blir inte bättre när man lär sig mitigera detta eftersom spelet då övergår i en "snöbollstävling" snarare än balansakt på randen till utrotning. Den förra speltypen har sina anhängare men jag tycker att den senare är betydligt mer intressant.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Nusfjord (spelat, äger ej)

Bakgrund:	En fiskares liv
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag har svårt att hitta något som skiljer Nusfjord från mängden.

De främsta resurserna är fisk (fås via båtar), trä (fås via skogar) och guld (fås genom att sälja resurser). Resurser kan också investeras i äldre och byggnader för mer kraftfulla handlingar. Det finns tillräckligt med handlingsrutor för alla spelare så spänningen mellan spelarna är låg och det enda som skiljer rundorna åt är att handlingarna är aningen mer kraftfulla så spelet blir snabbt repetitivt.

Nusfjord är för all del spelbart men det är också allt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Imperialism: Road to Domination (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla ett imperium
Spelare:	1-4 (bäst på 4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Imperialism bjöd på en märklig spelupplevelse. Man spelar helt enkelt kort för att avancera på tolv(!) olika skalor som ger dig rätt att spela starkare kort. I din tur får du först byta ut kort och sedan utföra en av fem handlingar (men inte samma som föregående tur).

Dock är en av handlingarna (skatt) svag medan två är situationsberoende (intrig och krig) och sällan ger mycket tillbaka. Under större delen av spelet hoppade jag fram och tillbaka mellan utveckling (för att få pengar och avancera på skalor) och erövring (för att spela kort vars penga- och nivåkrav jag uppfyllde). Besluten begränsades av de tillgängliga korten och jag kände ofta att spelet spelade mig. De många oklara symbolerna och specialreglerna förbättrade inte upplevelsen.

I mitt parti var ställningen jämn genom hela spelet trots de många växlarna och jag "råkade" vinna. Det känns som om det finns ett intressant spel här men Imperialism skulle ha mått bra av lite mer utveckling.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Caverna: The Cave Farmers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg en grottfarm
Spelare:	1-7 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme per spelare
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Caverna is a typical building game where you acquire resources, use the resources to expand either your cave (to fit more family members and improve actions) or your fields (to grow or breed more food to feed your family members). Eventually someone will win by taking slightly more efficient actions.

It can be fun for a while but with fourteen rounds with three or more actions in each depending on how many family members you get, the game gets quite long. I guess Caverna appeals to those players who want to build something without having to worry too much about the opponents but I prefer interaction to optimization.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Blue Skies (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ut flyglinjer
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Blue Skies känns som ett spel som överutvecklades i betydelsen att besluten är så tillrättalagda att de blir ointressanta.

Ta gater på flygplatser i besittning för att få majoritet i områden. Spela sedan (slumpvis dragna) kort för att få kunder till dessa flygplatser. Placera sedan ett antal (återigen slumpvis dragna) kunder dit och hoppas på att dina gater får högre inkomst än dina motståndares gater under spelets gång. Avsluta med att räkna majoritet och inkomst för att utse en vinnare.

Jag är ett fan av områdesmajoritet men ett spel behöver mer för att vara intressant.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Trick of the Rails (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Arkeologiska expeditioner
Spelare:	3-5 (bäst på 3)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Tricks of the Rails omvandlar ett stickspel till ett tågspel där sticken bestämmer aktier, stationer och tåg och där kombinationen av angränsande stationer tåglängd avgör aktiernas värde.

Det gör stickspelet något roligare men det känns fortfarande som om korten spelar dig i stället för tvärtom så om du inte gillar stickspel så lär du inte gilla Trick of the Rails heller. Dock är det kort nog för att duga som ett mellanspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Principato (äger)

Bakgrund:	Bygg järnvägslinjer
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Principato erbjuder en märklig spelupplevelse. Den parallella ekonomin med gula och gröna kuber är så enkel och symmetrisk att öppningen känns forcerad. Producera gula kuber för att bygga gröna byggnader för att producera gröna kuber för att bygga fula byggnader och så vidare. Så småningom måste kuber användas för soldater och artister för att tjäna poäng.

Det är möjligt att utmaningen ligger i korthanteringen. Några kort behålls efter användning medan andra byts ut från en rad med kort. Även om handlingarna är generiska så kommer några kort att vara mer värdefulla än andra i olika lägen den spelare som lyckas få rätt kort i rätt tid (och neka motståndarna detsamma) kommer att vinna. Jag är bara osäker på om skicklighet kan kompensera för otur med kortdragningarna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Nemesis (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Överlev en invasion av utomjordingar på ett rymdskepp
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3-4 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Nemesis bekräftar fördomarna mot miniatyrspel att resurser läggs på plast i stället för spelutveckling. Temat är ett plagiat på Alienfilmerna med en rymdskeppsbesättning som försöker överleva ett intrång av rymdvarelser. Slumpmässiga rum med slumpmässigt innehåll och slumpmässiga strider mot slumpmässigt flyttade rymdvarelser lämnar lite åt spelarnas egen kontroll och de många reglerna och undantagen avbryter hela tiden den inlevelse som spelet borde erbjuda.

Men med det sagt så lyckas Nemesis förmedla en semikooperativ atmosfär mycket bättre än något annat spel jag spelat. I början måste du samarbeta, inte för att spelet säger åt dig att göra det utan för att förbättra din egen sannolikhet för att överleva. Men i takt med att rymdskeppet fylls av rymdvarelser så övergår spelet i en kamp för att rädda sig själv och strunta i de andra. Det är synd att spelutvecklarna inte fokuserade mer på denna spelkänsla än på miniatyrerna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Lost Explorers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Res på uppdrag för att finna ledtrådar
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Under Lost Explorers tunna tema finns inte mycket till spel. Spela utforskare (arbetare) för att förvärva resurser (fordon) eller kontrakt (uppdrag). Så fort du har resurser som matchar ett kontrakt så placerar du arbetare på brädet (kartan) och avancerar på en skala (ledtrådar). Den förste spelare att nå nivåer motsvarande fyra nycklar vinner.

Det finns en del taktik, såsom att knuffa motståndare från kartan, men de slumpmässigt dragna uppdragen innebär att en spelare som har tur att dra överlappande uppdrag kommer att kunna matcha fler av dem mot fordon och hitta fler ledtrådar. Lost Explorers är ett OK mellanspel men försvinner snabbt i mängden.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Homesteaders (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg upp stad i Vilda Västern
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Homesteaders erbjuder det traditionella eurospelet att förvärva resurser för att bygga en motor och så småningom omvandla resurserna till poäng. Det som ger spelet lite extra spänning är auktionen, där en spelare kommer att bli utan en byggnad (även om de i gengäld får avancera längs en järnväg och få mindre fördelar).

Vad som bär eller brister i spelet beroende på smak är antalet möjligheter som de relativt få resurserna och byggnaderna erbjuder. "Ska jag ta ett lån nu för att ha tillräckligt med resurser för att köpa den här byggnaden för att tjäna de här extra resurserna och poängen eller ska jag undvika lånet för att undvika poängavdrag och gå för den billigare byggnaden i stället eller ska jag avstå auktionen helt och fokusera på nästa tur...?"

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ostindiska kompaniet (sålt)

Bakgrund:	Handla med varor i Ostindiska kompaniets regi
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3-4 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Tiden har inte varit nådig mot det här klassiska svenska spelet men det fick bra betyg när det släpptes och jag köpte det billigt för att förstå varför. Det har en del intressanta beslut jämfört med andra spel av sin tid men de känns komplexa och/eller omständiga för vad de ger.

Varje tur inleds med att man spelar ett handlingskort, vilket kan ha positiva eller negativa effekter, men det är ofta uppenbart vilket som är bäst i situationen. Skepp flyttar längs seglingskorts fysiska längd, en mekanik som är ovanlig men kanske inte kommer till sin rätt över öppna hav. Marknadspriser kan fluktuera men beror på kort som dras och utan att memorera dem är det svårt att utvärdera och förutspå bra priser. Det enda sättet att tjäna pengar är att segla fram och tillbaka, vilket snabbt blir repetitivt.

Kanske spelas Ostindiska kompaniet bäst med ett avslappnat sinne, där spelarna accepterar slumpen i stället för att memorera och optimera sannolikheter, men för tävlingsinriktade spelare finns det bättre spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ohanami (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Ordna kort i nummerordning
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Välj kort för att bygga tre korthögar, där varje nytt kort måste vara antingen högre än det högsta kortet eller lägre än det lägsta kortet. Kort poängsätts efter var och en av de tre rundorna, där kort får antingen låga poäng varje runda eller högre poäng i senare rundor. Det är en intressant idé och jag är säker på att det finns mycket strategi i att veta vilka kort man ska behålla när för att maximera poängen utan att blockera framtida kort. Ohanami saknar dock snabbheten och spänningen i spel som Lost Cities och 6 Nimmt och kan inte konkurrera med dessa.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Tapestry (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla din civilisation
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Som många andra sagt så är Tapestry inte något civilisationsspel. Den tematiska kopplingen mellan de många komponenterna och deras förmågor är extremt svag och det enda de åstadkommer är att avancera längs olika skalor och tillhandahålla resurser och poäng. Det finns ingen känsla av framåtskridande under spelet och det enda som skiljer din moderna civilisation från dess antika föregångare är att du genererar mer under inkomstfasen.

Men om du bortser från civilisationstemat och betraktar Tapestry som det motorbygge/poängsallad det är så fungerar spelet. Använd resurser för att avancera längs fyra skalor och ta en mellantur för inkomst när du får slut på dem. Skalorna låter dig utforska områden, exploatera dessa för resurser, ta kort som ger dig fördelar under turerna samt ta kort som ger resurser och/eller poäng under inkomstturer. Det finns också flera minispel i spelet, såsom användandet av byggnader inte bara för att låsa upp inkomst men också placera på en "sudokukarta" och tjäna poäng eller resurser för särskilda mönster. Tyvärr avgörs framgången av allt detta av slumpen i form av tärningsslag och kortdragningar. Jag är inte heller så glad åt att en spelare som tar sin sista inkomsttur måste vänta på att de andra ska ta sina.

Trots allt som händer i spelet så är Tapestry ganska strömlinjeformat och man känner igen designern Jamey Stegmaiers utvecklingsförmåga. Jag gillar särskilt utmaningen i att få tag i resurser som kan finansiera dina turer och fördröja inkomstfasen (även om jag inte är säker på att detta är den bästa strategin). Jag föredrar fortfarande mer fokuserade spel där kopplingen mellan handling och mål är klarare och där du har mer kontroll över din strategi men skulle inte ha något emot att spela Tapestry igen.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

4 - Ett spel jag kanske spelar som en ursäkt för ett umgås

Whirling Witchcraft (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Blanda brygder och skicka vidare ingredienser till näste spelare
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Hyfsat spel som bäst spelas utan för mycket allvar. Välj och spela receptkort som låtet dig konvertera resurser på ditt spelarbräde till resurser som överförs till näste spelares spelarbräde. Om en resurs "svämmar över" omvandlas den till poäng för dig.

Med mer allvar riskerar dock spelet att sluta fungera. Om spelare börjar analysera egna och motståndares handlingar för att vänta och se vilka konverteringar de ska göra innan de beslutar om sina egna konverteringar går spelet i stå. Å andra sidan, om en spelare ignorerar motståndarna så kan han eller hon ge bort segern till spelaren på sin vänstra sida. Vidare så är ikonerna för de regelbrytande "arkanaeffekterna" oklara och skulle behöva en spelarhjälp.

Överlag ett bra familjespel med tillräckligt mycket tur för att spelare i alla åldrar ska kunna vinna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Planet Unknown (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla en planet
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Planet Unknown använder pusselmekaniken från Tetris som ett medel för att avancera längs olika skalor. Varje bricka hjälper dig att fylla ditt bräde (där kompletta rader och kolumner ger poäng) och avancera längs fyra skalor (för att få förmågor eller poäng). Brickorna väljs genom en "lazy susan" där en spelares vridning bestämmer vilka brickor de andra spelarna kan välja bland.

Det finns en del sätt att interagera med varandra, såsom konkurrens om gemensamma mål eller (i slutspelet) neka motståndare de brickor de behöver men eftersom huvuddelen av spelet spelas på ditt eget bräde, Planet Unknown tenderar att bli solitärt. Jag är också tveksam till spelets variation då alla spelare avancerar i ungefär samma takt oavsett beslut. Men om du gillar pusselspel så erbjuder Planet Unknown en ny vinkel på mekaniken.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Thief's Market (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Stjäl och dela stöldgods
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Intressant variation på mekaniken "du delar, jag väljer". Spelarna turas om att välja bland ett antal rullade tärningar men om du väljer för många tärningar kanske väljer dina tärningar (minus en). Tärningarna används sedan för att köpa kort som ger diverse förmågor och/eller poäng.

Min främsta invändning är att de flesta rundorna slutar med att spelarna väljer lika många tärningar eftersom du ändå bara kan köpa ett kort. Kortens ikoner blir också allt mer komplexa under spelets gång och spelet avbryts ständigt av bläddrande i regelboken för att se vad de betyder.

Thief's Market är kanske inte mitt första val för ett utfyllnadsspel men jag spelar det gärna då och då.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Golem (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Skapa en golem
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Kanske hade jag för höga förväntningar men Golem är ett överraskande ordinärt eurospel. Det finns olika och löst kopplade resurser som du behöver samla. Det finns ett spelarbräde med diverse brickor som kan vändas eller läggas till för att öka din inkomst. Det finns spår att avancera längs för att öka din inkomst.

Den enda unika mekaniken är bowlingbanan, förlåt synagogan, där du väljer handlingar genom att plocka upp kulor som ger dig extra resurser, inkomst eller avancemang längs spår. Den tematiska kopplingen till golemlegenden är obefintlig och spelet är till största delen solitärt.

Jag kan inte låta bli att undra över motivet till att designa ett spel som Golem. Det känns som resultatet av rutinarbete snarare än kreativ inspiration.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Moonrakers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utföra rymduppdrag
Spelare:	1-5 (bäst på 4-5)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Moonrakers lyckas kombinera några gamla mekanismer till något som känns ganska nytt. Du har en kortlek som du bygger genom att välja besättningsmedlemmar och ett skepp som du bygger genom att välja delar för att sakta förbättra dina chanser att möta kraven från valda uppdrag.

För att utföra ett uppdrag spelar du kort med symboler som både räknas mot uppdraget och som har andra funktioner (spela ytterligare kort, dra ytterligare kort, ge mer skada etc.). Haken är att dessa uppdrag ofta är för svåra för en spelare så du behöver förhandla med en eller flera motståndare för att lägga till kort och dela belöningen.

Jag gillade första halvan av spelet med dess intensiva förhandlingar, vilda chansningar och enstaka misslyckanden. Tyvärr upphörde detta mot slutet när spelarna kom för nära poängmålet och spelet övergick till att fullfölja dolda mål för att tjäna de sista poängen. (Jag vann genom att fullfölja två dolda mål i sista rundan.) Det finns kanske ingen bättre lösning men det nedvärderar dina ansträngningar i första halvan av spelet så kanske Moonraker hade gjort sig bättre i ett kortare och mer avslappnat format.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Foundations of Rome (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva och bebygg tomter i det antika Rom
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Dolt under de överdådiga (överproducerade?) komponenterna döljer sig ett ganska enkelt och elegant spel om att välja kort med koordinater, använda dem för att placera eller expandera byggnader på dessa koordinater och sedan använda byggnaderna för att tjäna pengar och poäng.

Det finns en del intressanta beslut i spelet vad gäller optimering av handlingar (bygger jag litet och tidigt för att öka min inkomst eller stort och sent för att spara mina handlingar?) och skifte från inkomst till poäng. Poängsättningen genom angränsande byggnader är dock mindre intressant och spelet saknar den "wow-faktor" som många andra brickläggarspel erbjuder. Det betydligt äldre spelet Acquire har också ett byggnader och koordinater men dessutom en fantastiskt mekanism för samgåenden som är mycket mer intressant.

Kanske skulle Foundations of Rome ha fungerat bättre i ett mindre och enklare format? Som det är nu så är spelet för långt för vad det erbjuder.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Backyard Chickens (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Driv hönsfarm
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hyfsad kortleksbyggare där du behöver balansera dina inkomster (ägg från hönor) och kostnader (utrustning för att förbättra din lek och mat och vatten för att underhålla dina hönor). Kanske lite för långt för ett utfyllnadsspel men jag spelar gärna ett parti mellan andra spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Obsession (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bjud in till fester i engelsk överklassmiljö
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Aktivera kort som representerar din herrgård för att attrahera gäster som ökar din förmögenhet och/eller ditt rykte. Använd sedan dessa resurser för att förvärva bättre kort och bjuda in mer lukrativa gäster. Det finns också ett element av tajming där du behöver ha rätt tjänstefolk tillgängliga för rätt gäster.

Obsession är inte ett dåligt spel och besluten spelar definitivt roll men det lyckas inte riktigt engagera och de många små reglerna som döljs i svårlästa texter gör inte saken bättre.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Calico (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sy mönster av tygbitar
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Calico är ett pusselspel där du drar brickor och kombinerar dem i mönster som ger poäng. De flesta mönstren utesluter varandra så du måste välja tidigt vilka mönster du ska fokusera på och hoppas på att få dessa brickor.

Jag tvivlar inte på att man kan lära sig spela bra men jag är inte säker på att det är så roligt att jämföra värden på framtida möjliga kombinationer. Det blir inte bättre av att du har liten kontroll över vilka brickor som är tillgängliga när turen kommer till dig.

Det är tillräckligt lätt och kort för att spela då och då men det finns mer engagerande pusselspel med mer kontroll.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

4 - Ett spel jag kanske spelar som en ursäkt för ett umgås

Bitoku (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Imponera på en skogsande
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Bitoku är något av en handlings- och poängsallad. Du spelar kort för att få fördelar och "aktivera" tärningar. De aktiverade tärningarna kan sedan placeras på kartan på ett av fyra handlingsområden, ju högre tärningsvärde desto bättre handling. Dessa handlingar låter dig bygga hus (för extra handlingar och bonus till byggaren), få resurser (för att betala för de flesta av handlingarna), flytta längs vägar (för omedelbara fördelar) och ta brickor (för fördelar av särskilda handlingar). Slutligen kan du flytta tärningarna över en flod som låter dig ta bättre kort eller bygga privata vägar att flytta längs. Poäng fås främst för att ta effektiva handlingar (bygga många hus, flytta långt längs vägar etc.) och fullfölja målkort. Just det, allt detta görs för att imponera på en skogsande och ta dess plats.

Det finns en del nyskapande mekaniker här, såsom tärningshanteringen där du behöver bestämma var du ska använda dina bästa tärningar och huruvida det är bäst att minska en tärning för fördel nu eller behålla dess värde för en bättre handling senare. Det förblir dock ett taktiskt spel om att krama ur så mycket som möjligt av varje handling och jag är inte säker på att det finns så mycket mer att upptäcka bortom de första partierna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Expeditions: Around the World (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Imponera på en skogsande
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Flytta gemensamt pjäser över en karta och försök få dem att hamna på "dina" platser. Det är ett OK spel att spela då och då men det finns inte mycket att upptäcka så omspelbarheten är låg.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Mahjong (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt rummyspel
Spelare:	3-4 (bäst på 4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Mahjong är i grunden ett rummyspel med rejäla brickor i stället för kort. Dra brickor och hoppas få grupper om tre lika nummer eller nummer i följd. Det finns viss skicklighet i att välja vilka grupper man ska satsa på beroende på vad andra spelare satsar och vilka som slängts men tur är för avgörande för min smak. Det är dock ett OK spel för ett lättsamt parti med mindre vana spelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Turing Machine (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Knäck PIN-kod
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag har blandade känslor inför Turing Machine. Å ena sidan är det ett fascinerande deduktionspussel som designern skapat, inte med en app eller en spelledare utan med de både mekaniskt och tematiskt briljanta hålkorten. Du väljer bara en pinkod, testar mot ett verifieringskort och drar dina slutsatser.

Å andra sidan är själva spelet reducerat till en solitär övning där varje spelare försöker knäcka koden oberoende av varandra. Jag undrar också om regeln att alla verifieringskort är nödvändiga är bra, då detta gör deduktioner möjliga utan några tester över huvud taget. Jag har spelat partier mot erfarna spelare som slutar direkt och vari ligger det roliga då?

I likhet med andra innovativa spel som 504 så skulle jag gärna studera dem ur ett designerperspektiv men jag är inte säker på att jag skulle uppskatta dem ur ett spelarperspektiv.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Sagrada (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Forma glasfönster
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hyfsat mönsterspel där du väljer tärningar med olika nummer och färger och arrangerar dem på ditt spelarbräde för att uppfylla mål. Det finns inte mycket att upptäcka här så omspelbarheten är låg men Sagrada fungerar bra som utfyllnadsspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Loot (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Expandera vikingasamhälle
Spelare:	2-4 (bäst för 3)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hyfsat brickplockarspel där du flyttar på ett gemensamt spelarbräde för att samla de resursbrickor du behöver för att omringa de bonusbrickor du själv väljer för att uppfylla deras resursmål. Det faktum att du får placera dina pjäser bredvid andra spelares pjäser gör spelet oförutsägbart. Ibland kan en kritisk resurs tas innan du hinner dit, ibland har du turen att få ofrivillig hjälp från en annan spelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Hunt for the Ring (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sagan om Ringens hober försöker nå säkerheten innan Nazgûlerna hittar dem
Spelare:	2-4 (bäst för 3)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Hunt for the Ring lyckas återskapa katt- och råttaleken mellan hoberna och Nazgûlerna. Medan hoberna använder dold förflyttning för att nå säkerheten försöker Nazgûlerna hitta deras spår och förekomma dem.

Dock tycker jag att de pillriga reglerna förtar en del av temats spänning och brådska medan de många regelbrytande korteffekterna undergräver slutledningsspelet. Det här spelet hade varit bättre om det varit snabbare och smidigare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Metro (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg räls och anslut till stationer
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Metro är en hyfsad variant av Tsuro. i stället för att undvika att lägga spår som leder dig till kanten försöker du att bygga så långa spår som möjligt innan du når kanten. Du kan också lägga dina brickor var som helst på kartan. Jag är dock inte säker på att det senare är en förbättring eftersom det ger spelet en "take that"-aspekt och gör det ganska kaotiskt på högre spelarantal.

