Innehåll

• Byggvaruhus
• Förvaringssystem
• Mura och gjuta
• Carport och entrétak
• Lägga plattor
• Golvvärme
• Öppen spis
• Maskinproblem
• Myrproblem
• Vitvaruproblem
• Fraktproblem
• Golv

Efter ett halvår som husägare kan jag konstatera två saker: Jag har utfört mer hantverk på ett halvår som husägare än på åtta år som lägenhetsägare och jag är trots det bättre än vår husbyggares hantverkare i många avseenden. För att jag skulle lyckas med hantverk krävdes det först och främst att jag vågade ta tummen ur handen och göra saker själv. När jag väl var i gång så insåg jag att det faktiskt inte var så svårt. Sedan behövde jag vara noggrann och planera arbetet grundligt innan jag började. Genom att jag tog fram allt material och alla redskap i förväg samt mätte och vägde ordentligt så var halva arbetet klart. Lite grann som att baka bröd alltså och det har ju gått bra! Därmed inte sagt att man ska ta sig vatten över huvudet, jag ger mig inte på komplicerade el- och våtrumsarbeten där fackkunskap krävs. Mina framsteg kom naturligtvis inte utan bakslag men det hårda arbetet har ändå varit lärorikt och givande. Bra hantverkstips finns det gott om på nätet men förhoppningsvis kan mina anekdoter tjäna som inspiration för dem som vill ta första steget.

Byggvaruhus

Byggvaruhus är en värld för sig. De har ståndaktigt stått emot den utveckling som gjorts inom andra branscher vad gäller service och IT och fortsätter träget i gamla spår. Det är åtminstone den bild vi fick av Bauhaus under vår kamp för att köpa en carport. Vår uppfart var förberedd för en carport av modellen Fastlock från Icopal och vi skulle "bara" åka till Bauhaus i Länna för att köpa den.

Väl på varuhuset hänvisades vi till drive-in som hänvisade oss till servicecentret. Där ringde först en person upp någon, sedan ringde en annan person upp samme någon och när denne någon väl kom så var det fel någon så denne någon hämtade en annan person som vi till slut kunde beställa vår carport från. Däremot kunde han inte ta emot någon betalning då utan vi skulle behöva återvända till Bauhaus när carporten levererats till dem innan de kunde leverera den vidare till oss. Efter en vecka utan återkoppling från Bauhaus ringde vi dem och fick då besked om att de inte kunde hitta ordern men att de skulle tala med personen som tog den och återkomma, något som de naturligtvis inte gjorde. När vi själva ringde så var plötsligt inte bara ordern upphittad utan också carporten levererad till dem! Vi betalade därför och fick den levererad veckan efter.

Nu började nästa cirkus. Det visade sig att carporten hade levererats utan takskenor så vi fick ånyo ringa Bauhaus. Som vanligt ringde de inte tillbaka och vårt humör blev inte bättre av att vi fick kämpa med upp till en timme långa telefonköer och en växel som envisades med att koppla oss till Bauhaus i Barkarby. När någon till slut ringde tillbaka och bad oss om måtten på takskenorna som vi ju aldrig hade fått samt lämnade ett telefonnummer som inte fungerade så började vi få nog. Men när vi så ringde Bauhaus i syfte att diskutera hävning av köpet fick vi plötsligt besked om att takskenorna var på väg till oss samma eftermiddag. För en gångs skull fick vi rätt information och till slut kunde vi bygga klart vår carport. I jämförelse med köpet så var monteringen en barnlek!

Var detta bara en tillfällig miss i Bauhaus kundhantering? Våra senare erfarenheter tyder tyvärr på motsatsen. När vi skulle fråga om Bauhaus i Barkarby hade en kvar vissa trädgårdsmöbler i lager så kom vi bara till en telefonsvarare och fick till slut åka dit och fråga på plats. (Som tur är fanns de i lager.) När vi skulle beställa stenplattor fick vi stå i kö i en och en halv timme. När vi skulle lämna tillbaka varor på öppet köp ville de först bara ge oss tillgodokvitto. Nej, hos Bahuaus blir vi aldrig mer kunder.

Det ska dock sägas att det finns bra byggvaruhus också. Bäst service har vi fått hos Bygg-Ole. Beställningarna hanteras betydligt bättre och snabbare och personalen kan sitt sortiment och delar gärna med sig av sin kunskap. Nästa gång vi behöver byggmaterial åker vi hit i stället.