Medan Tsuro är ett utfyllnadsspel där kaos kan accepteras så tycks inte Metro veta om det vill vara ett utfyllnadsspel eller ett strategiskt spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Age of Galaxy (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg galaktiskt imperium
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Age of Galaxy är ett kompakt kombinationsspel med ganska komplexa regler som inte riktigt ger en djup spelupplevelse. Med enklare regler hade det här kunnat vara ett trevligt utfyllnadsspel men nu är det bara något mittemellan.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Codenames (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Lista ut nyckelord
Spelare:	2-8 (bäst för 6-8)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Codenames är ett hyfsat partyspel för familjen där varje lag försöker gissa sina hemliga nyckelord med hjälp av lagledarens ledtrådar (ett ord och ett nummer som anger antal matchande ord). Tur kan spela en för stor roll då vissa ord är lättare att gruppera än andra men spelet har ändå sina roliga stunder.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

1846: The Race for the Midwest (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Järnvägsbaroner i 1800-talets USA
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

1846 är ett typiskt 18XX-spel med mer fokus på att hitta lönsamma rutter än på att köpa och sälja aktier. Detta förstärks av de många olika variablerna som kan bidra till lönsamheten (kopplingsbonus, speciella brickor, byggrabatter etc.) och av det faktum att tåg kan köra en gång till efter att de rostat. Det är OK men jag kan inte se varför man skulle föredra detta framför andra 18XX-titlar.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Exit: The Missing Hollywood Star (äger)

Bakgrund:	Lös 24 gåtor i Hollywood
Spelare:	1-99 (bäst för 2-3)
Speltid:	6-12 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Exit är en aktivitet snarare än ett spel, ett 24 bitars pussel där det ena leder till det andra. Jag måste dock erkänna att alla pussel är olika, varav vissa även använder komponenterna på ett kreativt sätt, vilket innebär att olika färdigheter krävs för att lösa dem. Exit lämpar sig därför bra för diskussioner och samarbete för dem som gillar sådant. Det faktum att min annars så av spel ointresserade fru gillade det ger Exit ett extra plus i kanten i alla fall.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Spirits of the Forest (sålt)

Bakgrund:	Fånga andar i skog
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Turas om att plocka brickor och få majoriteter i diverse kategorier. Spelets huvudsakliga finess är att du kan reservera brickor (eller offra en reserveringsmarkör för att plocka brickor reserverade av andra spelare) men jag är inte säker på att det räcker för att spelet ska förbli intressant.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Oware (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Så frön
Spelare:	2
Speltid:	15 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Jag vet för lite om Kalahafamiljen för att ge en rättvis bedömning av Ghanas variant på detta klassiska spel. Spelet går ut på att placera ditt sista frö i en grop där din motståndare har två eller tre frön (och hindra denne från att göra detsamma). Det är enkelt men djupt, även om dödlägen tycks vara vanliga i min begränsade erfarenhet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Prêt-à-Porter (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Driv ett modehus
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Det finns många saker att tycka om i Prêt-à-Porter. Det är ett tajt arbetarplaceringsspel där du ofta har för få handlingar för allt du behöver göra. Lån och kontrakt kan ge dig pengar men till en kostnad och en risk. Byggnader och anställda förbättrar dina handlingar är kostnaden värd förbättringen? Designer ger dig pengar och poäng men kräver tyger och riskerar att inte matcha de kort du drar.

Den sista punkten om att dra kort är det som drar ner spelet enligt min uppfattning. Alla handlingar är beroende av vilka kort som dras och om du har otur kan du få byggnader och anställda som inte passar bra ihop och/eller designer som inte matchar och ger mindre pengar och poäng. Å andra sidan, om du får rätt kort så blir du snart överväldigad av alla sidoeffekter som du måste hålla reda på.

På sätt och vis var Prêt-à-Porter före sin tid. Handlings- och poängsallader med galna kombinationer är populära nu för tiden. Det är bara det att de inte är populära hos mig.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Skull (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Gissa rätt eller bluffa
Spelare:	3-6 (bäst för 4-5)
Speltid:	30-45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Skull är en förenklad men lättfattlig variant av Liars' Dice. Spela ut ett av dina fyra kort (varav ett är en dödskalle) eller slå vad om hur många spelade kort utan dödskallar du kan hitta, inklusive dina egna kort. Två rätt leder till seger medan varje fel kostar ett kort.

Det faktum att man bara har två handlingar kan göra att Skull inte tål att spelas alltför många gånger i rad men i gengäld underlättar för ovana spelare att ta till sig det.

Strategi

Eftersom Skull är ett bluffspel gäller det att läsa av de andra spelarna och anpassa strategin därefter. En tumregel är annars att spela ut en kort utan dödskalle om man vill bjuda för att gissa rätt och med dödskalle om man vill bjuda för att lura en motståndare att gissa fel.

Minnen

Jag introducerades till Skull i samband med en spelkväll på jobbet och det uppskattades av såväl vana som ovana spelare.

Ad Acta (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Arkivera dokument i rätt ordning
Spelare:	2-4 (bäst för 4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hur kan ett spel om byråkrati vara roligt? I Ad Acta representerar spelarna olika departement och turas om att skicka kort till varandra. Varje kort måste passera särskilda departement innan de kan arkiveras och ge poäng. Detta görs genom att man skickar det översta kortet från den egna (eller motståndarens) inbox, varifrån det så småningom plockas upp och levereras till nästa departement. Tajmingen är viktig eftersom kort ger olika poäng beroende på var de hamnar.

Jag är inte säker på att spelarna har tillräcklig kontroll för att påverka var deras kommer att hamna så spelet känns för slumpmässigt men med rätt sinnelag kan Ad Acta ändå vara roligt att spela.

Strategi

Identifiera vilka av dina kort som ger högst poäng inom två-tre rundor och prioritera att få dem högst upp. Använd specialkorten när de kan hjälpa dig bättre än en vanlig handling. I övrigt är det som sagt svårt att spela Ad Acta strtegiskt.

Minnen

Jag introducerades till Ad Acta på spelkonventet Tyskhelg och partiet bjöd på mycket igenkänning.

Aeroplanes: Aviation Ascendant (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Arkivera dokument i rätt ordning
Spelare:	3-5 (bäst för 4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Automobile kvalade in på min tio-i-topplista och det senare köpta Ships hade också sin charm. Av naturliga skäl var jag därför nyfiken på det tredje spelet i Martin Wallace serie av transportspel. Kommentarer om vikten av att hålla koll på spelaren till vänster (och därmed en risk att en nybörjare omedvetet hjälper en erfaren spelare) fick mig att tveka men jag ville ändå spela Aeroplanes och när jag till slut fick chansen så såg jag inga problem med detta.

I likhet med Automobile och Ships så kommer det ständigt nya modeller (i det här fallet flygplan) med nya möjligheter för spelarna att möta marknadens efterfrågan. Efterfrågan i det här fallet är kunden som vill resa från och till destinationer och flygplanen används för att placera ut flygplatser som möter denna efterfrågan. (Ja, temat är svagt i det här spelet.)

Tyvärr så är detta inte särskilt utmanande. Utmaningarna kommer i stället från slumpen (slå tärningar för att lyckas placera ut flygplatser och dra kundbrickor som förhoppningsvis matchar dina tidigare utplacerade flygplatser) och "där fick du" (hoppas på att dina flygplatser inte byggs över av en motståndare).

Jag ville verkligen gilla detta och det känns som om det kunde ha blivit ett spel av detta men i sitt nuvarande skick är Aeroplanes helt enkelt inte färdigt.

Strategi

Strategin i Aeroplanes är ganska uppenbar: titta vilka kundbrickor som finns tillgängliga och bygg flygplatser i de städer som matchar flest av dem. Undvik också för stora risker då fördelarna med en avlägsen flygplats (ett kortvarigt monopol) inte överväger nackdelarna (förlust av flygplan eller pengar och därmed förlust av de i spelet värdefulla handlingarna).

Minnen

På en upplaga av Tyskhelg hade jag förhoppningen att få spela alla tre spel i transportserien. Automobile tog dock nästa en hel dag så jag fick nöja mig att spela Aeroplanes "på övertid" med två andra tappra spelare som stannade kvar. Dessutom kom jag långt efter i båda partierna.

Age of Rail: South Africa (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg järnvägar i Sydafrika
Spelare:	3-6 (bäst för 4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

I likhet med många andra "cube rails" så blir det i Age of Rail: South Africa en konkurrens mellan "stora" men utspädda företag (många aktieägare=fler handlingar men mindre pengar per aktie) och "små" men koncentrerade företag (få aktieägare=färre handlingar men mer pengar per aktie).

Jag förstår att gruppdynamiken är viktig i dessa spel men i mitt enda parti kände jag mig begränsad av att vara den ende aktieägaren i ett företag med lite pengar under spelet och bara en vag förhoppning om mer pengar i slutet. Jag spelar dock gärna igen för att bli överbevisad.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Molly House (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Festa i queerkretsar
Spelare:	1-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

4 - Ett spel jag kanske spelar som en ursäkt för ett umgås

Viticulture: Essential Edition (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Driv vingård
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Viticulture kombinerar kända "worker placement"-element på ett ganska fiffigt sätt. Uppgradera din vingård, plantera och skörda druvor, och lagra ditt vin för att matcha lönsamma kontrakt.

Tyvärr förstörs spelet av de slumpmässiga korten, som kan vara extremt kraftfulla vid rätt tidpunkt eller fullständigt värdelösa vid fel tidpunkt. Det verkar också vara ett problem med resursflödet under spelets gång. Under större delen av spelet är bristen så stor att känslan av framåtskridande är minimal medan de sista ronderna ser ett sådant överflöd att du inte hinner använda allt.

Kanske ville Viticulture lägga till tema genom korten men det är synd att spelet inte fokuserade på kärnelementen i stället.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

RISK (sålt)

Bakgrund:	Fiktivt världskrig
Spelare:	2-6 (ju fler, desto bättre)
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

RISK är en tidlös klassiker. I RISK är målet helt enkelt att erövra världen genom att uppnå kontroll över varje territorium på spelplanen. Spelets stora styrka är dess enkelhet och variation: Inget parti är det andra likt och alla har lika stor chans att vinna. Alea jacta est!

Strategi

Strategi i RISK handlar mycket om personliga preferenser. Den defensive kan satsa på en liten kontinent som bas att expandera från, den offensive kan satsa på att en stor armé som bas och utöka den genom att anfalla enkla mål och samla kort. Jag försöker ofta hävda Australien för egen räkning (och är känd för att stånga mig blodig för det), för att sedan försiktigt samla kort mot enkla mål i Asien. Glöm inte bort diplomatin, som i RISK går ut på att peka ut alla utom dig själv som hot mot världsfreden.

Minnen

RISK är nog det konfliktspel jag spelat mest och det är svårt att välja och vraka bland alla minnen. Ett minnesvärt parti var första gången jag använde mig av min "amöbastrategi". Efter flera misslyckade försök att från Sydamerika invadera Nordamerika tröttnade jag och stannade helt enkelt kvar och växte och växte och växte... Till slut var min armé så stor att blotta åsynen av den skrämde bort motståndarna. De var visserligen överens om att de borde bekämpa den tillsammans men ingen ville ta första steget. När "amöban" så började röra på sig så flydde fienderna för den och jag fick både Nordamerika och Europa i stort sett utan strid! Numera brukar mina motståndare vara vaksamma på och rusta i stället för att slåss inbördes när de upptäcker dylika försök. Minnet av "amöbasegern" kan dock ingen ta ifrån mig.

Talisman (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Jakt på ära och rikedom i fantasyvärld
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	6 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Flytta runt, slåss lite och förbättra din karaktär. Repetera timme efter timme efter timme.

Strategi

Talisman är känt för att bara ha två alternativ varje tur: vänster eller höger. Välj det som ger bäst utdelning och hoppas på turen. Ungefär lika djupt som Fia med knuff.

Minnen

Talisman gav upphov till en del skratt när jag var yngre, även om en del av dem var uppgivna skratt när spelare förgäves försökte komma till specifika rutor. Däremot kan jag inte minnas att vi någonsin lyckades avsluta ett parti.

Combat Cars (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Strid med bestyckade bilar
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Det här väcker gamla barndomsminnen men det är egentligen inte mycket till spel. RoboRally är ett liknande spel med mycket bättre mekanismer.

Strategi

Två strategier utkristalliserades snabbt: kör långsamt för att kunna bromsa för minor och kör in i sidan på motståndarna eftersom fronten tål mer än sidan.

Minnen

Likt Talisman gav Combat Cars upphov till en del skratt när jag var yngre men lämnade inga bestående minnen.

Urban Sprawl (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg en stad och tjäna pengar
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Vid första anblicken verkar Urban Sprawl lovande. Samarbeta för att bygga en metropol samtidigt som du konkurrerar om de mest värdefulla byggnaderna och förtroendeuppdragen. Men det hela mynnar ut i att dra kort och hoppas på att slumpmässiga poäng kommer till dig timme efter timme efter timme...

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Signorie (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sätt familjemedlemmar på positioner i Renässansens Italien
Spelare:	2-4
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag lockades av idén om ett spel där man bygger en familj och använder medlemmarna för att förvärva prestigefyllda positioner i Renässansens Italien. Dock skyms konkurrensen med de andra spelarna av den onödigt komplicerade proceduren att välja tärningar, placera dem på ett spelarbräde och välja bland de många alternativen för att få resurser och poäng, något som omvandlar spelet till ännu ett solitärt spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

After the Flood (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Handla och led invasioner i Mesopotamien
Spelare:	3
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

After the Flood säger sig "lösa" 3-spelardilemmat med att 2 spelares kamp gynnar den tredje. Dock så känns själva spelet om att byta billiga resurser mot dyrare och investera dem i invaderande arméer - vilka allesamman försvinner varje runda "efter floden" - urvattnat och repetitivt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Carson City (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg Västernstad och duellera om inflytande
Spelare:	2-5
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Carson City fångade mitt intresse som ett spel där spelarna bygger infrastruktur tillsammans och kan använda varandras byggnader som i spel som Keyflower. Det finns också en "knuffmekanism" som ger en spänning som i spel som Lancaster. Expansionen för 6 spelare var också lockande.

Tyvärr hanteras såväl delandet av infrastruktur som knuffarna genom en duellmekanism som är dyr för vinnaren och förödande för förloraren. Det här gör Carson City till ett spel som är antingen "take that" eller solitärt och ingendera intresserar mig.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

AssassinCon (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Mörda och överlev på ett mördarkonvent
Spelare:	4-6 (bäst på 4-5)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Temat är kanske lite fånigt men jag gillar mekanismen där du vet vem du ska mörda men inte vem som försöker mörda dig. Om AssassinCon hade belönat skickligt utförda mord och slutledningar hade det kunnat vara ett utmärkt partyspel. Men om du faller offer för ett klumpigt utfört mord så gynnas de andra spelarna medan du inte har någon nytta av den information du fått. Kanske en regel som skulle ge "spöket" en hämndaktion om de kan identifiera sin mördare, såsom i Mingle & Murder, skulle ha hjälpt?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Sheriff of Nottingham (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Smuggla varor förbi sheriffen av Nottingham
Spelare:	3-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Jag tycker vanligtvis om sociala slutledningsspel där du måste jobba med små ledtrådar för att övertyga resten av bordet. Sheriff of Nottingham har den där spända balansen mellan att säga sanningen (men få det att verka som om du ljuger för att få kompensation om du kontrolleras) och att bluffa (men få det att verka som om du talar sanning för att få smuggelgods förbi sheriffen). Dock finns det för få ledtrådar i spelet och det är upp till spelarna själva att hitta på övertygande historier. Dessutom äger spelet i spelet främst rum mellan sheriffen och en spelare, något som gör spelet mindre socialt. Spelare som gillar rollspelsaspekten kan gilla ett parti eller två men det känns som om man tröttnar snabbt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The aMAZEing Labyrinth (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hitta skatter i en föränderlig labyrint
Spelare:	3-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Jag köpte The aMAZEing Labyrinth till min lillasyster i ett (av många försök) att intressera henne för spel. Mina avsikter misslyckades men det var inte på grund av detta smarta spel som roar hela familjen.

Den ständigt föränderliga labyrinten gör varje speltur intressant och ger många taktiska möjligheter, både vad gäller att förbättra din egen position och att störa motståndarnas. Avancerade spelare kan tycka att detta är för enkelt men som familjespel tjänar det sitt syfte väl.

Ett liknande spel med oväntade vändningar är Tsuro, som jag också rekommenderar.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

The aMAZEing Labyrinth är kanske det enda spel som lyckades locka både min syster och min mor till samma spel och det hann bli flera intressanta partier.

Heimlich & Co (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Undgå misstankar i jakten på ett kassaskåp
Spelare:	2-7 (bäst på 4-5)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Slutledningsspelet i Heimlich & Co måste ha varit banbrytande när det kom och jag uppskattar friheten att flytta alla pjäser så att din hemliga färg gynnas utan att det märks. Dock finns det inget diskret sätt att förbättra din färgs position så ditt öde ligger i händerna på dina motspelare. Jag har vunnit tack vare att en spelare gynnade min färg för att avleda de andras misstankar och jag har sett färger slumpmässigt utsättas för "mobbning" som gör det omöjligt för den färgen att vinna. Mekanismen i sig är bra och den utvecklades till perfektion i spel som Clans.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Mastermind (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om kodknäckning
Spelare:	2
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Försök lista ut din motståndares färgkombination genom att gissa och få ledtrådar om hur nära du gissat. Smart slutledningsspel för de yngre men för äldre kan det kanske bli mer tur än skicklighet som avgör.

Strategi

Beroende på utfallet på din gissning, behåll några färger och byt ut andra för att kunna sluta dig till vilka färger och placeringar du gissat rätt.

Minnen

Kanske ett av de smartaste spelen jag spelade som liten men kanske var det det faktum att det var begränsat till två spelare som gjorde att det inte spelades så ofta.

Tokaido (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Turistvanding i Japan
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Underbart racingspel där du måste planera dina drag för att få poäng på vägen samtidigt som du nekar dina motståndare poäng. Lite lättsamt och egentligen inte så många beslut men trevligt att spela.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Love Letter (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Överlämna kärleksbrev
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Inte mycket till spel med dess begränsade beslut men OK som kort mellanspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Dominion (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg kungarike genom att samla kort
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag är vanligtvis inte en vän av kortsamlarspel eftersom de ofta utmynnar i vem som känner till de olika korten och kombinationerna bäst. Dominion var dock en trevlig överraskning av flera skäl.

Korttyperna i varje spel är begränsade och kända av alla spelare.
Korteffekterna är enkla och tydligt beskrivna.
Turerna är snabba och spelet kort.
Du kan spela både taktiskt (hur spelar jag bäst min nuvarande hand?) och strategiskt (hur ska jag bygga min korthög för att få den hand jag vill ha?).
Du får "stora moment" när du spelar ut kraftfulla kombinationer.

De mindre bra sakerna är fortfarande acceptabla.

Icke existerande tema. (Åh, spelar vi kungar?)
Mycket kortblandande (mellan turerna).
Tillräckligt med kort för alla spelare, något som begränsar interaktionen till enstaka kortstölder.

OK som mellanspel men ingenting jag skulle vilja ägna en hel spelkväll åt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

7 Wonders (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg civilisation genom att samla kort
Spelare:	2-7 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Eleganta mekanismer där samtidiga turer minimerar väntetid. Men utan att känna till de många olika korten är det svårt att formulera en strategi och sitter du mellan två aggressiva spelare så drabbas du dubbelt eftersom du både blir angripen och saknar handelspartners. Dock är det antagligen ett av de bättre kortbytarspelen som finns.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Coup (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Öka inflytande och slå ut övriga spelare
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Bluffspel där du turas om att ta en karaktärshandling (som du kan bluffa om). Intressant koncept men spelet gav mig två funderingar. För det första så kände jag att det fanns för lite information för att syna en bluff (och gjorde det därför aldrig). För det andra, när alla samlat på sig guld för den ostoppbara kuppen så avgjorde "kingmaking" spelet (och jag hade tur). Kanske behöver det rätt stämning för att spelas bra.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Citadels (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla guld och uppför byggnader
Spelare:	2-8 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Välj kort och uppför byggnader. Lite svårt att planera framåt eftersom alternativen bestäms av slumpvisa kort och interaktionen är också slumpmässig (mot ett kort snarare än mot en spelare). OK som mellanspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Jenga (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg torn och ta bort bitar utan att det rasar
Spelare:	1-8 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Fingerfärdighetsspel där det gäller att ta bort bitar från ett torn utan att det rasar. Enkelt men tillgängligt för alla och upplagt för skratt när tornet väl rasar (om inte du själv rasade det vill säga).

Strategi

Den enda strategin är att försöka ta den bit som minimerar risken för att tornet ska rasa och maximerar risken för att nästa spelare ska rasa tornet.

Minnen

Jenga var ganska populärt i familjen när min yngsta syster växte upp och tillräckligt enkelt för att alla skulle kunna spela det.

Dam (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att slå ut motståndare genom att hoppa över dem
Spelare:	2
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Dam påminner om schack men med en enda typ av pjäs, något som får spelet att kännas lite för begränsat. Just denna begränsning ger dock spelet en särskild dimension och även om dam inte lyckades konkurrera med schack så är det en uppfriskande omväxling till sin mer "kaotiska" släkting.

Strategi

Jag ska erkänna att jag som liten inte kände till regeln att man måste ta om man kan (även om den inte hade gjort någon skillnad). En strategi borde därmed bygga på att försätta motståndaren i dragtvång men jag behöver mer erfarenhet för att kunna utvärdera detta.

Minnen

Mina minnen är ganska få - dam sågs mest som en förövning inför att lära sig schackets mer komplicerade pjäsrörelser.

Kinaschack (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att hoppa över motståndare och nå andra sidan brädet
Spelare:	2-6
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Fördelen med kinaschack är att det är ett av få abstrakta spel som faktiskt fungerar bra för fler än två spelare. Besluten känns dock mindre intressanta än i andra spel, kanske för att man inte bekämpar sin motståndare utan snarare försöker springa ifrån denne. Likväl finns där både ett strategiskt och ett taktiskt djup som inte ska underskattas.

Strategi

Bygg kedjor som tillåter dina pjäser att hoppa flera steg i ett drag samtidigt som du försöker blockera motståndarens liknande kedjor.

Minnen

Inte heller kinaschack kunde konkurrera med schack, kanske för att mina schackfärdigheter hjälpte mig att vinna också i kinaschack och därmed gjorde spelet tråkigt för tillfälliga spelare.

Caylus Magna Carta (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva resurser och bygg byggnader under medeltiden
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Caylus Magna Carta känns lite mer fokuserat och snabbspelat än det ursprungliga Caylus. Utför handlingar för att antingen placera resursproducerande byggnader eller använd sådana byggnader för att producera resurser (vilket normalt ger ägaren en fördel). Det är ett OK spel för sin längd men har inget som särskiljer det från andra resurskonverteringsspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Galaxy Trucker (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt spel om att hoppa över motståndare och nå andra sidan brädet
Spelare:	2-4
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Kaotiskt med roliga moment men lite för komplicerat för vad det ger. Dra brickor, försök lista ut vad de gör och var de passar i ditt rymdskepp. Om du misslyckas med att bygga ditt skepp snabbt så får du inte bara ett svagare skepp utan får starta först så det är svårt att hämta upp ett underläge. Min främsta kritik är att så fort skeppet är klart så har du lite kontroll över vad som händer under resan så spelets andra del känns som en utdragen poängräkning.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Forbidden Desert (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Överlev en sandstorm
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Ett samarbetsspel med några innovativa mekanismer. Jag gillar särskilt hur sandstormsmekanismen skapar en känsla av brådska. Det förblir dock ett samarbetsspel och att spela mot ett spel blir aldrig samma sak som att spela mot mänskliga spelare. Till skillnad från spel som Pandemic så finns det inget bra sätt att förutsäga stormen så känslan av att spelas av spelet är större här.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ribbit (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kapplöpning mellan sköldpaddor
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Enkla men smarta kapplöpningsmekanismer där spelade handlingskort flyttar alla sköldpaddor på den flyttade sköldpaddans rygg. De dolda färgerna, det taktiska kortvalet och barntemat gör detta till ett spel för hela familjen.

Från en mer avancerad spelares perspektiv så verkar det vara ett problem med slutspelet - antingen väntar du på ett +2 kort i din färg och behåll det eller välj vilken annan färg du vill hjälpa. (Jag vann tack vare det senare.)

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Gisborne (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utforskning av Nya Zeeland
Spelare:	3-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Gisborne har en intressant tävlingsidé: will jag avancera långsamt och säkert, för att plocka upp poäng på vägen, eller snabbt och riskabelt, för att vara längst fram när poäng delas ut men utan att veta hur nästa bricka ser ut? Dock känns det som om svaret är det senare, vilket reducerar spelet till att dra rätt saker. Dra rätt förflyttningskort och hoppas att hamna på de bäta rutorna på de dragna brickorna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Saboteur (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Gruvgrävning efter guld
Spelare:	3-10 (bäst på 3-5)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Intressant spel där alla utom sabotören försöker spela kort för att bygga en gång till guldet. Sabotören får dock svårt att hemlighålla sina avsikter och det känns som om det här spelet kunde ha designats bättre.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Fabled Fruit (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla frukt och blanda juice
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Fabled Fruit är ett enkelt kortsamlarspel där du måste placera djur för att få frukt så att du kan blanda juice. Det har sina roliga stunder men besluten är enkla (var får jag mest frukt?), interaktionen oavsiktlig (vem verkar vara i ledningen och bör stoppas?) och segermarginalerna små (mest frukt avgör vinnaren). Som tidsfördriv finns det både kortare och djupare spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Seasons (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Magitävling
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Det finns mycket att tycka om i det här spelet, såsom de föränderliga men förutsägbara förutsättningarna varje säsong och de olika möjligheterna att bygga en "poängmaskin". Det förblir dock ett av de många korttunga spel där vinnaren inte är den som bäst utvärderar de strategiska positionerna utan den som bäst känner till korten i leken.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Argent: The Consortium (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Maktkamp på magikerakademi
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag uppskattar försöket att få mer interaktion i ett spel där man placerar ut arbetare och jag gillar också idén med dolda gemensamma mål. Dock gör de många särskilda förmågorna och de många olika sätten att få poäng spelet lite för kaotiskt och omvandlar det till en tävling i att "samla allt möjligt och hoppas på det bästa". Det är också lite för långt för vad det ger.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Dixit (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Ge "lagom" ledtrådar om bilder
Spelare:	3-6 (bäst på 4-6)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Spela ett bildkort och ge ledtrådar så att några (men inte all!) kan identifiera det. Enkelt och socialt spel med lite väntetid eftersom alla är engagerade och kan få poäng i varje tur. Bra introduktionsspel för nya spelare som känner varandra men kan tappa i återspelarbarhet när man börjar känna igen korten.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Mysterium (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Mördarjakt genom drömtydningar
Spelare:	2-7 (bäst på 3-5)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Är det här ett spel eller inte? Mycket innovativ idé där en spelledare (spöket) använder drömlika ledtrådar för att berätta för spelarna om ett mord. Kanske lite för mycket gissningar och risk för väntetid med många spelare men OK i rätt stämning.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Grizzled (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Försvara ett slott mot monster
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Spelet i The Grizzled engagerar mig inte. Allt du gör är att turas om att spela kort till uppdrag utan att överskrida begränsningar tills alla spelare blivit av med sina kort. Oftast har du så begränsat handlingsutrymme att du bara har några få val. Det positiva är den dolda information minskar det i samarbetsspel vanliga problemet med "alfaspelare" men det är på bekostnad av ett tyst bord.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Villages of Valeria (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla en by i Valeria
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Villages of Valeria är ett spel i Puerto Ricos anda, där du samlar kort genom att välja handlingar som gynnar dig mest och dina motståndare minst. Det är enkelt och snabbspelat men hanterar inte den avsaknad av kontroll som infinner sig då majoriteten av dina handlingar väljs av andra spelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ethnos (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Dominera fantasyö
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Ingenting nytt i detta kortdrivna områdeskontrollspel. Dra kort, hoppas på att få set av samma färg eller symbol och spela ut dem för att få placera enheter i regioner. Ticket to Ride gör samma sak fast bättre.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Century: Spice Road (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Handla med kryddor
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Century är inte mer än en standardmekanism från eurospel (omvandla resurser till bättre resurser till poäng) omgjord till ett spel. Ja, det fungerar och är ett hyfsat utfyllnadsspel men det finns många andra spel som är mer engagerande.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Hotel Samoa (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg hotell och locka turister
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Bjud dolt för att förbättra ditt hotell (betala pengar) och locka turister (tjäna pengar). Kärnmekaniken skulle kunna ha varit intressant: balansera dina förbättringar så att du får avkastning på din investering, locka turister som ger bäst avkastning givet hur länge de stannar och så vidare. Dock så gör den dolda budgivningen där du inte har någon information att gå på det hela till en fråga om tur. Det skulle fortfarande ha kunnat vara OK för ett utfyllnadsspel men Hotel Samoa är alldeles för långt för vad det ger.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Enchanters (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Fantasyäventyr
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Välj kort för att bygga en karaktärs styrka och försvar och välj så småningom kort för att slåss mot monster för att tjäna poäng. Den enda spänningen kommer av att hoppas på att det bra kort du drar i slutet av din tur inte plockas upp av någon annan innan din nästa tur och de många korten som skadar motspelare riktas mot någon annan. Om korthögen skulle halveras skulle Enchanters kunna fungera som ett utfyllnadsspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Through the Ages (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla civilisation
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	4 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Jag har alltid varit skeptisk mot spel som utger sig för att vara civilisationsspel utan bräden. När jag äntligen fick chanson att pröva kungen av civilisationsspel enligt Boardgamegeeks lista så bekräftades mina fördomar. Jag kan se ett spel där du drar och placerar kort för att bygga kombinationer som förbättrar din civilization i diverse avseenden. Jag kan däremot inte någon civilisation för alla kort och jag föredrar det liknande men enklare Nations framför den här bokföringsarbetet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Flow of History (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg civilisation med kort
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

The Flow of History är ännu ett kortspel som låtsas vara ett civilisationsspel. Dra kort, bygg en tablå och tjäna poäng på slutet. En särskiljande egenskap är att man kan stjäla investeringar genom att betala en annan spelares investering för att ta dennes kort men detta är bättre genomfört i spel som Key Harvest. I slutändan är du beroende av de kort som råkar vara tillgängliga när det är din tur (och om de inte är militära så är du dömd att anfallas av dina motståndare).

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Comrade Koba (sålt)

Bakgrund:	Episkt civilisationsspel om hela världshistorien
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Jag hittade det här spelet efter att ha designat mina egna "Comrade-spel" (Comrade, Gulag och Politburo). Det är sällan du se så enkla och ändå tematiska mekanismer som i Comrade Koba: Vinn geno att vara nära Stalin men inte för nära, annars riskerar du att bli utrensad. Briljant! Spelet är kanske inte så djupt som andra slutledningsspel som Avalaon men utmärkt som utfyllnad med historiskt intresserade spelare i partystämning.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Tournay (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg medeltida stad
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Tournay kombinerar kortkombinationer med användningen av spelpjäser för att begränsa vilka kort som får dras och vilka som får placeras. Detta kan inte dölja det faktum att varje spelare bygger sitt eget korthus, något som gör att spelet mer känns som ett solitärt pussel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Discworld: Ankh-Morpork (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Maktkamp i Discworld
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra och spela kort för att flytta runt gubbar på en karta tills någons hemliga segermål har uppnåtts. Emedan jag uppskattar försöket att överföra Discworld till ett brädspel och ser potentialen i att ständigt gäcka dina motståndares planer så är själva spelet för slumpmässigt och repetitivt i längden.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Takenoko (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Trädgårdar och pandor i det gamla Japan
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Lägg ut brickor och flytta figurer (en trädgårdsmästare som planterar bamboo och en panda som äter densamma) på ett gemensamt spelbräde för att uppfylla hemliga mål. Det faktum att målen är hemliga innebär att den som har turen att dra rätt mål eller få målen ovetandes uppfyllda av andra spelare vinner. OK som familjespel antar men inte mycket mer än så.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Gods (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Lägg brickor och konvertera angränsande brickor
Spelare:	2-4 (bäst för 3)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Avsaknaden av tydliga regler gör det svårt att betygsätta Gods. Mitt enda parti var en ganska oinspirerande dragkamp där placerade kubar stals innan de kunde skyddas. Det kan finnas strategi här men jag är rädd att den skyms av turen att dra rätt brickor.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Tash-Kalar (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Lägg brickor i mönster för att frammana andra brickor
Spelare:	2-4 (bäst för 2-3)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Dra kort, lägg brickor enligt korten, dra nya kort och hoppas på att de matchar existerande mönster som inte förstörs av dina motståndare. Jag är säker på att Tash-Kalar blir bättre om man spelar tillräckligt mycket för att memorera korten men jag har inget intresse av att spela så mycket.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Stone Age (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla by på stenåldern
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Placera arbetare, ta resurser, spendera dem på poäng. Är det något som skiljer Stone Age från andra spel om att placera arbetare? Det skulle i så fall vara att du tärningar ibland avgör hur mycket du får. Det finns mycket mer innovativa arbetarspel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Hawaii (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla by på Hawaii
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Hawaii försöker kombinera placering av arbetare med ett spatialt element, där du behöver hantera inte bara pengar för att köpa resurser utan också rörelsepoäng för att flytta mellan resurser. Trots det är Hawaii en enda stor poängsallad (poké-skål?) där känslan av framåtskridande mellen spelturer är obefintlig.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Caylus (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg medeltida stad
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Caylus må ha varit nydanande när det publicerades men idag känns inte dess beslut att placera ut arbetare särskilt intressanta. Idén att ha en rörlig provost som bestämmer vilka handlingsrutor som är värdefulla eller inte är räcker helt enkelt inte för att bygga ett spel på.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Alfapet (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Lägg bokstäver och bilda ord
Spelare:	2-4 (bäst på 2)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag erkänner att Alfapet har strategi och att skicklighet belönas men det känns lite märkligt att vara beroende av en ordbok för att avgöra vilka ord som är tillåtna. Vilka andra spel skulle kunna komma undan med att hänvisa till externa och omfattande källor?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Domino (sålt)

Bakgrund:	Lägg brickor i mönster
Spelare:	2-4 (bäst på 2)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Liksom en kortlek är domino ett öppet spel med många varianter. Brickor numrerade från 1 till 6 tar dock mer plats och erbjuder färre varianter än en lek med 52 kort i 4 färger och 13 valörer. De flesta jag spelat handlar om lite slutledningsförmåga och mycket tur och det finns definitivt bättre spel för detta.

Strategi

Beror på variant.

Minnen

Som liten använde jag hellre domino till att bygga långa rader än att spela.

Veggie Garden (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Skörda grönsaker
Spelare:	2-4 (bäst på 2)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Jag gillar idén att du plockar grönsaker och manipulerar värdet på dem. Men eftersom du får poäng för kompletta set så finns det ingen anledning att specialisera sig och det kaotiska brädet gör långsiktiga strategier meningslösa.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Builders (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Anlita arbetare och bygg byggnader
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

The Builders är i grunden ett matchningsspel där du matchar arbetarkort (utbud av 4 olika typer) med byggnadskort (efterfrågan av ovan typer). En lyckad matchning ger dig pengar att betala arbetarna med och poäng att vinna spelet med. Ju bättre match, ju effektivare intjäning av pengar och poäng. Det är ett OK pussel men för slumpmässigt och solitärt för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Shipyard (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg skepp
Spelare:	2-4 (bäst på 3)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Shipyard lät intressant på papperet. Välj handlingar i en slags rondellmekanism för att bygga ett skepp och så småningom segla det i en kanal för att få poäng. Men poängräkningen är en sådan poängsallad (få poäng för delar, utrustning, besättning, kanalsymboler etc.) att handlingarna aldrig känns begränsade och spelet aldrig spännande. Jag är övertygad om att det finns en strategi för hur man bäst löser pusslet men sådana här solitära optimeringsspel är helt enkelt inget för mig.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Roll for the Galaxy (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kolonisera en galax
Spelare:	2-4 (bäst på 3)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Tärningsversion av Race for the Galaxy som känns ännu mer slumpmässig och solitär. Spelet förmår inte engagera: rulla tärningar, få tärningar, betala för att rulla dem igen och repetera alldeles för många gånger. Otur med tärningarna och brickorna kan bromsa ditt spel utan möjlighet att komma ikapp.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Clank! A Deck-Building Adventure (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utforska pyramid
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag uppskattar Clanks ambition att använda kortmekanismer till "riktiga" handlingar på ett spelbräde. Kort dragna från handen används för att flytta genom en labyrint, slåss med monster och samla på sig fler kort. Dock känns ingendera mekanismen färdigutvecklad. Det är inte lätt att "trimma" sin korthand och besluten om vilken vägar man ska ta är inte särskilt intressanta utan är beroende av vilka kort man drar. Spelareliminering är heller inte roligt, även om antalet kvarvarande ronder därefter begränsas. Som lättsamt utfyllnadsspel hade Clank varit OK men nu är det för långt för ett sådant spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Station Master (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sätt passagerare på tåg
Spelare:	2-6 (bäst på 4-5)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Ett enkelt aktiemarknadsspel där du antingen placerar ett hemligt bud på ett kort (tåg) eller spelar ytterligare kort (vagnar) för att öka eller minska dess värde. Besluten förefaller för enkla (skynda dig att placera ett bud innan kortet är fullt och öka eller minska sedan värdet beroende på om du kom på tåget eller inte) och det är alldeles för långt för vad man får ut av det.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Crusader Kings (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg kungarike och delta i korståg
Spelare:	1-5 (bäst på 4-5)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Crusader Kings har några potentiellt intressanta element. Det är en svensk design, det har ett historiskt tema med dynastibyggande, intriger och krig, och det har semiprogrammerade handlingar.

Dock tycker jag att implementeringen inte gör dessa element rättvisa. Dynastibyggandet är inte mer än en påsmekanik, där du fyller en påse med positiva och negativa egenskaper. Intrigerna verkställs ofta genom "take that", som offret inte kan försvara sig mot. Handlingarna väljs inte fritt så de strategiska möjligheterna är begränsade och deras framgång beror på slumpmässiga dragningar från påsen.

Kanske hade jag hoppats på ett annat spel, kanske tilltalar spelet fans av datorspelet (personligen blev jag uttråkad av datorspelet efter en timme) men det finns ingenting i Crusader Kings som inte implementeras bättre någon annanstans.

Crusader Kings - Reclaim the Holy Cardboard (engelskspråkig recension för publicering på Boardgamegeek)

Video Games and Board Games

Turning a video game into a board game is not easy. One might argue that all games have to fulfill certain primary criteria, of which fun is the most important one, and that the game media is only one of many secondary criteria. But while this may still be true for classic abstract games like chess and go, where the board game experience differs little from the video game experience, modern games have evolved and diverged as a result of the rich possibilities offered by the media development.

The creators of modern video games have access to technological resources unimaginable to the creators of Pong while many modern board games challenge the boundaries of traditional board games by adding elements like story-telling, psychology, dexterity and automas to create a richer social experience. (Whether this makes games more fun is another question out of this review's scope.)

On the other hand, the presence of multi-player modes in video games and apps in board could be considered as a sign that games are coming full circle again. Yet, there are few examples of successful video games turned into board games and vice versa. At Boardgamegeek, Sid Meier's Civilization is ranked around 200, Star Craft around 300, and Doom around 800. Will Paradox Interactive be more successful in bringing their games to cardboard? Crusader Kings is the first game to hit the table and stand the test.

Crusader Kings - The Video Game

When reviewing a board game based on a another source, it's not only the actual game that is of interest but also how true the game is to its source. Crusader Kings is a game about developing your dynasty during the Middle Ages, in competition with other dynasties. A key decision in the game is the marriage, where you have to take into account not only beneficial alliances but also heritable traits when selecting your spouse. The success is measured by prestige and piety points but there is no victory condition as such, rather a fictional prestige ranking where the success is defined solely by the player. Let's start by looking at how those concepts have been transferred to cardboard. Bear in mind that the rules are in beta mode and may be subject to change.

Crusader Kings - The Board Game

Image courtesy of BGG user nils_k

The Dynasty and the Traits

Each member of your dynasty is represented by a card. The traits of your dynasty are represented by tokens, which may be either positive/green (e.g. pious) or negative/red (e.g. dimwitted). Your dynasty starts with a number of trait tokens depending on the scenario which are kept in a trait bag. The main source of new trait tokens is the marriage and the ensuing offspring. The marriage adds a member card with one known trait token, depending on whom you choose to marry, and the offspring adds a member card with one random trait. Such trait tokens remain on the cards until the member becomes a regent or a regent's spouse, in which case they are added to the trait bag. Other sources of traits are certain actions and events, such as crusades, which we will look closer into later.

So far, the heritable traits of the computer game are well represented in the board game. Marry wisely and work to have your best suited heir the next regent to make your heritable traits stronger. (We'll look closer into the actions you may consider if the member next in line is not the best suited.)

The trait tokens are important for the various skill checks in the game. If, for example, you want to marry, you have to draw a positive token. There are also skill checks where specific traits, whether positive or negative, count as "critical traits", which not only makes the action successful but even reward you with 1 gold if drawn. In the example of marriage, both "Attractive" (positive) and "Lustful" (negative) count as critical traits.

This mechanic resembles the bag building mechanic in games like Orleans, which in turn is based on the deck building mechanic in games like Dominion. It does not eliminate the randomness but it does mitigate it. The better you build your bag or deck, the more likely it is that you draw the right token or card. In addition, you can often find alternative uses for the "wrong" token or card.

However, I feel that Crusader Kings doesn't give the player all those abilities. Drawing the wrong token is always bad. Adding a negative token to the bag is often bad, since it's only good for a specific action and it's more likely that you draw it for another action. Building the bag is very difficult, since tokens are mostly added to the bag, seldom removed. You may pay gold to draw extra tokens but you have to decide how much before you start drawing and gold counts for victory points in the end so it's an expensive mitigation.

The mechanic as implemented still has its merits. There is the thrill of drawing the right traits or discovering that the black sheep of the dynasty turned out to be useful but this comes with the cost of lost control and less meaningful decisions.

The Actions and the Events

A game of Crusader Kings is played over three generations, each of which consists of 6 actions per player. The actions are driven by cards of different categories (Realm, Intrigue, War, Tax, and Crusade). Each player draws 8 cards in turn order, with the categories being open to the other players but the cards themselves being hidden. Each generation is then broken down somewhat confusingly into 3 turns (when 2 hidden action cards are chosen) with 2 rounds each (when the chosen action cards are played in the chosen order). This means that 2 of the original 8 action cards will never be played.

Each action has a specific function, often dependent on a skill check, and an event, often negative for the player or positive for an opponent. The exception is Crusades, which is positive for the player or negative for an opponent. In addition, the player may always choose to marry or divorce prior to each action.

This mechanic resembles the programmed actions in games like Shogun. The major difference is that the player does not have to choose all actions at the same time but can adjust the strategy and choose other actions depending on the outcome of the first actions. Unlike the restricted bag building mechanic discussed above, this work like a "mini deck building mechanic", where the player can freely choose cards and build a deck to be able to respond to the opponents' actions.

However, there are several restrictions regarding the actions. There are limits for how many cards you may draw of each category and one (and only one) Crusade must be undertaken per generation. The purpose is probably to prevent the game from stalling (games like Excalibur, where a player benefits more from building beehives than fighting other players, come to mind) but I'm not sure that this solution is right. Such restrictions may force the players into narrow paths with few opportunities to specialize and try out different strategies. Why not allow a Richard III, who collects all the worst imaginable traits and use them for Intrigues and Wars?

Fortunately, there are less restrictions when it comes to diplomacy. The players may freely and out of actions trade any items with each other and even pay to sabotage other players' actions (by paying gold to have the acting player draw less trait tokens). This is probably the area where Crusader Kings shine but only with the right group. If you shun aggressive games full of plots and backstabbing, this is not a game for you, but if you don't mind betraying your best friend, let's look closer how the actions can help you in this respect.

Image courtesy of BGG user nils_k

Realm (Build/Develop)

Build lets a player build a castle in a province, which not only improves the defence but also increases the tax value. Develop lets a player acquire a Councilor or an Invention, which gives certain benefits. One example is the Spymaster, who allows intriguing in any provinces, not only bordering ones.

Intrigue (Plot/Overthrow)

Plot can be used to manufacture a so called casus belli (a prerequisite to invade another player), cause unrest (a prerequisite to overthrow another player), murder a dynasty member (even your own), or bribe (steal a councilor).

Overthrow can be used to cause an opponent lose control of a province.

War (Raise Levies/Invade)

Raise Levies mobilizes a province, something that is necessary to invade a bordering province but also costs gold in upkeep.

Invade takes control of a bordering province, given that the prerequisites of casus belli and raise levies are fulfilled. The better defended the province is (through castles, pacts with other players etc.), the more difficult is the skill check.

Tax

Tax simply earns you gold. The more provinces and castles, the more gold. The gold may be modified by certain events, such as Harvest, Crop Failure and Plague.

Crusade

A successful crusade earns you a trait and a buff (a modifier for certain actions or events). An unsuccessful crusade on the other hand kills the crusader (which may or may not be what you want).

The Victory Points

So far, we've seen what you can and cannot do in the game but we haven't touched upon the key question of each game: how do you win? As we discussed, there are no victory conditions in the computer game, merely a rating. In the board game, the rating has simply been converted to the victory points we know well from many other games, and unlike the computer game, there are real opponents to compare ratings with to determine a winner.

But to quote Reiner Knizia, "it is the goal that is important, not the winning". Do the victory points you earn in Crusader King reflect the fulfillment of your goal: a strong and prestigious dynasty? In the current rules, which again may be subject to change, victory points are awarded for many things: a province, 1 point, a pious trait token, 1 point, most crusaders, 1 point, and most gold, 1 point.

However, all those points are awarded at the (fixed) end of the game, either after three generations or when all crusader spaces are occupied, so it doesn't matter how well you've been doing in the first generations if all other players gang up on you in the last generation. Given how few victory points there are in the game and how easy it is to track them, the game is very prone to kingmaking in the last round.

Granted, this is often a problem when combining race games with "dudes on a map" games. In Diplomacy, the last man standing wins, in Civilization, the civililization accumulating the most victory points through the ages wins, in Kemet, the most powerful engine wins and so on. In those games, the victory condition is linked to how well the player performed. In Crusader Kings, it feels like all the players do some building and intriguing and fighting and then someone happens to win. But did really the best man win? Somehow it feels like reading a good book and then reach an end chapter that has nothing to do with the story told in the book. So what is the story told by the game?

The Story-Telling

A board game experience is not limited to a single session but also includes the memories created by the game. I still remember great stabs from old Diplomacy games, even against myself, or unexpected turning points in Civilization, where nations threatened by extinction rose again. Then there are games which try to tell a story but where you merely get annoyed by the flavor text and skim through it to the actual game decision. The crossroad cards of Dead of Winter and Scythe are examples of how games try to impose their own stories upon the players instead of letting the players create their own stories.

In this respect, Crusader Kings does better. The players may sometimes be forced into the chapters of the game but within each chapter, they are more free to act, and all the actions and events make sense thematically. An attempted murder on a regent will never be met by a simple shrug, an unjust war will be remembered by generations to follow and so on. The competitive gamer may not always feel in control of his or her dynasty but the narrative gamer will definitely have feelings for his or her dynasty. I only wish that there was more congruence between the story and the end.

So what's in the Mind of a Crusader King?

How you approach a game of Crusader Kings probably depends on what kind of gamer you are. If you judge the game by its decisions and challenges. Questions like "Should I aim for this green token, that will always be good, or this red token, that will be extra good but only in some cases?" or "Should I tax to earn 5 gold or build a castle first so that I can tax and earn 6 gold" are not very interesting.

If you judge the game by its table talk, you will struggle with questions such as "Can I really trust my neighbor?" or "How can I turn those allies against each other?" However, given how transparent victory points are, I fear that table talks will aim at identifying the player currently closest to victory.

On the other hand, if you're less competitive and more into weaving an interesting story, you may simply be asking yourself which action would cause the greatest upheaval and rejoice at the surprised and upset reactions you get.

And Who is Fit to be a Crusader King?

Let's try to summarize Crusader Kings. Overall, it's a game true to its roots. The board game captures the core of the computer game with its simplified yet powerful trait development and there are plenty of actions to influence the power balance of Medieval Europe while still keeping the game simple and relatively short.

Fans of the computer game will definitely recognize their game in this form, whether they prefer playing against human opponents or against the automa opponents planned for the board game (but not completed when this review was written).

"Ameritrash" gamers who enjoy other dude on the map games based on a strong story, such as Game of Thrones, may also find Crusader Kings to their liking. In Crusader Kings, they may combine traits and actions to mitigate risks before striking. The base game can also be expanded easily to allow new scenarios with variation to setup and gameplay.

"Eurogamers" on the other hand may shun the random trait draws, the strong take that elements and the limited possibilities to build something enduring. A game about wars and crusades may never appeal to them anyway but personally I had preferred more options for adapting my dynasty to the conditions and vice versa, a bit like the "war game disguised as a euro" Dominant Species.

So will Crusader King be a hit or a miss? Well, with the current 500% funding the answer is already given. The strong IP of the computer game and the miniatures that so many KS backers love are not the only explanation for the success. Crusader Kings is also well timed given how popular story-telling games and expandable games are at the moment. I don't think it will become a Spiel des Jahres nominee but will it reach the Boardgamegeek top 100? My guess is yes.

Image courtesy of BGG user nils_k

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Khronos (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg byggnader i olika epoker
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag hade höga förväntningar på Khronos om byggande och samgående av områden som ger eko in i framtida epoker. Dock gör de få och omständiga rundorna att spelet blir ganska statiskt där du bygger områden och flyttar dina få pjäser till de epoker där du kommer att få mest poäng till poängrundorna.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Glen More (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg by i Skottland
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag hade hört mycket gott om det här enkla och kompakta spelet med dess innovativa handlingmekanism. Handlings-/tidsmekanismen, där du väljer mellan tidiga handlingar som låter dig ta nästa handling tidigare och sena handlingar som låter dig ta nästa handling senare, är intressant och det är också handlings-/pusselmekanismen, där nya handlingsbrickor utlöser gamla handlingsbrickor.

I kombination skapar dock dessa mekanismer mycket väntetid då spelare först måste utvärdera alla alternativ och sedan utlösa alla handlingar. Det blir inte bättre av handlingar inte gör mycket annat än att förvärva resurskuber och byta ut dem mot poäng. Designerns senare försök med denna mekanik, Kraftwagen, erbjuder mer variation med mindre väntetid.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Russian Railroads (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ryska järnvägar
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Lägg räls, få poäng, lägg räls, få poäng, lägg räls, få poäng. Om Russian Railroads försöker överföra den monotona känslan av att bygga en järnväg så lyckas de mycket bra. Om det försöker erbjuda en trevlig spelupplevelse så räcker det med att spela en rond.

Strategi

Eftersom poängen per järnväg ökar exponentiellt och tiden inte räcker till för alla tre behöver man fokusera på en eller två av dem och helst dem med minst konkurrens. Tyvärr är detta svårt att förutse och att byta strategi mitt i spelet gynnar bara motståndarna. Min favoritstrategi är att börja med "Kievlinjen" för att få en extra arbetare och sedan St. Petersburgslinjen för att låsa upp fördelar. Bäst är att få 9-tåget för att få poäng för hela Kievlinjen, annars Kievbonusen för att få 20 poäng per runda. Därefter brukar jag skifta till industri eftersom St. Petersburgslinjen inte ger så många poäng medan Transsibiriska kräver tidiga investeringar för att ge poäng.

Minnen

Ovannämnda strategi har som mest gett mig hela 490 poäng. Trots detta låg tvåan mindre än 40 poäng efter så om han och inte jag fått 40 poäng för flest ingenjörer så hade det blivit ombytta roller.

Terraforming Mars (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kolonisera Mars
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Svenska spel är sällsynta och jag var mycket nyfiken på hur Terraforming Mars skulle stå sig i jämförelse med andra hyllade spel. När jag till slut fick chansen att spela spelet så kunde jag uppskatta arbetet bakom mekanismerna för att bygga en ekonomisk motor. Men det finns många men.

Terraforming Mars är ett av många exempel på hur stora mängder kort inte är lika med djup då du inte kan planera vilka kort du drar och deras påverkan på den gemensamma spelplanen är för liten. Vidare så har försöket att åtgärda turen att dra rätt kort med draftning bara ökat speltiden medan försöket att åtgärda den låga interaktionen med "take that"-kort bara är irriterande. Resultatet är ett alldeles för långt flerspelarsolitär som slutar med stora högar av kort snarare än en terraformerad planet. Terraforming Mars är ett välgjort spel med ett unikt tema men det känns som ett gyllene tillfälle har förlorats.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

At the Gates of Loyang (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Odla och sälj grönsaker i Kina
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Dra kort för att odla grödor för att sälja dem för att tjäna mest pengar. Det finns säkert mycket strategi i spelet men handlingarna är för solitära och ointressanta för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Underwater Cities (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg städer under vattnet
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Det finns många spel där spelarna tävlar om att bygga en stad tillsammans men det som tycks särskilja det här spelet är att spelarna bygger sina egna städer på sina egna spelarbräden. Den enda interaktionen äger rum på det gemensamma handlingsbrädet där du antingen kan få resurser eller använda resurser för att bygga och den enda tvisten är att du kan få extra fördelar genom att matcha ditt handlingskorts färg med handlingsrutans färg. Det finns ingen anledning att spela Underwater Cities när det finns så många roligare städer på land.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Red Rising (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg fraktioner
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Överraskande ointressant spel. Spela ett kort till ett av fyra områden och ta ett nytt kort från ett annat område. Det senare området ger dig antingen en spelarspecifik fördel eller ökar din slutpoäng. Om möjligt, utnyttja också fördelen av det spelade kortets bonushandling.

De flesta korten ger en slutbonus vid vissa villkor så det finns en avvägning mellan att spela det för att förbättra dessa villkor (men förlora kortet) eller behålla det (men inte förbättra dessa villkor). Det betyder också att du måste studera den lilla texten på korten på din och på brädet varje tur och att sluträkningen tar tid.

Kanske måste du uppskatta Red Rising-böckerna eller känna till de många olika sorters korten för att uppskatta spelet. Innan dess är Red Rising främst ett spel om ta de bonushandlingar som de givna korten ger dig tills någon vinner.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Trekking the World (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Turista i världen
Spelare:	2-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra kort och flytta på en karta för att samla kuber för att få majoritet i färger. För slumpmässigt och taktiskt för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Thunder Alley (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Stock car racing
Spelare:	2-7 (bäst på 4-5)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag vet inte vad som krävs för att göra ett racingspel intressant. Thunder Alley gör ett försök med kortdriven körning där korten inte bara bestämmer hur långt du får åka men också vilka andra bilar som följer med dig.

I teorin låter detta som en potentiellt intressant balans mellan samarbete och konkurrens (när ska du följa klungan och när ska du bryta dig loss). Tyvärr är resultatet ett spel bortom din kontroll om du drar dåliga kort och/eller tidigt tappar kontakten med klungan. När du väl är varvad får du den lägsta kvarvarande poängbrickan utan någon chans att komma ikapp och efter det blir spelet en plågsam väntan.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Eminent Domain (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kolonisera planeter
Spelare:	2-4 (bäst på 3)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Likt Race for the Galaxy men mer förvirrande och mindre intressant.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Architects of the West Kingdom (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hämta resurser och bygg byggnader
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	60-90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag är inte säker på vilken nisch Architects of the West Kingdom försöker fylla i det ganska trånga utbudet av arbetarplacering. Placera arbetare för att samla resurser för att spendera på byggnader. Fler arbetare på en plats ger dig fler resurser och andra arbetare kan fångas men det är inte mycket som ändras från runda till runda och spelet är alldeles för långt för vad det erbjuder.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Khôra (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla grekisk stadsstat
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Khôra är verkligen ett spel om ingenting. Slå tärningar och välj handlingar med nummer lika med eller lägre än värdet för att avancera längs tre skalor. Handlingarna låter dig spela kort, erövra brickor och avancera längs andra skalor. Ju högre du når på skalorna, desto starkare blir dina handlingar och den som lyckas hitta kombinationer mellan skalorna och korten vinner.

Jag är lite överraskad över tärningsmekaniken, där den enda kompensationen för låga tärningsslag är turordning (och jokerbrickor om du slår riktigt dåligt). Å andra sidan så kan värdena modifieras med en av skalorna så tur är inte alltför viktigt. Andra "moderna" mekaniker inkluderar variabla spelarstyrkor och solitärt spel.

Khôra är spelbart men varför spela detta när det finns så många spel med mer intressanta beslut?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ancient Knowledge (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla civilisation
Spelare:	2-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	75 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra och spela kort till en tablå för att utföra effekter och samla poäng. Det finns en del intressanta sätt att manipulera korten i tablån men spelet blir snabbt repetitivt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Daybreak (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Rädda miljön
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Daybreak är ännu ett kortspel där du samlar ikoner för att avancera längs olika skalor. En särskiljande egenskap hos Daybreak är att du arrangerar dina kort i fem kolumner där bara det översta kortet är tillgänglig (även om de nedre kortens ikoner förblir synliga och tillgängliga) men det har redan gjorts mycket bättre i spel som Innovation. En annan egenskap är att det är ett samarbetsspel, något som kanske är tematiskt men inte i min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Barcelona (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg Barcelona
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Hur många olika sätt att få poäng kan man hitta på? Detta måste ha varit frågan designern ställde när han designade Barcelona. Allt du gör ger dig poäng på ett eller annat sätt.

Placera en byggnad och räkna poäng. Placera en väg och räkna poäng. Ta en bricka och tjäna poäng. Några handlingar ger dig poäng i slutet baserat på mål, andra ger dig multiplar för dessa mål. Det finns inget motorbyggande eller någon känsla av framåtskridande i spelet så de repetitiva turerna handlar bara om att pressa ut så många poäng som möjligt.

Barcelonas förlåtande faktor är sättet på vilket invånare placeras på stadskartans skärningspunkter för att ta handlingar från de relaterade raderna och kolumnerna och möjliggöra byggnader för dem att flytta in i. Detta är en intressant mekanik som hade förtjänat mer intressanta beslut.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Bites (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Myror stjäl picknickmat
Spelare:	2-5 (bäst för 3)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Charmigt litet spel där spelarna gemensamt flyttar myror och samlar matbrickor som vill ge poäng baserat på kombinationer enligt varierande målkort. Myrorna flyttar till närmsta matbricka av egen färg, lite likt Cartagena. Jag tror att de egna piraterna i det senare spelet ger spelarna mer kontroll och mer konkreta mål men Bites kan tilltala familjer.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Stupor Mundi (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ett slott
Spelare:	1-4 (bäst för 3)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Stupor Mundi har en del intressanta mekanismer men jag är inte säker på att helheten är bättre än summan av delarna.

Det finns ett skepp som kan segla till platser med olika handelsmöjligheter och handlingskort som antingen ger handlingen på kortet eller på spelarbrädet. Dessa handlingar används för att samla resurser, bygga ett slott för att öka inkomsten, avancera längs ett spår för bättre förmågor eller köpa fler kort för bättre handlingar eller poäng. Det finns också en märklig dragkamp där du lägger till eller tar bort saker från Fredrik den II:s slott för att uppfylla dina mål/förstöra för motståndarna.

Det finns en pusselaspekt här som belönar planering men spelet är för solitärt och repetitivt för min smak.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Praga Caput Regni (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg Prag
Spelare:	1-4 (bäst för 3)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag kämpar för att förstå vilken slags spel Praga Caput Regni vill vara. Det finns många vägar att beträda men de leder alla till samma sak: resurser, poäng och olika multiplikatorer för poäng. Det finns ett handlingshjul som belönar vissa handlingar vid vissa tidpunkter men det hindrar dig inte riktigt från att göra vad du vill. Det finns motståndare men interaktionen begränsas till "du tog den handling jag helst ville göra men då gör jag det här i stället". Progressen är minimal och du gör i stort sett samma sak 16 gånger tills spelet äntligen tar slut.

Jag är säker på att spelet belönar spelare som lyckas göra varje steg lite mer effektivt än de andra. För mig är dock Praga Caput Regni som ett löpband där du går och går utan att egentligen komma någonstans.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Race for the Galaxy (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg ett galaktiskt imperium
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Snabbspelad tablåbyggare där du väljder handlingar för att bygga en poänggivande "maskin". Kunskap om de många olika korten och hur de samverkar är nödvändigt för att uppskatta det här spelet. Dock förblir interaktionen mellan spelarna låg och besluten är begränsade till vilka handlingar du väljer och vilka kort du slänger.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Paris (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg Paris
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Mitt enda parti Paris led av regelmisstag (framför allt att vi bara gav poäng till kompletta distrikt) som fick spelet att kännas för slumpmässigt. Men oavsett detta så kändes inte spelet särskilt engagerande. I den första delen drog vi bara brickor och placerade ut nycklar och det var inte förrän i slutet som vi började konkurrera om majoriteter.

Jag kan tänka mig att ge Paris en andra chans för att se om vi missade något strategiskt i den första delen men just nu känner jag att det finns många bättre Kramer/Kiesling-spel.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Zoo Vadis (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kapplöpning i djurpark
Spelare:	3-7 (bäst för 4-5)
Speltid:	30-45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Kanske hade jag för höga förväntningar på Zoo Vadis, kanske var det ett resultat av grupptänkande, men alla mina partier slutade med en kapplöpning till målet och seger till den som hade turen att plocka upp mest poäng på vägen. De unika spelarkrafterna kändes heller inte särskilt balanserade. Jag kan dock tänka mig att originalet Quo Vadis en andra chans.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Civolution (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla civilisation
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Jag gissar att Feld tittade på Rosenbergs A Feast for Odin och tänkte att det där kan jag minsann också göra. Resultatet blev Civolution, en röra av vitt skilda handlingar och poängkällor.

Vad du gör är att rulla tärningar och kombinera dem till par för att välja handlingar på ditt spelarbräde och göra diverse saker, såsom expandera på en karta, förvärva resurser eller förbättra dina handlingar. Det mesta av det du vill åstadkomma kräver kedjor av handlingar men om dina tärningar inte matchar dessa handlingar så måste du hitta alternativa handlingar eller vänta ännu en runda.

Medan Felds Castles of Burgundy låter dig sätta upp din position för att minska sannolikheten för dåliga tärningsslag (i likhet med Backgammon) så ger Civolution dig mindre kontroll under en mycket längre speltid.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The White Castle (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Öka inflytande vid ett hov
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Om du gillar att välja mellan många olika resurser för att kombinera många olika handlingar till många olika poängkällor i ett begränsat antal rundor så effektivt som möjligt så kommer du att älska The White Caste. Själv gör jag det inte.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

The Lord of the Rings: Fate of the Fellowship (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sagan om Ringen
Spelare:	1-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1-3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Jag medger att The Lord of the Rings: Fate of the Fellowship, förefaller vara tematiskt och jag är säker på att det är mer givande ju skickligare spelarna är. Tyvärr slutade mitt enda parti snabbt efter dåliga tärningsslag och kaskadeffekter som inte var uppenbara vid första tillfället.

Jag skulle vilja ge det en andra chans, om inte annat så för att få uppleva Tolkiens underbara värld, men jag tror fortfarande inte att det här spelet kommer att övertyga mig om att samarbetsspel kan vara roliga.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Mountain Goats (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Nå högst upp med bergsget
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Sämre version av Can't Stop. Idén att du gynnas av att nå toppen när ingen kan knuffa ner dig kunde ha varit intressant men motverkas av det faktum att högre tärningsslag nästan alltid är bättre..

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

3 - Ett spel jag försöker hitta en ursäkt för att slippa spela

Galactic Cruise (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sälj rymdkryssningar
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Låt dig inte luras av jämförelserna med Vital Lacerdas mästerverk - Galactic Cruise är ännu ett i raden av överlastade, solitära och repetitiva eurospel. Spelets mål är att erbjuda rymdkryssningar och för att lyckas med detta behöver du ta tolv (!) handlingar i varierande ordning. Samla olika resurser (pengar, mat, syre, bensin, annonser), ta agendor och ritningar, bygg raketer och raketsegment, schemalägg och marknadsför kryssningar och utveckla din spelmotor med teknologier och expertarbetare innan du slutligen kan skicka iväg din första raket. Sedan är det bara att börja om igen tills spelet är slut.

Den främsta särskiljande mekaniken är att arbetare kan bli knuffade från sina platser med en liten bonus till den knuffade spelaren men detta bidrar bara till att minska spänningen då alla handlingar alltid är tillgängliga och spelet därför reduceras till en omständig process där den spelare som bäst lyckas optimera de många och långa stegen till raketens avfärd vinner. Spela hellre ett riktigt Vital Lacerda-spel, där den spelare som bäst förstår och hanterar de ständigt ändrade förutsättningarna vinner.

Strategi

Räkna ut hur många resurser du behöver för att skicka iväg din nästa raket och se till att du har lagom många efter varje handling för att använda handlingar och resurser så effektivt som möjligt.

Minnen

Galactic Cruise har jag endast spelat på Boardgamearena, där jag ofta backade mina handlingar för att i början av handlingen skaffa de resurser som krävdes senare i handlingen. Jag vågar inte tänka på hur lång tid det här tar vid ett fysiskt bräde.

Encyclopedia (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utforska djurarter
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90-120 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Encyclopedias många konstiga designbeslut gav upphov till en märklig spelupplevelse. Färgade tärningar används för att välja handlingar men högre värden är alltid bättre än eller lika bra som lägre.

Av de sex handlingarna så är tre små och ärligt talat tråkiga (ta pengar, ta en tärningsmodifierare, ta en assistent med en liten fördel). De fjärde och femte handlingarna låter dig ta djurkort och placera kuber på dem. Dessa är förutsättningar för den sista och onödigt invecklade poängräkningen, där du tar bort alla kuber från ett djur och från matchande symboler på andra djur.

Utöver poängen så ger denna handling dig bara en gratishandling (som du spenderade minst tre handlingar på att förvärva) så det är inte så meningsfullt att utföra den förrän i slutet av spelet. Resultatet är ett spel utan toppar och dalar, bara en repetitiv turdriven matchning av kuber.

Det känns som om det hade kunnat finnas ett spel här men i sitt nuvarande skick känns Encyclopedia helt enkelt inte färdigt.

Strategi

Fokusera på att ta kort och spela kuber och välj handlingsrutor som låter dig avancera på ditt spelarbräde för bonusar så att du inte behöver slösa handlingar på att hämta resurser. Spara publiceringshandlingen till slutet men se till att du har den tid och de resurser som behövs för att spela ut alla dina kort.

Minnen

Jag hann inte spela klart mitt enda parti men den spelare som tog över efter mig vann genom att fortsätta min strategi så något gjorde jag väl rätt.

Map Masters (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla skatter i labyrint
Spelare:	1-5 (bäst på 3-4)
Speltid:	30-60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Det är lite roligt att lägga ut labyrintkort som låter dig plocka upp föremål att använda mot hinder samtidigt som du samlar skatter. Tyvärr finns det inte mycket till spel här. Varje runda drar du nya kort i stället för att bygga vidare på gamla Map Masters lyckas med att kännas både slumpmässigt och repetitivt. Det känns som om man hade en chans att göra ett bra spel här men inte tog den.

Strategi

Strategi och strategi, kolla helt enkelt vilken skatt som ger poäng och hitta en rutt som maximerar poäng och pengar. Använd sedan pengar till att köpa kort som innehåller nästa poänggivande resurs.

Minnen

Map Masters har jag endast spelat på Boardgamearena och medger att det tekniskt sett är en bra implementering som gör behovet att spela fysiskt ännu mindre.

Movers & Shakers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Lasta tåg i Bengalen
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	90-120 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Kärnan i Movers & Shakers är inte utan intresse. Lasta och flytta tåg i ett försök att få fler belöningar än dina motståndare.

Tyvärr är såväl valet av handlingar som utkomsten av dem onödigt tillkrånglade. Kort spelas till ett spelarbräde och varje unik kombination har en unik utkomst och utöver kärnhandlingar lastning och frakt så låter dem dig avancera på otaliga bonusspår.

Vad hände med den gamla eurodevisen om få meningsfulla beslut i spel?

Strategi

Jag får erkänna att jag till slut inte orkade bry mig om vilka kortkombinationer och bonusspår som var bättre än andra så jag har inga bra strategiska tips.

Minnen

Jag vann mitt enda parti på Boardgamearena genom att fokusera på grundspelet lastning och frakter men jag kan inte påstå att mitt val av avancemang på de olika bonusspåren var särskilt genomtänkt.

Imperium: Classics (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg imperier med kort
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Den stora mängden kort kan inte dölja det faktum att Imperium inte har mycket att erbjuda. Varje runda, och det är många av dem, fyller du din hand och väljer tre kort att spela för att få resurser eller ändra din lek. Lägg till detta låg interaktion och en löjligt komplicerad poängräkning. Det enda civilisationslika är det långsamma och utdragna spelet.

Strategi

Planera i början av rundan vilka resurser du behöver för att köpa ett bättre kort nästa runda. Spela sedan korten i den ordning som ger mest utväxling, t ex terrängkort först och produktionskort beroende av terräng sedan. Mycket mer finns det inte att säga.

Minnen

Jag vann mitt enda parti stort med Egypten, men det berodde nog mer på att denna civilisation får tillgång till sina bättre kort tidigt.

Lodge (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg hotell och bjud in gäster
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Hyfsat pusselspel där du väljer rum och gäster med målet att matcha dem. Ibland kan du plocka upp ett målkort som belönar dig om du lyckas uppfylla särskilda kriterier. OK som utfyllnadsspel men jag tror inte att det finns så mycket att upptäcka i det här spelet.

Strategi

Försök att placera gäster nederst/innerst så att du får plats med så många gäster som möjligt och lägg in något målkort per kolumn. Sedan är det bara att hoppas på rätt kort.

Minnen

Mitt enda parti på Boardgamearena började bra men sedan slutade de kort jag behövde komma och jag fick nöja mig med en knapp andraplats.

Excalibur (sålt)

Historisk period:	Feodala konflikter under Kung Arthurs tid
Spelare:	2-6 (ju fler, desto bättre)
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Excalibur kan lite elakt karakteriseras som en blandning mellan Bondespelet och RISK. Spelet illustrerar den feodala ekonomins ömtåliga balans mellan inkomsten från riddarens län och kostnaderna för dennes följe. Tyvärr gynnar spelet bonden framför riddaren eftersom man får betala dubbelt för att slåss. Dels kostar riddarna pengar och dels kan man inte ta upp någon skatt om de är ute och slåss. Det är därför bättre lägga under sig så mycket mark man kan på fredlig väg och sedan bygga bikupor i stället att gå i strid mot varandra. Mysigt kanske men inte särskilt spännande.

Strategi

Som framgår av ovan gäller det expandera och konsolidera sitt län. Gränsområden kan försvaras men i övrigt bör alla resurser läggas på utveckling av länet. Aggressiva spelare kan vinna kortsiktiga fördelar mot enstaka spelare men tappar på lång sikt mot övriga spelare.

Minnen

Det ena Excaliburpartiet skiljde sig tyvärr inte från det andra. Spelarna expanderade, utkämpade något enstaka slag och ägnade sig sedan åt att utveckla sina län. Idéer om att justera reglerna förverkligades aldrig och Excalibur blev därför ett av två spel som fick lämna min spelhylla.

Daitoshi (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Oklart vad man är och gör egentligen
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	4 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Är detta vad spel har utvecklats till? Må bra-upplevelser där allt du gör ger dig en falsk känsla av att ha åstadkommit något? Jag förstår att det är tillfredsställande att skapa kombinationer, där handlingar och belöningar kan länkas ihop till stora drag.

Daitoshi hade också potentialen att bli ett bli ett bra kombinationsspel och det finns många delar jag kunde ha uppskattat. Spelbrädet med dess möjliga extra handlingar expanderar genom spelarnas handlingar. Det finns en balans mellan att samla arbetare av samma färg för att kunna använda fler av dessa handlingar på en gång och att undvika detsamma för att undvika Naturens straff.

Denna potential dränks dock av de många sidoeffekterna som varje enskild handling ger dig. Ta en handling, få resurser, flytta längs spår, utlös ytterligare effekter, få fler resurser, flytta längs fler spår, upprepa och hoppas på att du inte missat något. Med långsamma spelare som måste utvärdera alla möjliga kombinationer kan väntetiden mellan dragen bli outhärdlig framåt slutet av spelet.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Saint Petersburg (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla byggnader och personer till Peter den Store
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Köp kort, passa medan du väntar på mer pengar och aktivera kort för att få pengar. Upprepa tills det är dags att skifta till poäng, i vilket fall du köper kort, passar medan du väntar på per pengar och aktiverar kort för att få poäng. Var St. Petersburg någonsin nyskapande?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

A Feast for Odin (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utveckla ett vikingasamhälle
Spelare:	1-4 (bäst på 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Det här spelet har mer av allt men på ett dåligt sätt. Otaliga handlingar låter spelarna välja sina vägar med låg interaktion för att förvärva och konvertera intrikat relaterade kort och resurser - allt i syfte att lägga ett pussel av olikformade bitar på ett spelarbräde. Uwe Rosenbergs fans kanske tilltalas av att hitta alla mekanismer från hans andra och bättre spel sammanslagna här men personligen tycker jag att Oden förtjänar en bättre fest.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Kill Doctor Lucky (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Mörda Doctor Lucky utan att tas på bar gärning
Spelare:	3-7 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Mer variation än Cluedo men bara marginellt bättre och för mycket väntetid, särskilt som turordningen kan hoppa fram och tillbaka.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Shadows over Camelot (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Utför uppdrag som riddare av Runda Bordet
Spelare:	3-7 (bäst på 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Jag gillade både Avalon och Dead of Winter och ville därför se hur detta samarbetsspel med dolda agendor var i jämförelse. Tyvärr blev Shadows over Camelot en besvikelse eftersom själva spelet inte var engagerande. Antingen drar du nya kort eller så går du till en ruta där du kan spela dem. Temat tilltalade mig men kändes inte särskilt relevant med sina långsökta kopplingar till Arthurlegenderna. Kanske fungerar det bättre om det spelas som ett rollspel men som brädspel är Camelot i sanning ett fånigt ställe för att citera Monty Python.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Battlestar Galactica (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Mörda Doctor Lucky utan att tas på bar gärning
Spelare:	3-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Jag tyckte om både Avalon och Dead of Winter och såg därför fram emot att få se hur detta samarbetsspel med dold agenda stod sig i jämförelse. Efter första partiet blev jag dock förbryllad. Varför är det här spelet så högt rankat? Repetitivt spel där du bara spelar kort av olika färger och valörer och sedan drar nya. Dead of Winters individuella mål erbjuder mycket spänning och zombiehotet känns mycket mer närvarande än cylonskeppen. Avalons smidiga röstmekanismer erbjuder mycket snabbare spel och mer intensiv argumentation. Så varför spela Battlestar Galactica?

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Yggdrasil (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Slå tillbaka asagudarnas fiender från Valhall
Spelare:	1-6 (bäst på 3-3)
Speltid:	75 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Yggdrasil är ett samarbetsspel där du slår tillbaka Ragnaröks ondskefulla styrkor. Du kan förbättra dina odds genom att uppgradera dina karaktärer och justera blandningen i de påsar du drar brickor från men i slutändan avgörs det hela av tärningsslag. Besluten är inte särskilt engagerande, de vackra illustrationerna kan inte dölja det svaga temat och avsaknaden av progress (både du och fienderna blir bättre men spelet är detsamma) gör snart spelet repetitivt.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Ghost Stories (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Fördriv spöken i kinesisk by
Spelare:	1-4 (bäst på 2-3)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Underbara illustrationer men spelat är alldeles för beroende av tärningsslag och löser inte riktigt samarbetsspelens problem med alfaspelare.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Castle Panic (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Försvara ett slott mot monster
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Någon jämförde Castle Panic med ett C64-spel och jag är benägen att hålla med. Monster kommer fram ur skogen och avancerar steg för steg medan spelarna spelar kort för att slå ihjäl dem. Grundspelet kan tjäna som introduktionsspel för barn medan expansionen bara lägger till onödig komplexitet. Mer avancerade spelare lär dock tröttna snabbt på det reaktiva och repetitiva spelet.

Strategi

Strategi i Castle Panic handlar mycket om förhandling, eftersom man samarbetar samtidigt som man vill slå ihjäl fler monster än motståndarna. Ska man försvaga ett monster om näste spelare sedan kan slå ihjäl det och få poängen? Ska man byta bort ett kort som ger en motståndare poäng? Den bästa förhandlingstaktiken är nog att försöka påvisa var monster kan förväntas befinna sig i olika turer och byta kort utifrån det för att få så många ömsesidigt förmånliga byten som möjligt. Sedan gäller det att när slottet och segern väl verkar vara i hamn skifta till konkurrens och bara byta med spelare bakom en själv.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Muminspelet (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Jakt på nyckel, stenar och snäckskal i Mumindalen
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Muminspelet är ganska likt Jakten på den försvunna diamanten men ger lite mer variation och jag minns att jag tyckte bättre om det här som liten.

Strategi

Hitta en rutt som, givet potentiella fyndplatser och konkurrenter, maximerar sannolikheten att hitta föremål.

Minnen

Muminspelet inspirerade mig till mina första försök till speldesign men liknande jaktmekanismer men i fantasymiljö.

Jakten på den försvunna diamanten (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Skattjakt i Afrika
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Det här är ett barnspel men givet det så erbjuder det en del beslut och planering och jag tyckte själv om det som liten.

Strategi

Strategi kommer när jag spelat mer.

Minnen

Minnen kommer när jag spelat mer.

Kingmaker (sålt)

Bakgrund:	Rosornas krig 1450-1485
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	4 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Kingmaker är ett klassiskt konfliktspel men inte desto mindre en gåta för mig. Med det kaotiska engelska inbördeskriget som bakgrund ger spelet möjligheter till diplomati, snabbhet, enkelhet, strategi och plötsliga vändningar heter det. Min erfarenhet är dock att spelarna inte har någon som helst kontroll över vad som händer och att slumpen slutligen bestämmer segraren. Intrycket efter ett parti är ett "jaha".

Strategi

Bygg upp en liten fraktion, håll dig undan strider, vänta tills det bara finns en tronpretendent kvar och hoppas att han hamnar i en stad nära dig.

Minnen

Det enda parti Kingmaker jag spelat ledde till min kanske minst ärorika seger. Efter flera oturliga händelser var min fraktion klart svagast och jag väntade mest på att partiet skulle ta slut. Men när det bara fanns en tronpretendent kvar så hamnade denne genom en händelse nära min fraktion. Jag kunde därför fånga honom, låta kröna honom och vinna spelet. Efter det packade vi aldrig upp Kingmaker igen och så småningom blev det det andra spelet som fick lämna min spelhylla.

Finans (bortbytt)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Som Monopol med tillägget att man kan köpa aktier och få regelbundna utdelningar också. Det ger visserligen lite fler beslut men det är fortfarande spelet (tärningen) som styr spelaren snarare än tvärtom.

Strategi

Som Monopol: köp alla gator du kan i hopp om att få kombinationer (i vilket fall du inte låter andra få kombinationer).

Minnen

Det här var ett av de vanligaste spelen i bekantskapskretsen när jag var yngre men det säger mer om konkurrensen på den tiden.

Datafinans (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Som Finans med tärningen utbytt mot en elektronisk slumpgenerator. Ett intressant tillägg var att slumpgeneratorn också påverkade aktiekursen men vare sig det var dålig programmering eller överhettad generator så slutade det alltid med att aktiekursen konstant låg på max.

Strategi

Som Monopol: köp alla gator du kan i hopp om att få kombinationer (i vilket fall du inte låter andra få kombinationer).

Minnen

"Datorn" var lite häftig på 80-talet men inte ens den kunde hjälpa det här spelet.

Monopol (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	3 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Trevliga barndomsminnen men Monopol kvalificerar knappt bland dagens spel. Rulla en tärning och hoppas på det bästa.

Några hävdar att det är förhandlingsdelen som utgör själva spelet men varför inte distribuera fastigheterna slumpmässigt redan från början i så fall?

Strategi

Köp alla gator du kan i hopp om att få kombinationer (i vilket fall du inte låter andra få kombinationer).

Minnen

Jag spelade det mycket som liten men ett lite udda minne är ett parti där pappa inte lyckades köpa en enda gata och till slut bara kunde skratta så mycket åt eländet att han svimmade.

Bondespelet (äger)

Bakgrund:	Odla och skörda grödor
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Monopol i bondemiljö. Känslan av att bygga en ekonomisk motor är faktiskt större här än i Monopol och dess kloner i och med att du driver en egen bondgård men i gengäld så är interaktionen desto mindre och slumpen förblir en gemensam faktor.

Strategi

Sprid riskerna genom att odla olika grödor eftersom vissa kort förstör hela skörden av en viss gröda.

Minnen

Kanske det av barndomens mer avancerade spel som jag tröttnade på först.

Cluedo (äger)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	3-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Spelade det som liten men spelet handlar mest om att slå så högt som möjligt så att man hinner besöka så många rum som möjligt snarare än om slutledning.

Strategi

Besök så många rum du kan för att kunna kryssa så många misstänkta som möjligt samtidigt som du noterar vilka frågor och svar de andra spelarna får.

Minnen

Jag minns Cluedopartierna som stämningsfulla men har trots det inga minnen av specifika partier.

Tjuv och polis (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Som tjuv, stjäl pengar och fly med dem. Som polis, fånga tjuvarna efter att de stulit men innan de flytt. Den flexibla förflyttningen ger utrymme för viss taktik men det är fortfarande tärningen som avgör spelet.

Strategi

Som tjuv, rör dig på spelplanen tills du har tillräckligt med avstånd för att kunna stjäla och fly. Som polis, håll dig nära tjuvarna.

Minnen

Det här spelet fanns aldrig hos mig som liten och trots att det jaktmekanismerna borde ha tilltalat pojken i mig så hamnade det sällan på bordet ens hos andra som ägde det.

Android: Infiltration (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Chansspel där du antingen fortsätter för att samla skatter eller återvänder innan tiden tar slut. De alldeles för komplicerade reglerna och den lilla korttexten tillför inget till upplevelsen. Det verkar också vara ett problem med att spelare kan fortsätta utan chans att överleva bara för att påskynda spelets klocka och få de andra spelarna att förlora också. Ett spel som Deep Sea Adventure är ett mycket enklare och bättre utförande av denna idé.

Strategi

Det är antagligen bäst att vända tillbaka efter den första skatten.

Minnen

Under mitt enda parti skrattade vi mer åt spelet än med det.

Small World (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Erövra en kontinent med olika raser
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag måste ha missat något. Small World är populärt men det enda du gör är att lägga till brickor på ett bräde och ta bort brickor där du har majoritet. Det uppmuntrar också spelarna att anfalla de svaga, något som ger spelet ett problem med att komma ikapp ledare. Jag antar att de olika rasernas förmågor är tänkta att ge variation men för mig är det bara frustrerande att inte känna till alla förutsättningar i förväg.

Strategi

Utnyttja de olika rasernas förmågor, om du orkar läsa på dem först.

Minnen

Small World spelade jag hos en vän som hade öppna spelsöndagar så jag hade åtminstone trevligt sällskap.

Kemet (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Maktkamp i det gamla Egypten
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Kemet är en märklig hybrid av konflikt, ekonomisk motor och race. Medan detta fungerar hyfsat i spel som Scythe, Kemet begränsar alla poängkällor utom segrar i konflikter (och du kan teleportera till i princip vilken konflikt som helst). Vad som alltså kunde ha varit ett spel om att bygga upp en stark makt och utmanövrera dina motståndare reduceras till att bygga en armé, utkämpa en konflikt och återuppbygga en armé tills någon till slut har tillräckligt många segrar. Det krångliga stridssystemet med hemliga kort och multipla modifierare från teknologiträdet är enbart distraherande och ger ingen känsla av framåtskridande.

Strategi

Var uppmärksam på vilka poäng som för stunden är enklast (ofta de svagaste motståndarna).

Minnen

I Kemet hade jag den märkliga upplevelsen att ägaren av spelet menade att jag hade fått en felaktig poäng i en tidigare runda. I stället för låta det vara eller backa tillbaka strök han helt sonika min poäng. I ett spel med få rundor och poäng eliminerades mina segerchanser och gjorde mig än mer avog mot spelet.

Inis (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Maktkamp bland klaner
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Inis handlar om att sprida klaner på en växande karta tills ett av tre segervillkor är uppfyllt. Du gör detta genom att byta och spela kort som tillåter dig att växa eller slåss. Ersätt korten med tärningar och du har RISK, där spelarna passar på varandra tills alla är så nära segern att alla försök att stoppa en bereder vägen för en annan.

Strategi

Bygg upp din armé och slåss så ekonomiskt som möjligt tills slutet närmar sig och du kan anfalla med allt du har.

Minnen

I mitt enda parti uppstod en situation där den nästsiste spelaren antingen kunde anfalla den siste spelaren (och ge mig segern) eller anfalla mig och ge den siste spelaren segern.

King of Tokyo (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Monsterslagsmål i Tokyo
Spelare:	2-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Mer variation än Yatzi (rulla tärningar, välj om du ska gå in i eller ut ur Tokyo, köp kort och rulla igen) men det finns bättre mekanismer än Yatzi att basera ett spel på.

Strategi

Slå tärningar och hoppas på det bästa.

Minnen

Kanske är King of Tokyo det första av många spel där jag insåg att popularitet och kvalitet absolut inte går hand i hand i brädspel.

Råttfällan (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Ta pjäser från en råttfälla utan att den slår igen
Spelare:	1-6 (bäst på 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Fingerfärdighetsspel där det gäller att ta pjäser från en råttfälla utan att den rubbas. Plus för att pjäserna har olika storlek och värde och att spelet fortsätter (med förändrad spelplan) när råttfällan rubbas. Minus för alla de diskussioner som kan uppstå om huruvida råttfällan rubbades eller ej (till skillnad från Jenga där det är otvetydigt om tornet rasat eller ej).

Strategi

Ta de säkra poängen först (även om de är låga) och chansa på de höga poängen senare.

Minnen

Kul när jag var liten men tveksamt om det hade kunnat konkurrera med Jenga på den tiden.

Colt Express (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Råna ett tåg
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Spela kort och se vad som händer... igen och igen och igen. Om du har tur med korten du drar och korten de andra spelarna spelar kan du vinna. Annars är det bara en lång väntan på att spelet ska ta slut.

Strategi

Spela kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Kanske lämpar sig den här typen av spel bättre fysiskt men jag kommer inte aktivt söka testa den hypotesen.

Libertalia (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Dela upp byte mellan pirater
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag hoppades på att Libertalias simultana spel där kort väljs och spelas samtidigt skulle göra det till ett utmärkt val för stora sällskap. Själva spelet var dock oengagerande och enformigt. Välj i hemlighet ett kort för att få välja en av flera skatter i konkurrens med de andra spelarnas hemligt valda kort. Upprepa om och om igen. Skickliga spelare kan säkert förutse vilka kort de andra spelar och hur de kvarvarande korten samverkar men jag känner inget intresse att nå den nivån.

Strategi

Spela kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Kanske lämpar sig den här typen av spel bättre fysiskt men jag kommer inte aktivt söka testa den hypotesen.

Incan Gold (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sök skatter i inkatempel
Spelare:	3-8 (bäst för 4-5)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Chansspel där du antingen bestämmer dig för att återvända (och få alla skatter hittade så långt) eller dra ett till kort med risk för att dra ett dåligt kort (och förlora alla skatter hittade så långt). Ytterst lite utrymme för strategi (vad är sannolikheten för att dra ett dåligt kort?) och interaktion (ska jag ta en större risk för att hinna ikapp eller spela säkert?) gör Incan Gold till ett ganska tråkigt spel.

Strategi

Ta näststörst risker och hoppas på att spelaren som tar störst risker förlorar sina skatter.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Kanske lämpar sig den här typen av spel bättre fysiskt men jag kommer inte aktivt söka testa den hypotesen.

Takara Island (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sök skatter på ö
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra kort och hoppas på att hitta en skatt. Det finns lite mer du kan göra, såsom slåss med monster (med en tärning), läka äventyrare (med pengar) och leja specialister (för att förhandsgranska kort) men denna kosmetika gör bara Takara Island för långt för vad det är: ett chansspel.

Strategi

Dra kort och hoppas på det bästa.

Minnen

I mitt enda parti på Boardgamearena tappade jag snabbt intresset och minns inte mycket av spelet.

Helios (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Tillbe solen
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Helios uppvisar en intressant solmekanik, där solens rotation genererar dina resurser och poäng. Tyvärr har varje spelare sin egen sol och eget spelarbräde så spelet blir tämligen solitärt.

Strategi

Planera resurser och poäng utifrån solens kommande positioner.

Minnen

När jag först läste om Helios mekanik hamnade spelet på min köplista. När jag sedan fick chansen att spela det online ströks det snabbt.

First Class (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Sätt ihop och driv ett tåg
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	60 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

First Class är ett spel för spelaren som tycker om att luta sig över sitt eget spelarbräde och lägga pussel med kort för att bygga en effektiv poängmaskin. Välj kort för utöka ditt tåg, lägga till passagerare och bagage till dem samt flytta fram dina konduktörer med det enda syftet att maximera dina poäng. Snöbollsmekaniken gör det svårt att komma ikapp och spelet kan mycket väl vara avgjort halvvägs. Interaktionen är minimal och det känns som om spelet hade varit bättre solitärt.

Strategi

Med kunskap om korten kan man planera kombinationer.

Minnen

First Class var kanske det första spelet jag såg med överdrivet långa kombinationer. Den som kunde spelet fick till dessa och hade roligt medan vi andra inte hade det.

The Scarlet Pimpernel (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hjälp Röda Nejlikan i hans värv
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Det bestående minnet av Scarlet Pimpernel var frågan om vad spelet handlade om. Vid första anblicken verkade det intressant. Samarbeta delvis för att placera arbetare på vägar och i städer för att hjälpa Röda Nejlikan i hans värv. Dock så är varje sådan placering i princip värd 1 poäng medan vissa bonusbrickor kan ge dig möjligheten att tjäna 1 extra poäng i din tur.

Så handlar spelet om att förvärva och använda bonusbrickor? Nej, det finns också arbetarplatser som låter spelaren bestämma vilka som ska tjäna poäng innevarande runda och vilka som ska stanna för framtida ronder så spelet balanseras genom kungamakande.

Resultatet är ett spel där alla spelare följer varandra på poängskalan tills det så småningom slutar med en lyckosam vinnare. Mycket väsen för ingenting.

Strategi

Med någorlunda kompetenta spelare går det inte att vinna utan deras hjälp.

Minnen

I mitt enda parti försökte alla spelare förgäves förstå vad spelet egentligen ville vara. Jag tror att den besvikne ägaren sålde det kort därefter.

Mid-East Peace (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Krig och politik i Mellanöstern
Spelare:	2-6 (bäst för 5-6)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Mid-East Peace känns som en mer omständig variant av Diplomacy. De många reglerna om ekonomiska, militära och diplomatiska handlingar kan inte dölja det faktum allianser är viktigare än resurser och med spelare som fokuserar på maktfördelning så stagnerar spelet snabbt.

Visserligen så blir det lite spänning i slutspelet av de två olika segervillkoren (resurser - trupper om alla spelare allierar sig med samma supermakt eller resurser + trupper om resurserna tar slut) men turerna fram till dess är för lika för att hålla intresset uppe till dess.

Strategi

Bygg allianser för att balansera spelet, håll ut till slutet och försök då uppnå det aktuella slutmålet.

Minnen

Spelat på en spelkonferens där ägarens försök att övertyga spelarna och spelets storhet inte lyckades.

Res Arcana (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Omvandla essenser till guld och köp saker
Spelare:	2-4 (bäst för 3)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Spela kort för att byta resurser mot fler resurser för att köpa fler kort. Illustrationerna är dock snygga om man gillar sådant.

Strategi

Köp så många kort du kan.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Res Arcana har tydligen många fans men ingen av spelarna såg storheten i spelet.

Nidavellir (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Värva dvärgar
Spelare:	2-5 (bäst för 3)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Bjud för att samla set. Kanske är det orättvist att jämföra Nidavellir med Knizias mästerverk men jag kan inte se varför jag skulle spela detta i stället för de många bättre auktionsspelen som den gode doktorn designat.

Strategi

Försök bedöma övriga spelares bjudgränser och bjud därefter.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Det charmiga temat gjorde att jag ville tycka om spelet men det räckte helt enkelt inte.

7 Wonders: Architects (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg underverk
Spelare:	2-7 (bäst för 4-5)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Välj ett av två kort att lägga till ditt underverk (och kämpa med de sedvanliga svårtydda ikonerna). Eller spela Love Letter om du vill ha ett spel som gör samma sak snabbare och enklare.

Strategi

För den som orkar lära sig ikonerna finns det kanske en strategi.

Minnen

Spelat på Boardgamearena flera gånger. Lyckligtvis har även mina medspelare nu gett upp hoppet om det här spelet.

Arctic Scavengers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Överlev i arktisk miljö
Spelare:	2-7 (bäst för 4-5)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Spela kort för att dra kort (eller behåll dem som hemliga bud i skärmytslingar). Så småningom vinner spelaren med de bästa korten.

Jag antar att detta visar att såvida du inte är ett fan av kortbyggarspel så är den här mekaniken inte tillräcklig för ett spel.

Strategi

Dra kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Spelat på Boardgamearena och snart bortglömt bland de många andra kortspel som gör samma sak.

It's a Wonderful World (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg fabriker i dystopisk värld
Spelare:	1-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra kort och spela kort för att antingen konvertera kuber till fler kuber eller till en fabrik som producerar kuber nästa runda. Jag antar att ett motorbyggarspel inte kan bli mer renodlat än så här men det är inte tillräckligt för ett intressant spel.

Strategi

Dra kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Spelat på Boardgamearena och snart bortglömt bland de många andra kortspel som gör samma sak.

Age of Civilization (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Spela kort för att bygga civilisationer
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Dra kort som motsvarar civilisationer och som ger resurser och/eller poäng. Kanske behöver jag spela igen för att förstå vari själva spelet finns.

Strategi

Dra kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Spelat på Boardgamearena och snart bortglömt bland de många andra kortspel som gör samma sak.

My First Castle Panic (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Överlev i arktisk miljö
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Barnversion av Castle Panic men om möjligt ännu färre beslut ("ska jag ta bort ett monster eller... inte"). Barn kanske tycker om det.

Strategi

Fokusera på att ta bort monster så att antingen du eller spelare som ligger efter dig gynnas.

Minnen

Spelat på Boardgamearena men inte ens före spelet förstod jag varför vi skulle spela detta.

Monty Python Fluxx (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kortspel i Monty Python-miljö med skiftande mål
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	40 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Samma brister som i det ursprungliga Fluxx.

Ett kaotiskt och turdrivet spel där du spelar kort och ändrar förutsättningar och så småningom vinner någon. Inte tillräckligt strategiskt för ett spel men inte heller tillräckligt roligt som tidsfördriv.

Det får dock en extra poäng för Monty Python-referenserna.

Strategi

Fluxx har helt enkelt ingen strategi. Spela och försök skratta åt resan.

Minnen

Spelet några gånger som utfyllnadsspel. Visst är det kul att se Monty Python-referenserna men inte lika länge som spelet varar.

Earth (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Plantera kort
Spelare:	1-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Spela kort, flytta runt kuber och tjäna poäng på tillkrånglade sätt. Användningen av "tematiska" speltermer och ikoner gör spelet onödigt svårt och ingenting i Earth sticker ut jämfört med liknande men smidigare spel.

Strategi

Det finns säkert en strategi här men man behöver lära sig alltför många speltermer och ikoner för att det ska vara värt besväret.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Jag hade ändå vissa förhoppningar, då Earth jämförts med OK spel som Ark Nova, men de förhoppningarna kom snabbt på skam.

Villagers (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Samla och matcha bybor
Spelare:	1-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Välj kort och spela kort som matchar tidigare valda kort. Det är kanske roligt om du gillar den mekaniken men det är inte tillräckligt för ett spel.

Strategi

Välj kort som passar tidigare kort och hoppas att kommande kort också gör det.

Minnen

Spelet på Boardgamearena och även om spelet inte var dåligt lämnade det heller inte några bestående intryck.

Age of Champagne (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Konvertera kuber till vin och sälj
Spelare:	1-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Repetitivt spel om att flytta kuber genom diverse stationer tills de kan matchas mot ett kontrakt. Jag erkänner att mitt enda parti påverkades av den dåliga ikonografin och det överdrivna användandet av vintermer för att förklara handlingarna men jag känner ändå inte att det finns något mer att upptäcka i Age of Champagne.

Strategi

Lär dig ikoner och vintermer.

Minnen

Spelat på Boardgamearena med mer frustration än spelglädje över hur ikoner och vintermer egentligen skulle tolkas.

GOLDblivion (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Slåss i fantasyvärld
Spelare:	1-4 (bäst för 2)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Ännu ett själlöst och repetitivt lekbyggarspel om att dra och spela kort för olika handlingar. Kanske anhängare av denna mekanik hittar unika saker i Goldblivion men jag blev uttråkad efter första rundan.

Strategi

Dra kort och... spela dem.

Minnen

GOLDblivion minns jag mest för att den sårade designern såg mitt betyg på Boardgamegeek och försökte försvara sitt spel med att det var noga balanserat.

Hadrian's Wall (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg Hadrianus mur
Spelare:	1-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Boardgamearena-beskrivningen säger allt: "Spelarna rekommenderas planera hela sin tur INNAN de väljer sitt målkort, kanske i ett kalkylark (startresurser först, sedan minus för kostnader och plus för bonusar, inklusive bonusar för att avancera längs skalor), tills de är nöjda med att ha spenderat sina resurser effektivt och avslutat turen utan spill."

När gick spel från att vara roliga till att vara kalkylbladsövningar?

Strategi

Det går att säkert att räkna ut den optimala användningen av resurser men det är inte värt besväret.

Minnen

Spelat både online och fysiskt men ingen av upplevelserna var särskilt minnesvärd.

MLEM: Space Agency (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Skicka ut katter i rymden
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Knizia kraschlandar i detta spel som handlar om att placera astronauter med olika förmågor och slå tärningar i förhoppningen att de hamnar där de får mest poäng.

Strategi

Slå tärningar och hoppas på det bästa.

Minnen

Efter ett parti på Boardgamearena har jag antagligen hittat min favoritdesigners absolut sämsta spel.

Forest Shuffle (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bjud på träd och djur
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Ännu ett pusselspel med den märkliga vinklingen att använda kort både som pusselbitar och som valuta. Det innebär att de flesta turerna går att till att dra kort för att kunna betala för kort och sedan matcha dessa kort mot godtyckliga poängkombinationer.

Strategi

Välj ut några kombinationer att satsa på och hoppas på att de kort du behöver dyker upp.

Minnen

Spelat på Boardgamearena. Jag satsade på vissa kombinationer men de kort jag behövde dök aldrig upp, vilket förstås inte förbättrade mitt intryck.

Karate Tomate (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bjud på grönsaker
Spelare:	3-10 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Taj Mahals briljanta passystem återanvänds i detta halvdolda auktionsspel där spelarna samtidigt spelar antingen ett budkort eller ett passkort (tomaten som gett namn till spelet). Detta tar bort all skicklighet från mekaniken och även om slutresultatet har sina komiska stunder så det är det inte ett spel jag vill spela ofta.

Strategi

Karate Tomate har ingen strategi att tala om.

Minnen

Spelat på ett spelkonvent i väntan på ett parti med ett riktigs spel skulle börja. Vi avbröt därför partiet i stället för att spela klart.

När då då? (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Ordna historiska händelser kronologiskt
Spelare:	2-8 (bäst för 4-6)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Ett frågespel vars förlåtande mekanik är att du ordnar händelser kronologiskt, något som gör det svårare ju fler händelser du redan har i din tidslinje. De obalanserade frågorna gör det dock överraskande slumpmässigt för ett frågespel.

Strategi

Har frågespel någon strategi?

Minnen

Jag minns hur ett par fick den lätta frågan att ange århundradet för slaget vid Lützen, gissade att Karl XII var inblandad och svarade 1800-talet.

Stationfall (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hemliga mål på en störtande rymdstation
Spelare:	1-9 (bäst för 4-5)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Idén bakom Stationfall är intressant: en rymdstation störtar mot rymden, karaktärerna ombord har olika agendor och spelarna kan agera med vilken karaktär som helst men har en hemlig karaktär vars mål de får poäng för.

Tyvärr finns det så många specialregler som saktar ner spelet och förstör känslan av brådska. Spelet kan också bli segt i slutet, eftersom några spelare kan ha uppfyllt alla sina mål medan andra kämpar för att hitta de handlingar av kombinationer som ger dem deras sista poäng. (I mitt spel påbörjade jag ett annat spel medan de andra spelade klart.) Det är också konstigt att att vissa karaktärer kan få mer poäng än andra.

Stationfall kunde ha varit ett bra partyspel men av någon anledning ville det vara ett strategispel i stället och valde komplexitet i stället för förenkling.

Strategi

Som så ofta i asymmetriska spel snävas strategin in av de fördelar och begränsningar ens karaktär har.

Minnen

Mitt enda parti på ett spelkonvent blev en märklig upplevelse. Över en timmes genomgång av de många olika agendorna följdes av några ointressanta beslut och avslutades med att mina och en spelares drag till var slut långt före resten av spelarna. Lyckligtvis kunde jag börja på ett annat spel och bara titta till de sista timmarna då och då.

51st State (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg tablå i dystopisk värld
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1-2 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

51st State var en föga minnesvärd upplevelse om att välja och skicka vidare kort (varför älskar så många spelare denna mekanik?), flytta dem till sin tablå och flytta dem till ditt spelarbräde för resurser och poäng. Skölj och upprepa i ett spel som aldrig tycktes ta slut.

Strategi

Strategin beror helt på vilka kort som blir tillgängliga.

Minnen

Efter att ha läst en bok av designern bakom 51st State hade jag ändå vissa förhoppningar om hans magnum opus men efter att ha spelat det på Boardgamearena tappade jag allt intresse för hans andra spel.

Bottle Imp (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Ta stick och undvik att sluta med anden i flaskan
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Jag antar att jag måste acceptera att stickspel inte är något för mig. Bottle Imp har två särskiljande egenskaper. För det första så kan du spela vilket kort som helst om du inte kan följa färg. För det andra, om du spelar under "flaskvärdet" så vinner du sticket och flaskvärdet sänks. Men om du har kvar flaskan när spelet är slut så får du minuspoäng för det hemliga sticket. Det här motverkar inte den vanliga stickspelsupplevelsen där majoriteten av rundorna saknar beslut.

Strategi

Om man orkar räkna på vilka kort som har gått och vilka som är kvar i spel kanske man kan ha en strategi.

Minnen

Jag spelade det på spelkonventet Tyskhelg för att få en chans att vinna det men sörjde inte så mycket över att jag inte vann.

Flip 7 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Välj att dra nytt kort och riskera alla poäng
Spelare:	3-18 (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Hur gör du ett utmana turen-spel som Black Jack värre? Genom att lägga till take that-kort som tar bort ditt enda beslut i spelet.

Strategi

Det kan inte finnas någon strategi i ett spel där din runda kan ta slut efter första kortdragningen.

Minnen

Flip 7 var ett av de hetaste spelen när jag spelade det men än idag kan jag inte förstå varför. Kanske för att man inte behöver tänka?

War of the Ring: The Card Game (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Spela bättre matchande kort än motståndarna
Spelare:	2-4 (bäst för 4)
Speltid:	90-120 minuter
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Dra och spela kort som matchar symbolerna på slagfältskort för att slå din motståndare. Om du har tur så får du kort i rätt tid och i rätt ordning, annars blir du sittande med en värdelös hand i hopp om bättre lycka nästa runda.

Kanske är spelet roligare när du lärt dig alla kort men varför inte lägga den tiden på ett öppnare och roligare spel?

Strategi

Lär dig korten utantill för att veta vilka kort som är värda att spara.

Minnen

Jag minns mer av Sagan om Ringen-skämten under spelet än själva spelet.

OASIS: New Hope (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Nå en oas först
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	45 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Det här är i grunden Finns i sjön med den skillnaden att du vill samla en stege i stället för siffror. Tillägget av specialkort, såsom "där fick du"-kort som låter spelarna stjäla varandras kort, lyckas bara göra spelet sämre enligt min uppfattning. Just det, det finns en historia om att nå en oas också men det är inget som märks i spelet.

Strategi

Dra kort tills handen är full för att öka chansen att få de nummer du behöver och dra sedan kompasser för att kunna komplettera de kort du saknar.

Minnen

Jag vann mitt enda parti på Boardgamearena men knappast tack vare skicklighet.

Limit (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Hantera nationella utmaningar
Spelare:	1-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	2-3 timmar
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Spela kort för att gå upp på några spår och gå ner på andra. Upprepa i det oändliga. Att gå två steg framåt och ett steg bakåt är roligare.

Strategi

Gå framåt mer än bakåt antar jag.

Minnen

I mitt enda parti på Boardgamearena maximerade jag tidigt alla de spår som gällde välbefinnande men fick se dem sänkta på grund av externa händelser och vann ändå inte.

7 Wonders Dice (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg en civilisation genom att kryssa i rutor
Spelare:	2-7 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Om du gillar bingo så gillar du kanske 7 Wonders Dice. Välj en tärning och kryssa i motsvarande ruta på ditt spelarbräde. Upprepa tills spelet tack och lov tar slut.

Strategi

Kryssa för de rutor som ger fördelar först och de som ger poäng sist.

Minnen

I mitt enda parti på Boardgamearena maximerade tröttnade jag snabbt och försökte bara spela av partiet.

Arkham Horror: Lovecraft Letter (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Spela kort och undvik insanity
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Love letter med mer komplexitet och mindre kontroll.

Strategi

Dra och spela kort och hoppas på att inte dra för många insanity-kort.

Minnen

Spelat för att fylla slutet på en spelkväll. I hälften av rundorna åkte jag utan att ens få göra något val.

2 - Ett spel jag aktivt undviker

T.I.M.E Stories (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Res i tiden och lös mysterier
Spelare:	2-4 (bäst för 4)
Speltid:	4 timmar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

De underbara illlustrationerna kan inte dölja frånvaron av ett spel. Betala tid för att dra kort och rulla tärningar att lyckas med saker. För att lyckas behöver du dra de rätta korten (och bara de rätta korten) eller börja om och repetera historien om och om igen tills du får det rätt. Det finns inga ledtrådar om ett kort är värt att dra eller ine så den enda utmaningen är minne (vilka kort man ska dra nästa gång) och tur (tärningsslag).

Strategi

Se vad som behöver göras och avgör vem som har bäst odds på att göra det. Hoppas sedan på turen.

Minnen

Vi tröttnade till slut på att gå igenom hela historien ännu en gång och började ta genvägar. Spelet blev inte roligare för det.

Onward to Venus (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kolonisera solsystemet
Spelare:	2-5 (bäst för 4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag undrar om det här spelet testades överhuvudtaget. Om så är fallet vore det intressant att höra vad testarna tyckte om ett områdeskontrollspel där slumpvisa brickor avgör vilka områden du kan ta kontroll över. Eller ett stridssystem där slumpvisa tärningar avgör om du kan sprida dina resurser över flera områden eller få dem alla bundna (eller till och med förstörda) vid ett enda område. Eller ett kortsystem där slumpvisa kort ger obalanserade förmågor. Eller ett attacksystem där en enskild motståndarhandling kan avlägsna alla dina alternativ för resten av rundan (i ett spel med bara 3 rundor!). Faktum är att jag ägnade halva spelet åt att passa för att jag inte kunde göra något.

Strategi

Se vad som behöver göras och avgör vem som har bäst odds på att göra det. Hoppas sedan på turen.

Minnen

Vi satt mest och skrattade åt hur dåligt spelet var, även om mitt skratt grumlades av en oro för om jag hade gjort rätt i att beställa Brass. Lyckligtvis är Martin Wallace' toppar lika höga som hans dalar är djupa.

Bloodborne: The Card Game (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Döda monster
Spelare:	3-5 (bäst för 4-5)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Ett spel med överraskande ointressanta beslut. Har du tillräckligt med liv för att utkämpa en strid till? Utkämpa en strid till! Om inte, så "dröm" för att återfå liv och flytta ditt intjänade blod till en säker reserv. De många korten med speciella förmågor som är svåra att se över bordet gör bara saker värre.

Strategi

Slåss när du har liv och dröm när du behöver mer liv.

Minnen

Jag vann mitt enda parti tack vare ett kort som lät mig både slåss och drömma i samma speltur.

Eldritch Horror (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Förvärva fastigheter och ta in hyror
Spelare:	1-8 (bäst för 3-4)
Speltid:	4 timmar
Svårighetsgrad:	70%

Allmänt

Jag älskar Lovecrafts värld och vill verkligen förstå samarbetsspel. Ändå lämnar varje parti Eldritch Horror mig otillfredsställd. Visserligen är komponenterna tilltalande och texterna stämningsfulla.

Själva spelet handlar dock bara om att dra ett av de många korten och rulla ett antal tärningar om och om igen. Samarbetet är begränsat till att komma överens om vem som gör vad och sedan vänta på varandras individuella handlingar (och väntetiden är lååång - i timslånga partier har jag bara hunnit flytta några gånger och slåss mot ett monster eller två innan det är dags att gå). Var är taktiken? Var är strategin?

Jag fick åtminstone tid mellan turerna att arbeta på mina egna spel.

Strategi

Se vad som behöver göras och avgör vem som har bäst odds på att göra det. Hoppas sedan på turen.

Minnen

Eldritch Horror har varit så oengagerande att jag inte har några bestående minnen av partierna.

Ascension: Apprentice Edition (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Slåss i fantasyvärld
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Jag antar att du måste uppskatta lekbyggarspel för att uppskatta Ascension. Dra kort från din lek och, beroende på vad du drog, använd dem för att köpa kort (fler resurser) eller anfalla kort (fler poäng). Några kort kan placeras framför dig för små fördelar som varar tills någon annan spelare spelar ett kort som tar bort dem. Det är det hela. Om det finns en tävling om vilket spel som spelar spelarna mest så är Ascension en favorit.

Strategi

Det kanske finns en strategi om man orkar lära sig korten men det orkar jag inte.

Minnen

Inga, spelet glömdes snabbt bort.

Plato 3000 (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Bygg utopisk värld
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Ett spel som spelade mig. Dra kort, försök att spela dem efter färg och hoppas på det bästa.

Strategi

För mycket dold information och kaos för att man ska kunna he en strategi.

Minnen

Satt mest och väntade på att det skulle ta slut någon gång.

Epic Spell Wars (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Magisk kamp
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Dra kort och kombinera till besvärjelser som skadar andra spelare. Lite för slumpmässigt för min smak men plus för mekanismen som gör det lättare att komma tillbaka genom att den som dödas får bonus nästa runda.

Strategi

För mycket dold information och kaos för att man ska kunna he en strategi.

Minnen

Spelade det en andra gång för att vara artig men lyckligtvis har ägaren gjort sig av med spelet så nu hoppas jag slippa se det igen.

Yatzi (äger)

Bakgrund:	Abstrakt tärningsspel
Spelare:	2-10 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Visst utrymme för strategi genom utvärdering av sannolikheter men fortfarande för mycket tur. Ett spel som Backgammon har en mycket bättre balans mellan tur och skicklighet.

Strategi

Sikta på svåra kombinationer först och spara lätta kombinationer som nödlösning om du misslyckas.

Minnen

Mina föräldrar tyckte mycket om detta och höjdpunkten var när vi barn fick spela med de vuxna (även om jag redan då hade föredragit roligare spel).

Kasta gris (äger)

Bakgrund:	Tärningsspel med grisar i stället för tärningar
Spelare:	2-10 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Yatzi med grisar.

Strategi

Kasta grisarna tills du har mer än motståndarna och sluta sedan (för att inte riskera att förlora allt).

Minnen

Mina föräldrar tyckte att det var roligt alternativ till Yatzi och vid ett tillfälle fick mamma en skrattattack efter en felsägning så att vi nästan blev oroliga för min lillasyster som hon då var havande med.

Fia med knuff (sålt)

Bakgrund:	Tärningsspel med start och mål
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Rulla tärningar och flytta pjäser från start till mål. Slumpen kan i viss mån begränsas av att försöka flytta de pjäser som maximerar chansen för att du knuffar ut en motståndare och minimerar risken för att du knuffas ut. Det finns dock bättre spel för detta (inte minst Backgammon).

Strategi

Försök att alltid hamna bakom dina motståndare (så att du kan knuffa dem och inte vice versa). I valsituationer, säkra dem av dina pjäser som nått längst.

Minnen

Att viss strategi kan hjälpa visade ett parti där jag fick ut alla min fyra pjäser utan att min mor fått ut en enda, varvid jag tog in fyra nya pjäser och fick ut dem också medan min mor bara fått ut en.

Resan (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Res genom Norden
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Spela kort från handen för att röra dig på karta över Norden. De tillgängliga korten på handen och resrutterna på kartan möjliggör viss planering men i slutändan är det turen som avgör om man röra på sig eller om man måste stå över en tur och dra nya kort.

Strategi

Välj resrutt utifrån de kort du har på hand så att du kan komma så långt som möjligt utan att behöva stanna.

Minnen

Jag spelade det här ganska mycket på lågstadiets fritidsgård men inte ens de minnena gör det här spelet bra.

Sänka skepp (äger)

Bakgrund:	Sjöslag med okända mål
Spelare:	2
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Som spel är Sänka skepp egentligen bara snäppet bättre än Ormar och stegar, där gissningar snarare än tärningsslag avgör utgången.

Strategi

Om du känner din motståndare kan du möjligen förbättra gissningarna beroende på om denne brukar sprida ut skeppen eller koncentrera dem till ett område.

Minnen

Talande nog har jag inga särskilda minnen av Sänka skepp.

Memory (äger)

Bakgrund:	Hitta matchande kort
Spelare:	2-6 spelare (bäst för 3-4)
Speltid:	20 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Dra kort och lägg på minnet vilka du sett. Det här känns mer som en spelmekanism än ett spel och mellan jämna spelare blir turen viktigare än minnet.

Strategi

Om du drar ett kort du inte sett förut, låt det andra kortet bli ett du har sett förut för att inte ge din motståndare för mycket information inför dennes tur.

Minnen

Memory spelades ofta men det beror nog på att det ständigt kom nya teman och därför fanns överallt. Det visar bara att det inte finns något samband mellan ett spels kvalitet och utgivning.

Plockepinn (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Plocka pinnar utan att rubba resten
Spelare:	2-6 (bäst för 2)
Speltid:	10 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Motoriska spel blir inte mycket enklare än så här: plocka en pinne utan att rubba resten (och hoppas att motståndaren misslyckas). Mycket till spel är det dock inte.

Strategi

Det finns ingen annan strategi än att plocka den pinne som ser säkrast ut varje gång.

Minnen

Redan när jag var liten fanns det bättre motoriska spel och det här kom sällan fram.

Fluxx (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Abstrakt kortspel med skiftande mål
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	15 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Strategi

Saknas då förutsättningarna ändras på ett så kaotiskt sätt.

Minnen

Det var roligt så länge man kände att man kunde påverka spelet men den känslan varade inte länge. Spelidén förtjänar ett bättre spel.

A Game of Thrones (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Medeltida inbördeskrig
Spelare:	3-6 (ju färre, desto bättre)
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Kanske måste du vara ett fan av böckerna för att uppskatta det här spelet. Det finns ingenting originellt i själva spelet utan det är ett högst ordinärt krigsspel med påklistrat Game of Thrones-tema, med den främsta skillnaden att mekanismerna verkar ha valts för att passa temat snarare än för att tillföra spelvärde.

Strider utkämpas med kort med särskilda förmågor, vilket innebär att du måste känna till korten för att kunna öka dina odds att vinna. Diplomati är begränsad eftersom spelare inte kan stödja varandra. Spelarkontroll är också begränsad eftersom du är beroende av slumpmässiga händelser för att bygga ditt kungarike och din armé. Och vad är egentligen poängen med vildingarna? Betala för att undvika skada för alla? Varför betala överhuvudtaget?

Mitt första (och enda) spel hade fyra faser:

Lägg beslag på tomt land.
Vänta, eftersom du inte kan anfalla din granne utan att blotta dig för din andre granne.
Anfall i nästsista rundan för att avsluta spelet som störste spelare.
Om attacken misslyckas, ta rollen av kingmaker och anfall den du inte vill ska vinna.

Om du gillar diplomati, spela Diplomacy i stället, och om du gillar slumpmässiga strider, spela RISK i stället.

Strategi

Se de fyra faserna ovan.

Minnen

Jag deltog i ett sexspelarparti och minns därför mest den lååånga väntetiden mellan turerna.

Space Hulk (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Kommandosoldater i rymden
Spelare:	1-6 (bäst för 2-3)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Dra kort och rulla tärningar - var är spelet? Ormar och stegar är roligare.

Strategi

Dra kort och rulla tärningar. Med erfarenhet om de många korten kan du börja optimera oddsen.

Minnen

Det är sällan jag blivit så glad av att elimineras i ett spel.

Axis & Allies (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Andra världskriget
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	50%

Allmänt

Ta RISK och lägg till massor av regler och komponenter som inte tillför något till spelet. Eller spela RISK i stället.

Strategi

Anfall med allt du har direkt. Går det bra vinner du. Går det dåligt kan du ge upp och spela ett annat spel.

Minnen

I mitt enda parti följde jag som tysk strategin ovan, hade oturen att förlora och vi räknade snabbt ut att det var meningslöst att spela vidare - efter bara några minuters spel!

Supremacy (aldrig ägt)

Bakgrund:	Framtida världskrig
Spelare:	2-6 (ju fler, desto bättre)
Speltid:	Varierar
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Supremacy kan karakteriseras som ett RISK med en ekonomisk och en vetenskaplig dimension. För att bekämpa varandra militärt krävs ekonomiska resurser som i bästa fall kan ge spelarna tillgång kärnvapenteknologi. Tyvärr lider detta av konfliktspelens stora anakronism: kärnvapenkrig är avskräckande för en stat men inte för en spelare som hellre ser att alla förlorar än att någon vinner. Partierna tenderar därför att sluta i atomvinter, låt vara att vägen dit kan vara underhållande.

Strategi

Bygg atombomer, se till att partiet slutar i atomvinter och byt sedan till ett roligare spel.

Minnen

Jag ville mest bara glömma partierna.

Bang! (aldrig ägt)

Bakgrund:	Vilda västern
Spelare:	4-7 (ju fler, desto bättre)
Speltid:	30 min
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Det finns många bra spel om dolda identiteter men Bang! är inte ett av dem. Sheriffen och vicesherifferna vill döda de laglösa och tvärtom men eftersom de laglösa inte har något att vinna på att inte skjuta sheriffen blir identiterna snabbt kända och spelet reduceras till att dra kort och skjuta mot den andra sidan tills en av dem råkar vinna.

Strategi

Dra kort, skjut och hoppas på det bästa.

Minnen

Det var tragikomiskt att se hur spelägarens entusiasm sjönk ju mer vi spelade.

Martians!!! (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Marsianer intar sta'n
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	30%

Allmänt

Dra en bricka, dra ett kort, rulla en tärning för att gå, rulla en tärning för att döda. Gör om tills du dödat 30 marsianer. Jag trodde att den här sortens spel slutade att göras för flera decennier sedan.

Strategi

Dra kort och rulla tärningar. Med erfarenhet om de många korten kan du börja optimera oddsen.

Minnen

Vi spelade artigt på trots att ingen verkade tycka spelet var särskilt bra. Vid ett tillfälle gjorde jag dock ett drag som gjorde det svårare för ledaren. Man kunde nästan ta på den försämrade stämningen då de andra spelarna insåg att spelet därmed förlängdes.

NätTrollz! (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Trolla på Internet
Spelare:	2-5 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Inte mycket till spel. Skämten på de få unika korten blir snabbt gamla och slumpen (vem drar flest katter?) avgör vem som vinner.

Strategi

Dra kort och hoppas på katter.

Minnen

Det här utfyllnadsspelet lades snabbt åt sidan för ett mer intressant spel och jag har inte sett det sedan dess.

Mindbug: First Contact (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Skicka ut monster i strid
Spelare:	2
Speltid:	15-30 minuter
Svårighetsgrad:	40%

Allmänt

Kanske något för fans av Magic och liknande spel. Spela kort för att attackera och blockera, läs och kom överens om tolkningen av den lilla regeltexten och sluta när en alldeles för kraftfull attack förbrukar en motståndares livspoäng. Spelet var kortare än regelförklaringen och jag gick med glädje vidare till ett annat spel efteråt.

Strategi

Spela kort och hoppas på det bästa.

Minnen

Ingen förstod vitsen med spelet och vi avslutade det i förtid.

1 - Ett spel... nej, det är det inte

Masterquiz (äger)

Bakgrund:	Frågespel
Spelare:	2-32 (bäst för 3-4)
Speltid:	90 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Bättre spelbräde än Trivial Pursuit - om du verkligen behöver ett spelbräde till ett frågespel.

Strategi

Ingen alls.

Minnen

Jag lärde mig snabbt frågorna, vilket kanske säger en del om hur få bra spel det fanns när jag var liten.

Sybarit (äger)

Bakgrund:	Frågespel
Spelare:	2-8 (bäst för 3-4)
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Ett frågespel om mat men ingenting annat som särskiljer det från andra frågespel. Varför inte bara prata om mat i stället?

Strategi

Ingen alls.

Minnen

Det här och liknande spel dök alltid upp hos en vän till min fru, tills jag bestämde mig för att köpa henne Dixit i stället.

Trivial Pursuit (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Frågespel
Spelare:	2-24 (bäst för 3-4)
Speltid:	2 timmar
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Hur kan man göra ett frågespel ännu värre? Lägg till ett bräde och tärningar för att göra det svårare att få de frågor du behöver. Jag håller med Wolfgang Kramer - "Inte ens på en miljon år skulle jag ha kunnat förutse den enorma succén för spel som Trivial Pursuit".

Strategi

Ingen alls.

Minnen

Lika delar glädje över att få lätta frågor som frustration över att aldrig få den fråga jag behöver.

Ormar och stegar (funnits i familjen)

Bakgrund:	Undvik ormar och gå via stegar i mål
Spelare:	2-6 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Slå en tärning och gå mot mål. Ormar flyttar dig bakåt och stegar flyttar dig framåt. Små barn kan glädjas åt den omedelbara återkopplingen (antingen är tärningen med dig eller så är den mot dig) men det är bara med nöd och näppe det kan kallas ett spel.

Strategi

Ingen alls - spelet avgörs helt och hållet av tärningen.

Minnen

Vi hade en gammal version illustrerad med uppfostrande bilder och jag minns att jag tyckte att det var roligare att se vad som ansågs vara väluppfostrat och ouppfostrat på den tiden. (Jag tror att det var en krossad ruta som ledde till den längsta bakåtflytten.)

Ubåtsjakten (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Navigera en ubåt genom Stockholms skärgård
Spelare:	2-4 (bäst för 3-4)
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Ormar och stegar i form av en ubåt i Stockholms skärgård. På 80-talet var det populärt med "gratisspel" i tidningar där man fick rulla en tärning och drabbas av lustiga för- och nackdelar. Att man kunde trycka och sälja ett sådant spel visar bara hur svältfödd den svenska spelmarknaden var på den tiden.

Strategi

Ingen alls - spelet avgörs helt och hållet av tärningen.

Minnen

Jag minns att temat fick mig att önska mig det här spelet. När jag insåg hur det egentligen fungerade var jag glad att jag aldrig fick det.

Rackare/Cards Against Humanity (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Matcha satser till politiskt inkorrekta meningar
Spelare:	3-20
Speltid:	30 minuter
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Rackare/Cards Against Humanity bjuder på en del skratt när spelare kombinerar satser till så politiskt inkorrekta meningar som möjligt men är det ett riktigt spel? Produktionskvaliteten är också ganska låg. Andra partyspel som Avalon ger dig minnesvärda stunder men Rackare/Cards Against Humanity är snabbt glömt.

Strategi

Ingen alls.

Minnen

Varför ville folk spela det här i stället för ett riktigt spel?

Jyhad (sålt)

Bakgrund:	Maktkamp mellan vampyrklaner
Spelare:	2-5
Speltid:	1 timme
Svårighetsgrad:	60%

Allmänt

Det här är inte ett spel, det är en samling kort med fruktansvärda regler som du behöver husregler för att kunna tolka, något som gör den korkade idén att köpa och bygga en kortlek ännu mer korkad.

Strategi

Köp så många kort du kan och välj ut de bästa bland dem till din kortlek. Eller lägg pengarna på bättre spel i stället.

Minnen

Mina få minnen handlar mest om hur kort jag använde med framgång i ett parti kunde anses för bra i nästa parti med nya regeltolkningar som följd.

Tic-Tac-Toe ("äger")

Bakgrund:	Abstrakt spel om att få tre i rad
Spelare:	2
Speltid:	-
Svårighetsgrad:	10%

Allmänt

Är ett spel dåligt för att det är löst? Tic-Tac-Toe är egentligen ett spel som den som vill förstå spel bör ha spelat, något som den numera klassiska sekvensen i filmen War Games visar. Ett spel som inte går att vinna vid någorlunda bra spel från alla spelare går inte att spela. Vägen till att upptäcka det är förvisso lärorik men därefter upphör också spelet.

Strategi

Jag tog mig tid att hitta några bra "spelöppningar". En pjäs i mitten måste besvaras med en pjäs i hörnet, annars framtvingar förste spelaren vinst genom att själv placera en pjäs i hörnet. Om spelare två spelar korrekt och placerar en pjäs i hörnet så kan spelare ett gillra en ny fälla med en pjäs i motsatta hörnet. Spelare två måste nu åter placera en pjäs i ett hörn för att inte spelare ett ska kunna framtvinga vinst. Därefter är dock alla tre pjäser på brädet och vinstmöjligheterna för någon spelare lika med noll.

Minnen

Jag gjorde faktiskt ett Tic-Tac-Toe i träslöjden, oklart varför.

Exploding Kittens (spelat, äger ej)

Bakgrund:	Undvik att få katt sprängd
Spelare:	2-5
Speltid:	15 minuter
Svårighetsgrad:	20%

Allmänt

Dra kort tills någon drar en exploderande katt och förlorar. De andra korten används främst till att dra ett kort från en motståndare. Det här mer av en aktivitet än ett spel men jag fick i alla fall spela detta hajpade spel till slut.

Strategi

Minnen

Jag gjorde faktiskt ett Tic-Tac-Toe i träslöjden, oklart varför.

Partiexempel

Statistik Britannia

Nedanstående tabell visar statistik från ett antal partier. Min erfarenhet är att gönt har en stabil poängbas medan rött och blått har större variation. För grönt gäller det därför att balansera rött och blått mot varandra. För rött och blått gäller det att få balansen att tippa över till egen fördel utan att båda sidor försvagas. För lila gäller det helt enkelt att slå ned övriga tre så mycket man kan med romarna och sedan med diplomati och hoppande allianser få resterande folkslag att överleva och skrapa ihop poäng nog.

Poäng per spelare

3 spelare kort (6 partier)							Totalt	Medel
B	87	68,5	63	89	73,5	72,5	453,5	75,6
C	38	74	118,5	74	73,5	80,5	458,5	76,4
D	82,5	60,5	20	40,5	59	72,5	335	55,8

3 spelare (2 partier)			Totalt	Medel
A	146	199	345	172,5
B	162,5	114,5	277	138,5
C	94	61,5	155,5	77,8

4 spelare (6 partier)							Totalt	Medel
A	106,5	94	108,5	97,5	107	91	604,5	100,8
B	98	112	124	78	106,5	109	627,5	104,6
C	137	88,5	78	104	102	89,5	599	99,8
D	95	128	81	92	121	136	653	108,8

5 spelare (1 parti)		Totalt	Medel
A	95,5	95,5	95,5
B	66,5	66,5	66,5
C	77	77	77
D	59	59	59
E	96,5	96,5	96,5

Medelpoäng per folkslag

Folkslag	3 spelare kort (6 partier)	3 spelare (2 partier)	4 spelare (6 partier)	5 spelare (1 parti)
Romans	-	49,3	52,0	51,0
Romano-British	4,3	6,0	5,2	15,0
Belgae	-	4,0	4,8	1,0
Welsh	28,6	15,8	37,1	29,5
Brigantes	15,5	36,0	23,5	13,0
Picts	10,7	10,5	27,7	25,0
Caledonians	9,0	18,5	21,7	22,0
Irish	3,3	29,0	10,5	6,0
Scots	14,5	24,5	18,2	32,0
Norsemen	8,2	12,0	11,3	15,5
Dubliners	4,5	11,3	9,1	6,0
Danes	31,0	40,5	39,5	42,0
Jutes	2,7	10,5	6,3	10,0
Norwegians	-	11,0	16,3	14,0
Saxons	38,3	52,5	54,6	57,5
Angles	37,3	28,5	44,0	28,0
Normans	-	29,0	32,3	27,0

The Battle of Nations (Napoleon at Leipzig)

Detta parti är en dramatiserad redogörelse för ett solitärparti av Napoleon at Leipzig. Partiet omfattar hela kampanjen och spelas med Grand Tactical Rules. Redogörelsen är på engelska för publicering på Boardgamegeek.

October 16, morning

The sun rose over Leipzig on the cloudy morning of October the 16th. The allied commander and leader of the Army of Bohemia, Karl Philipp von Schwarzenberg, stood on the heights outside the small village of Gautzsch south of Leipzig and anxiously observed the French forces. As expected, Napoleon had positioned the main body of La Grande Armee along a line from Markkleeberg via Wachau to Liebertvolkwitz. South of them Barclay de Tolly waited with Wittgenstein's Russian Army Corps and Kleist's 2nd Prussian Corps. He was ordered to hold the line Cröbern-Güldengössa while waiting for Klenau's 4th Corps to support his right flank and Konstantin's Russo-Prussian Guard to strengthen his left flank. Under no circumstances he was allowed to offer battle before the reinforcements had arrived.

Meanwhile, Schwarzenberg would lead the 2nd Corps under Meerwelt and the Army Reserve Corps under Homburg to a surprise attack further north. They would cross the River Pleisse at Connewitz and Lössnig behind the enemy lines and before Napoleon would wake up they would attack him from his rear. This was Schwarzenberg's own idea and he was very pleased with it.

West of Leipzig, Gyulai's 3rd Corps and Liechtenstein's 1st Division were ordered to advance directly on the city itself while Gebhard von Blücher would issue a similar attack from the North. However, his army of Silesia, comprising Langeron's, St. Priest's and Osten-Sacken's Russian Army Corps, Yorck's 1st Prussian Corps, had not yet reached its position north of Leipzig. Their presence was crucial for the outcome of the battle as they were to engage Michel Ney's forces but would they arrive in time? Should Schwarzenberg delay the attack while waiting for Blücher? Barclay had already complained about being outnumbered and according to Schwarzenberg's intelligence, both MacDonald's 11th Corps and Souham's 3rd Corps were marching towards Leipzig at this very moment. There was no time to lose, the die was cast.

Things did not start very well though. Schwarzenberg's forces did indeed manage to march through the forest of Das Raths Holz and reach the Western bank of the river Pleisse unseen. However, Schwarzenberg was shocked to learn that neither Klenau nor Konstantin had made any progress yet. In spite of that, Wittgenstein had occupied the empty village of Crostewitz and dangerously stretched the thin lines. From Gyulai and Blücher there were no news. Why did not people obey his orders? After all, he was the commander of the Allied Army. If Napoleon would wake now...

At the same time in the French camp, Schwarzenberg's worst fears came true. Napoleon Bonaparte, the hated and feared Emperor of France, woke up and soon the entire Wachau line was on the move. In the centre, Victor's 2nd Corps subjected Wittgenstein's unprepared forces to heavy bombardment and fighting. On the right flank, Poniatowski's 8th Corps joined Kellermann's 4th Cavalry Corps in a conquest of Crostewitz while Lauriston's 5th Corps on the left flank advanced towards Gross Pössna and the yet unprepared Klenau. Latour's 1st Cavalry Corps and even the Old Guard under Drouot were marching rapidly towards the newly erupted battle.

Schwarzenberg turned paler and paler as he witnessed how La Grand Armee overran Wittgenstein's forces and demoralized them completely. Barclay, however, did not allow himself to be paralyzed. He quickly ordered Kleist to concentrate his forces along the Cröbern-Güldengössa line and even managed to cause some damage to Victor's far advanced positions. If only Klenau and Konstantin could arrive soon he might be able to hold the line. Upon learning this, Schwarzenberg issued orders to Homburg to make a diversory attack over the Pleisse and then rode south to establish contact with Konstantin. As Napoleon was already awake, Homburg abandoned the silent approach, bombarded the French positions at Lössnig and managed to conquer the weakly defended village.

Less successful were Gyulai and Liechtenstein west of Leipzig. Confused as how to interpret their orders, they had only reached the empty village of Schönau. Here they learnt that Arrighi's Observation Corps were expecting them and had formed a line around the Lindenau Chateaux. Only a combined attack could threaten that line but reluctant to sacrifice their soldiers, they still argued on the best approach for such an attack.

North of Leipzig, however, the Allied Army had an excellent commander in Blücher who equalled Napoleon himself in co-ordinating the different nationalities of the forces. He had already led Yorck's 1st Prussian Corps to the empty village of Lutzschena and upon learning that Marmont's 6th Corps still hadn't left their positions around Lindenthal he prepared a pincer manouvre. Yorck was ordered to proceed right of the forest towards the village of Sahmeln while Langeron was ordered to lead his Russian Army Corps left of the forest, past the village of Breitenfeld.

The French forces in the North remained inactive, much due to the fact that their commander, Ney, was still asleep. The only exception was Bertrand's 4th Corps, but he had only reached the village of Wahren when Blücher's trap was shut. Marmont's forces were surrounded and annihilated and with Osten-Sacken's Russian Army Corps joining him, nothing seemed to stop Blücher from reaching Leipzig. Sebastiani's 2nd Cavalry Corps and MacDonald's 11th Corps were indeed marching towards Leipzig but would they arrive in time?

Back in the South, the battle continued with heavy losses on both sides. Cröbern and Güldengössa had been captured and lost several times but Lauriston had suddenly turned back and attacked Güldengössa from the left. At the same time, Joachim Murat had joined the battle and thrown in Nansouty's Cavalry Guard against Cröbern, strategically located close to the Pleisse bridge. As Klenau remained passive, the entire Army of Bohemia now threatened to be surrounded in a big pincer manouvre. Kleist could no longer resist the overwhelming forces and Barclay desperately rode West to establish contact with Klenau.

Napoleon replied by ordering Drouot's Old Guard to his left flank and Pajol's 5th Cavalry Corps to Liebertvolkwitz. Klenau attacked all the same, hoping to divert some troops from Lauriston's pincer manouvre. As Napoleon did not want to risk his guard to suffer any adverse combat result, some of Lauriston's troops were indeed diverted but they quickly repelled Klenau's attack and then continued their flank attack. By this time, Schwarzenberg had led Konstantin's and Meerwelt's troops across the Pleisse, where they struggled to set up a new line behind the stream between Cröbern and Mägdeborn to protect their right flank against Lauriston.

No progress was reported from the rest of the Bohemian army either. Homburg had lost Lössnig to Poniatowski, captured Connewitz but lost it again to Mortier's 2nd Young Guard. Gyulai and Liechtenstein had finally combined their attacks but although they did force Arrighi's 3rd Cavalry Corps out of Plagwitz they could not capture the village due to the risk of getting surrounded.

It was only Blücher who was successful. Having annihilated Marmont's forces, he now led an attack on Bertrand's forces around Wahren. Yorck attacked Wahren on the right flank while Langeron cut the retreats on the left flank and the French force was completely demoralized. Marmont and Bertrand just escaped being captured and fled back to Leipzig. Meanwhile, Osten-Sacken proceeded towards Göhlich where Sebastiani and MacDonald finally had managed to set up a defensive line. Further West, around the village of Mockau, Souham's 3rd Corps remained intact and was a potential threat Blücher's Army of Silesia. He gathered his forces for a final assault on the city of Leipzig itself. The next few hours would be decisive...

October 16, afternoon

It was past noon when Schwarzenberg received his first intelligence from the various battle scenes around Leipzig. The situation was critical. In the South, the Army of Bohemia had been split into four parts. Both Gyulai and Homburg had failed to cross the rivers west of Leipzig while Klenau's forces in the East had been cut off from the main body. Wittgenstein's and Kleist's Corps were already demoralized and the rest of the once so proud Bohemian Army were about to be trapped in a huge pincer manouvre. In the North, Blücher had crushed Marmont's and Bertrand's Corps but now faced Sebastiani's and MacDonalds united forces. Had the other commanders been right when they criticized Schwarzenberg for spreading out the forces? He quickly summarized the losses. The Allied had lost 86 unit points compared to the French losses of 84 unit points. If they could only hold the field for another day, Bernadotte and Bennigsen may arrive in time with their reinforcements to change the outcome of the battle. But for that to happen, the Army of Bohemia must be saved! Reluctantly he ordered Konstantin to withdraw over the Pleisse, so that they might regroup their forces.

Further east, Barclay had given up his attempts to connect with Schwarzenberg's forces. Instead, he ordered Klenau to attack the village of Liebertvolkwitz. It was only occupied by the weak 9th Corps under Augereau and a quick victory might open the road to Leipzig. This brave manouvre deserved better but unfortunately it was detected by Napoleon. As Cröbern was secured, he ordered Murat's cavalry to chase Barclay. He quickly relocated Nansouty and Kellerman from the right flank to the left flank, where they were met by the hitherto passive 1st Young Guard under Oudinot. Barclay realized that he could not escape the cavalry. He could only inflict as much damage as possible to Augereau and then offer battle. The French 9th Corps were indeed demoralized by this brave act but the Allied 4th Corps were now surrounded by French cavalry.

Schwarzenberg's situation was no better. A heroic effort of the Prussian Guard had re-opened the retreat path over Pleisse but at the cost of terrible losses at both sides. Victor's 2nd Corps had indeed been demoralized but so had Konstantin's Russo-Prussian Guard and it was virtually impossible to issue orders to the forces. Lauriston's 5th Corps had now reached the Pleisse south of Konstantin's lines and completed the pincer manouvre. Those who could fled over the river, those who remained were massacred by the advancing French forces.

Further north, Schwarzenberg finally received good news. Homburg had once again captured Lössnig and repelled Poniatowski's attempt to recapture the village. Gyulai had captured Plagwitz and might be able to besiege the Chateaux of Lindenau. But would they be able to reach Leipzig before Napoleon would finish his work here and turn his full force against them? No, Blücher was his only hope now.

In the north, Blücher had not rested. Göhlich had been captured and in one of the houses they had had the pleasure to find Count Bertrand, commander of the now annihilated 4th Corps. They had also received reinforcement from St. Priest's 8th Corps and now held a strong line on the Western bank of the stream from Göhlich to Widderitzsch. However, the fighting had taken its tribute and left Langeron's Russian Army Corps demoralized. In addition, Ney had finally awoken and brought Souham's 3rd Corps to the battlefield. Blücher's four Corps, Yorck, Langeron, Osten-Sacken and St. Priest, were exhausted after half a day's marching and fighting and now faced three fresh French Corps, Souham, MacDonald and Sebastiani. Behind the French, the steeples of Leipzig stood out against the cloudy sky, so close and yet so far away.

While Schwarzenberg and Blücher were contemplating the situation, Napoleon was furious. He had specifically ordered Ney to remain defensive and Murat to overrun the remainder of Kleist's Corps. Now he had learnt that Ney had initiated a local offensive south of Leipzig while Murat desperately defended his positions at Liebertvolkwitz. In addition to this, Poniatowski had been besieged in the Chateaux of Dölitz. If Dölitz would fall, the road back to Lepzig would be blocked and the French army cut in two. As usual, Napoleon would have to do things himself. He ordered Lauriston's 5th Corps to clear the Eastern bank of the Pleisse and defend the bridge while he led the rest of the army back towards Leipzig. First he would throw back Homburg, then he would teach Blücher a lesson.

Unaware of the development in the South, Blücher had identified a weakness in the French right flank, held by Souham. He ordered St. Priest to take advantage of this while he kept the French centre busy. Once again, Blücher had calculated correctly; after intense bombardment the right flank broke and some of Souham's finest divisions were captured. Ney's forces were now under attack both from the North and from the West. However, Blücher's opponent this time was not the passive Marmont or Bertrand but Marshal Michel Ney, Prince de la Moskova. He quickly ordered MacDonald to strengthen Souham's lines and join Sebastiani in an attack on the left flank. Yorck's forces failed to hold Göhlich and what was worse, one of the brigades got trapped in the village. Of Blücher's four forces, two were now demoralized. As the sun set, he had to reluctantly admit that his offensive had been stopped and that Leipzig remained under French control.

The mood was very low in the Allied camp that evening. The Allied losses had reached 183 unit points while La Grand Armee had only lost 149 unit points. In the south, Konstantin's Russian Guard and Meerwelt's artillery had defended the Cröbern bridge over Pleisse but all the forces there were now demoralized. From Barclay nothing had been heard. Would he be able to escape the French cavalry pursuit during the night and join with Colloredo's 1st Corps in the morning? Would Colloredo arrive at all in the morning? West of Leipzig, Gyulai had lost Plagwitz and although Homburg still held Lössnig, he was surrounded and requested permission to withdraw his forces to the Western bank of Pleisse. North of Leipzig Blücher's offensive had been stopped and there were worrying reports about French troop movements in that direction. And where the hell were Bennigsen and Bernadotte?

October 17

The new day brought few good news to the pressed Schwarzenberg. Neither Bennigsen, nor Bernadotte was expected to arrive on the battlefield until the next day. The battle would be lost by then! The allied commander did not command any army anymore. Kleist, Meerwelt, Konstantin and Wittgenstein all struggled to reorganize their shattered forces on the Western bank of the Pleisse. It was left to Homburg's Army Reserve Corps to hold the only three bridges that remained between them and Leipzig. Indeed, he was relieved when he learnt that Barclay had not only survived but also convened with the newly arrived 1st Corps under Colloredo. They were still on the Eastern bank of the Pleisse but would one Corps be enough to take on the entire French army?

Schwarzenberg looked out over the battlefield. The French army had been busy last night. Napoleon and Murat had left the Southern front to face Blücher and taken most of the forces with them. Instead, Ney had been given the command of the remaining 5th Corps under Lauriston and prepared himself to capture the Pleisse bridge at Cröbern. Further north, Poniatowski's 8th Corps and Pajol's 5th Cavalry Corps seemed to have their minds set on the bridge at Lössnig. Perhaps the bridges could yet be held, perhaps the battle was not lost yet. Schwarzenberg ordered Homburg against Poniatowski's 8th Corps and Pajol's 5th Cavalry Corps while he himself went out to face Marshal Ney. Barclay and Colloredo advanced as well with the hope to divert Ney's forces. Klenau, however, had been caught up by the French at Sieffertshayn and his demoralized 4th Corps could only prepare themselves for the coming cavalry charge. Of Napoleon and Murat there were no sight on this part of the battlefiled and Schwarzenberg could only hope that Blücher would be able to withstand them.

But in the North, Blücher also wondered where Napoleon and Murat were. Thick blue lines of French soldiers stood up in front of him - MacDonald's 11th Corps, Souham's 3rd Corps and Sebastiani's 2nd Cavalry Corps, In addition, Reynier's 7th Corps were said to be on their way. But none of them moved! Could the old Corsican still be asleep after all his nightly work to reallocating his army? Well, Blücher did not intend to wake him just yet as he was still weak after yesterday's battle. With Prussian calm and accuracy he had St. Priest and Osten-Sacken to form a defensive line behind the stream from Widderitzsch to Möckern while Yorck and Langeron reorganized their forces.

As the day dawned, the hot-tempered Ney immediately launched his attack and pressed back the Allied to the river. At the same time, Nansouty's Guard Cavalry and Oudinot's 1st Young Guard easily broke through Klenau's weak lines. Schwarzenberg managed to initiate a counter-attack and still entertained some hope to join Barclay and Colloredo. But alas, their way was cut by none else than Drouot's Old Guard. News also came that Nansouty's Guard Cavalry headed in their direction. Barclay had no choice but to fortify himself in Mägdeborn and let Schwarzenberg deal with Ney on his own. On his way back, he met poor Klenau, the only one from the 4th Corps to escape from the French cavalry charge. The Imperial Army was now in complete control of the Southern battlefield.

The hours passed with litte progress on any side. In the South, the lines fought each other to a standstill. Meerwelt had managed to boast the morale of his men but the 2nd Corps were not likely to be back in time for today's fighting. Blücher was more successful, as both Yorck's 1st Prussian Corps and Langeron's Russian Army Corps were marching again and would join him at noon. In the West, Gyulai's 3rd Corps and Liechtenstein's 1st Division had finally managed to besiege Lindenau although the Chateaux itself was too strong to capture, Arrighi's 3rd Cavalry Corps were now cut from Leipzig. The passivity of the French was about to hand over the initiative to the Allied again when suddenly movements were detected in their camp.

In Leipzig, the Emperor of France had finally awoken. He was shocked when he realized that half the day was lost already. The French army did indeed control the battlefield but they were spread out over a vast area and unable to coordinate their actions. He immediately ordered Sebastiani's 2nd Cavalry Corps to assist Arrighi's 3rd at Lindenau and clear the Western retreat path. Oudinot's 1st Young Guard and Kellermann's 4th Cavalry Corps were ordered back to Leipzig and he struggled to get in contact with the Drouot's Old Guard and Nansouty's Guard Cavalry. How had Ney dared to use his best troops for his simple task? Sebastiani did indeed manage to clear the Lindenau siege but would not be able to withstand the united forces of Gyulai and Liechtenstein for very long. At the same time, Blücher and Yorck captured the outskirts of Göhlich and now threatened Leipzig from the North. Napoleon concentrated his troops along the Leipzig road and MacDonald managed to recapture Göhlich. Nevertheless, the Emperor realized that the decisive victory that he had sought could no longer be achieved. He called on Murat and issued his order: La Grande Armee was to withdraw West of Leipzig.

In the South, the balance was slowly shifting to the French' advantage. Pajol's 5th Cavalry Corps and Poniatowski's 8th Corps had finally recaptured Lössnig and thrown back the Allied from the Eastern river bank. Amidst heavy fighting, Lauriston's 5th Corps finally managed to break through the lines at the Pleisse and capture the bridge. The remnants of the Army Reserve Corps were now trapped between the French lines and the river. Schwarzenberg's once so proud Bohemian army was no more.

In the afternoon a heavy rain fell over the Leipzig battlefield. After casualties on both sides, Napoleon had managed to further concentrate his lines along Göhlich-Rosenthal-Eutrisch and sent away Murat to gather his widespread forces. Nansouty's Cavalry Guard and Reynier's 7th Corps had finally made it to Leipzig and with them was also Augerau, who had managed to reorganize his 9th Corps. The other cavalry corps were already in Leipzig itself and the streets began to get crowded. Kellermann's 4th Cavalry Corps were sent to support MacDonald's and Souham's right flank while the rest prepared to open the path to the West. As soon as the rain ceased the French cavalry would charge!

However, the Allied had not rested either during the rainfall. No sooner had the clouds dispersed when they launched surprise attacks on both fronts. The trapped Austrians heroically tried to break out and as Ney completely misunderstood the orders, the French refused to retreat. They did repel the Austrians but at terrible losses that completely demoralized Lauriston's hitherto invincible 5th Corps. At the same time, on the other front of the battlefield, Yorck had sneaked through the forest of Rosenthal and attacked Göhlich from the right while Langeron led an attack from the left. Some of MacDonald's forces were trapped and yet another French Corps fell into demoralization. Blücher was pleased as the road to Leipzig was opened once again. However, the attack had dangerously stretched the lines and a French counter-attack could be fatal.

The same conclusion had been reached by Napoleon and he left to Murat to proceed with the cavalry charge against the Allied positions outside Lindenau. Instead, he ordered Pajol's 5th Cavalry Corps to further strengthen Souham's right flank, thus enabling the 3rd Corps to launch a full-scale attack in the centre. The resultat was devastating to the Allies. Several of St. Priest's divisions were destroyed and some of Langeron's artillery was captured. Yorck managed to hold Göhlich but for how long? Around Lindenau, things did not go better. With Murat on the battlefield, the cavalry showed no mercy and the charge was a complete success. As Liechtensten's forces were cut down, the panic spread in the 1st Division and the Western road was thrown open. Indeed, the few survivors of Liechtenstein's forces did manage to block Sebastiani's attempts to sneak around their left in the darkness but Gyulai would not alone be able to stop the French from flooding out from Leipzig the next day. He had failed in his task, it was now up to Schwarzenberg and Blücher to prevent the French retreat.

As the sun set on the second day of the battle, Napoleon was reasonably satisfied with the outcome. Indeed, in the South Ney had failed to hold the Pleisse bridge and Lauriston's 5th Corps were demoralized. However, some of Victor's divisions were still fighting and Victor himself had managed to reorganize the rest of the 2nd Corps and was now marching to their aid. An ordered retreat from the Southern front was still possible. Ney had finally began to grasp the Emperor's plans and was desperately leading Lauriston's 5th Corps and Drouot's Old Guard back to Leipzig. Fortunately, Victor reached Cröbern bridge, where he could resume command over his forces and cover Ney's retreat.

In the North, Reynier's fresh 7th Corps replaced MacDonald's demoralized 11th Corps. That should stop the stubborn Prussian dog once and for all. Blücher tried to regroup his weakened forces along the line Göhlich-Gross Widderitzsch with Yorck's 1st Prussian Corps and Langeron's Russian Army Corps on his right and Osten-Sacken's Russian Army Corps on his left. Napoleon responded by sending Kellermann's 4th Cavalry Corps and Pajol's 5th Cavalry Corps towards Klein Widderitzsch, thus threatening Blücher's left flank and leaving the Prussian commander no rest during the night. The increasingly frustrated Blücher tried to cover the village with one of St. Priest's remaining and unwilling divisions thus stretching the lines dangerously thin. With a heavy heart, he decided to abandon the costly captured Göhlich and regroup along the shorter line Möckern-Klein Widderitzsch, where the river of Elster would cover his right flank and the forest of Das Birkholz his left flank. His officers were sent back to reorganize their forces the next morning. However, Pajol cunningly led his cavalry through the forest and suddenly threatened Blücher's back. He had thus no choice but to recall his officers and prepare the next day's fighting with the few troops he had left. Meanwhile, Pajol occupied Breitenfeld and awaited the daybreak.

While Blücher's mood fell, the other Allied commanders began to see some light in the darkness. As the French withdrew from Pleisse, Schwarzenberg could lead Meerwelt's 2nd Corps and Kleist's newly reorganized 2nd Prussian Corps across the river. On the other side of the river, Barclay and Colloredo's 1st Corps moved to assist them, threatening to surround Victor's 2nd Corps and leaving him no choice but to retreat to Markkleeberg. Homburg remained on the Western bank to reorganize his Army Reserve Corps and so did Konstantin and Wittgenstein, who still struggled to recover from the terrible losses inflicted to the Russo-Prussian Guard and Russian Army Corps during the first hours of the battle. However, from the other side of the battlefield long awaited news reached the Commander of the Army of Bohemia. Levin August Bennigsen had finally arrived to their aid and he was now leading the Army of Poland, Dochturow's Russian Army Corps and Bubna's 2nd Austrian Light Division, through Siefferthayn on the Eastern road towards Leipzig. There were also news that Karl Johan Bernadotte and The Army of the North, comprising Bülow's 3rd Prussian Corps, Winzingerode's Russian Army Corps and Stedink's Swedish Army Corps, were marching on the Northeastern road and due to reach the battlefield in the morning. As the third day of the battle began, the Allied had lost 150 unit points while the French losses were limited to 97 unit points after successful reorganization but finally all five commanders were heading towards Leipzig!

October 18

The night before the third day of the battle had left Napoleon no rest. He had calculated his forces over and over again. All his Guard Corps were intact but the rest of his army had suffered severe casualties and were exhausted after two days of battle. Bertrand's 4th Corps would never see battle again, Lauriston's 5th Corps and MacDonald's 11th Corps were demoralized and neither Victor's reorganized 2nd Corps, nor Pajol's 5th Cavalry Corps, were likely to make it back to Leipzig. That left him 6 Infantry Corps (3rd, 6th, 7th, 8th, 9th and Leipzig Observation Corps) and 4 Cavalry Corps (1st, 2nd, 3rd and 4th). He would need at least 7 Infantry Corps to maintain his German positions, otherwise the war would reach the French heartland and everything would be lost. Perhaps MacDonald would be able to reorganize his 11th Corps during the day but would Napoleon manage to get his entire army across the only remaining Leipzig bridge? The Allied fresch reinforcements were approaching and it would be a battle not only against them but also against time.

Meanwhile the Allied commanders had been busy. All officers had been ordered to immediately move towards Leipzig to prevent the French from escaping, no matter the cost. This was their only chance to defeat the Emperor once and for all. Colloredo's 1st Corps managed to capture the Markkleeberg bridge only to lose it back to Victor's 2nd Corps. Bernadotte struggled to get all his three officers to coordinate their movements and progressed painfully slow. Blücher had to fall back and send Osten-Sacken's Russian Army Corps to clear Breitenfeld from Pajol's 5th Cavalry Corps. Yorck's 1st Prussian Corps tried to hold Möckern alone but had to surrender to Reynier's 7th Corps and Yorck himself was nearly captured. Konstantin's Russo-Prussian Guard were finally reorganized but too far away from Leipzig to contribute. The only good news came from Gyulai, whose 3rd Corps bravely fought back Sebastiani's 2nd Cavalry Corps. Their act earned the Allied valuable time but as Sebastiani was joined by Nansouty's Cavaly Guard and Latour's 1st Cavalry Corps they had to fall back with heavy casualties.

Kleist's 2nd Prussian Corps joined Colloredo's 1st Corps in a renewed attack on Markkleeberg and were supported by cavalry from Meerwelt's 2nd Corps on their right flank but in spite of taking several prisoners, they did not manage to take the village itself. Victor was indeed paying a high price to stop them from reaching Leipzig because now Bennigsen turned towards Connewitz and threatened to surround the French 2nd Corps. In the North, Blücher regrouped along a line from Lindenthal to Klein Widderitzsch while Osten-Sacken finished Pajol's 5th Cavalry Corps, although Pajol himself managed to escape. West of Leipzig, Gyulai's shattered remnants stood up one last time and once more managed to close the French escape route. In frustration, Napoleon ordered all forces still East of the Pleisse river to withdraw to Leipzig while he himself crossed the river to command the retreat. Souham, Reynier and Kellerman reluctantly withdrew to the Möckern-Gutritsch line while Victor, Poniatowski and Drouot hurried back along the Southern Leipzig road. The race towards Leipzig had begun.

Encouraged by the French delays, the Allied commanders proceeded and for the first time since the devastating early hours of the battle, they could combine their attacks again. In the South, Kleist's 2nd Prussian Corps captured Markkleeberg, Dochturow's Russian Army Corps captured Lössnig and Bubna's 2nd Austrian Light Division captured Connewitz. Now the Leipzig road was open except for the surrouned chateaux of Dölitz. Bernadotte was now only one hour from Leipzig and Blücher moved to join his right flank. Sad at heart, Victor had to abandon his heroic but now shattered and surrounded 2nd Corps and left to initiate a reorganization back in Leipzig. On the other side of the river, Marmont's 6th Corps finally crushed Gyulai's forces. At last the French escape route was open but was it too late?

At noon, the Dölitz chateaux had capitulated and the long fought for bridges across the Pleisse had been captued, thus finally enabling Homburg's Army Reserve Corps to cross. Bülow's 3rd Corps had reached the Eastern outskirts of Leipzig and beaten Poniatowski's 8th Corps while Winzingerode's Russian Army Corps had beaten Souham's 3rd Corps and taken several prisoners. Langeron's Russian Army Corps was beaten back but would soon be supported by Osten-Sacken and Blücher was also glad to learn that Yorck's 1st Prussian Corps had reorganized their forces. In a matter of hours, the entired Allied Army would stand at the gates of Leipzig! Napoleon now had an important decision to make; should he proceed with his retreat and sacrifice the ones left behind or risk his precious forces in a counterstrike? As the French morale was decreasing rapidly he had no choice but to hurry the retreat. Nansouty rounded up the last of Gyulai's and Liechtenstein's soldiers and also managed to capture the latter. The evacuation of Leipzig was now initiated.

As the allied commanders realized the Emperor's plan, they desperately increased their efforts. Bülow was beaten back by the French Guard with severe losses but Barclay hurried towards the Galgenberg road with Kleist's 2nd Prussian Corps, Meerwelt's 2nd Corps and Colloredo's 1st Corps and would join him soon. North of Lepzig, Schwarzenberg and Bennigsen ordered The Army of Poland to an assault that left Poniatowski's 8th Corps demoralized and they were soon to be joined by Homburg's Army Reserve Corps, who finally had regained their morale after yesterday's losses. In the South, the Swedish Army Corps under Stedink finally saw action, but although they caused Souham further losses they did not manage to cut the French 3rd Corps' retreat towards Leipzig. It was all a matter of hours now. Only Mortier's 2nd Guard were left to cover the retreat and Napoleon cleared Leipzig, to allow them to retreat inside the city walls if necessary. Drouot's Old Guard, Oudinot's 1st Young Guard and Reyniers 7th Corps crossed the Western bridge closely followed by souham and Poniatowski. On the other side of the river, MacDonald managed to restore order not only in his 11th Corps but in the entire La Grande Armee. It was indeed a close cut, the French losses amounted to 142 unit points compared to the Allied losses of 147 - only one points from disintegration!

But the French problems were far from over. In a combined attack, Dochturow's Russian Army Corps entered Leipzig from the South and Bülow's 3rd Corps from the North. Mortimer suffered heavy casualties and was forced to retreat behind the city walls, thus losing the only road between the city centre and the bridge over the Pleisse. The 2nd Young Guard was now cut from the main army and trapped behind their walls! But how long would Bülow be able to hold his positions? Napoleon responded by ordering all available artillery to the Western bank of the Pleisse in an attempt to recapture the bridge when something extraordinary happened that turned the tide.

The British contribution to the Allied army was the congreve rocket, a novelty weapon invented only a decade ago. They now launched it against the French, whereupon Mortimer's imprisoned troops lost their last courage and even Napoleon himself retreated when faced this with this surprising attack from the sky. The demoralized 2nd Young Guard could no longer resist Dochturow's attack and the Allied could finally break through the city walls. Napoleon quickly recovered from the surprise and used his artillery to recapture the bridge but it was too late. As the sun set on the third day of the battle, the church bells of Leipzig announced that the city had been liberated. The following day, Lauriston had managed to reorganize his 5th Corps and Poniatowski his 8th Corps, thus limiting the French losses to 75 unit points, but it was all in vain. The distant sound of the Leipzig bridge being blown up sealed the fate of Mortimer's remaining units - the 2nd Young Guard had ceased to exist and without the Guard everything was lost. The Allied had been even more successful in their reorganization and with all forces except Yorck's 1st Prussian Corps, St. Priest's Russian Army Corps, Gyulai's 3rd Corps and Liechtenstein's 1st Division back on the field, their losses only amounted to 66 unit points. This was the end of Napoleon's empire.

Reflections

Overall, Napoleon at Leipzig does reflect the realities of Napoleonic warfare. Strategically the winner is the one who manages to use his forces effectively and concentrate them at critical points. Tactically the key to success is to put hold the lines with infantry (and take advantage of the terrain if defending), bombard from the behind with artillery and cut retreats with cavalry. (You don't eliminate enemy units directly in combat but indirectly by forcing them to retreat when there are no hexes to retreat to.) Once an line is crumbling, it's very difficult to disengage, fall back and reorder. This paved the way for Napoleon's success in the South and Blücher's success in the North the first day, just like in the real battle (although the French were far more successful in the South in the game). In the South, the Allied should have fallen back before combat and consolidated their forces first. Particularly, they should have abandoned Homburg's and Kleist's flank hopeless flank attacks and strengthened their centre instead. Consequently, in the North Bertrand and Marmont should have fallen back and awaited support from Souham. Attack where you are strong, retreat where you are weak!

On the second day, the French struggled with their dispersed forces but also suffered from the random aspects in the game. With Napoleon sleeping half the day and Ney and Murat misinterpreting his orders, yesterday's gains could never be followed up and the Allied were given time to recover. Particularly, the escape route west of Leipzig should have been opened much earlier so that the retreat could have started already during the night. Although this also reflects the historic realities, randomness may win or lose the game for the French. Now the Allied could bring in Bennigsen and Bernadotte in action and the French were delayed both by the engaging enemies and by the narrow path out of Leipzig. As the streets of Leipzig got crowded, many units were trapped in the city with nowhere to retreat. Nevertheless, the victory was a close cut. If the French had held the lines one more hour, they would have been able to evacuate the 2nd Young Guard during the night (as the Allied would have been forced to exit their zone of control and leave the retreat route open). Now the British congreve rocket turned the tide by demoralizing Mortimer's units and thus denying them the defensive advantages of the chateaux that turn. The Leipzig bridge was blown up and the rest is, as it is called, history.

To sum up, the campaign game requires a lot of time, at least the four days that the real battle lasted, and the players should prepare sheets with all officers where they can keep track of who is in command and who has moved. For the ones willing to pay the price, it pays off with a good history lesson and exciting game sequences. The players have different advantages at different parts of the battle field that they have to make the best of. Forces must quickly be relocated and thrown into battle where best needed and the end game race across the river adds extra spice. Napoloeon at Leipzig may also be played in teams, either where one player plays in the North and another in the South or where players play certain commanders. Why not replace the random command capacity with notes being sent across the battlefield to really recreate the challenges of this great Battle of Nations?