Förvaringssystem

Förvaringssystem var uttryckligen exkluderade från entreprenadkontraktet, detta eftersom önskemålen är så individuella. Efter att ha tillbringat dagar med att planera våra förvaringssystem förstod vi varför. Bra förvaringssystem måste anpassas såväl till behov som utrymme och maximalt utnyttja yta och höjd. Efter tips från min bror fastnade vi för Elfa, ett märke som vi varmt kan rekommendera.

De stora fördelarna med Elfa är de många kombinationsmöjligheterna och de enkla och flexibla monteringarna. Elfa är dessutom ett etablerat märke som funnits länge och förhoppningsvis också finns kvar länge om och när vi behöver ändra eller bygga ut våra system. För Elfa krävs (förutom papper, penna och tålamod under planeringen) endast följande:

• Hammare för att slå ihop stativdelarna (det kräver rätt mycket kraft så se till att skydda golvet ordentligt)
• Bågfil om för att vid behov förkorta trådhyllor, klädstänger etc.
• Vattenpass för att få jämna hyllor
• Borrmaskin för montering av väggfasta skenor (skruvar och pluggar för olika väggtyper köpes separat)

Vi fick också nytta av en digital universaldetektor för att lokalisera eventuella el- och vattendragningar i väggen före borrning. Vi byggde våra system som följer:

• Hallförråd: Vårt hallförråd kändes ursprungligen för litet, ett 60x180 cm litet rum med ingång på mitten. En blandning av backsystem och hyllsystem fick det dock att växa. På golvet ställde vi ett 40 cm backstativ med utdragbara skohyllor till vänster och ett 70 cm backstativ med förvaringslådor till höger. Ovanför dem skruvade vi fast bärlister med hängskenor, på vilka vi hängde hatthyllor och klädstänger. Klädstängernas höjd kan lätt skiftas på hängskenorna och anpassas efter storleken på kläderna.
• Trappförråd: Utrymmet under vår trappa är lågt och djupt. Vi utnyttjade det helt enkelt genom att ställa in 70 cm höga backsystem med lådor för förvaring av mindre saker och toppskivor som avställningsyta för större saker.
• Klädkammare: Vår klädkammare var en lite större utmaning, då den vänstra väggen är för grund för backsystem och den högra väggen ojämn då skorstenen går upp där. Lösningen till vänster blev fler bärlister och hängskenor till vänster med hatthyllor, klädstänger och skohyllor för vinterförvaring samt konsoler för att hänga väskor på. Till höger byggde vi backsystem upp till taket och utnyttjade det lediga utrymmet kring skorstenen till krokar att hänga större städredskap på.
• Sovrum: En dyr men vacker sovrumslösning är måttbeställda skjutdörrar med spegelglas. Här är det viktigt att anpassa skjutdörrarna efter förvaringsdelarna bakom dem så att inte en del helt eller delvis blockeras av en skjutdörr. Vi valde två spegeldörrar och två höga backsystem med två långa klädstänger mellan dem. För monteringen av spegeldörrar och täckskiva fick jag hjälp av min bror, som hade värdefull erfarenhet av tidigare monteringar. Nycklar till framgång är noggrann mätning av avstånd mellan golv och tak (som kan variera!), bra sågredskap för att få exakt rätt höjd på täckskivan och mer noggrann mätning för att få räta vinklar. Glöm inte bort golvsockeln, annars får du en glipa mellan vägg och dörrar/täckskiva. Man kan ta bort golvsockeln eller göra som vi och klistra fast en vägglist mellan golvsockel och tak. Resultatet blev mycket bra.

Mura och gjuta

När vårt hus stod klart visade det sig att steget från köksutgångar till uteplats blev för högt. Trösklar behövdes alltså men det är ingenting man kan köpa färdigt. Dags att lära sig mura och gjuta alltså. Min första tanke var att mura ihop överblivna betongblock och sätta en snygg skiffersten ovanpå. Jag köpte därför murbruk, murslev och visptillsats till borrmaskinen, läste på om murning och satte igång. Det var dock inte så lätt som det såg ut. Trots att jag följde anvisningarna så blev murbruket väldigt torrt och förmådde inte hålla ihop lecablocken utan smulades bara sönder efter att ha torkat. Men skam den som ger sig, jag försökte igen och följde min bagarinstinkt (?) genom att blanda ett fuktigare murbruk. Det kändes märkligt då murbruk ska bli hårt och kompakt till skillnad från mjukt och luftigt bröd men det fungerade och lecablocken höll ihop. Dock krävdes det ett så tjockt lager att lecablocken skulle bli för stora för de tänkta skifferstenarna så jag gav upp muraridén.

Min nästa tanke var att gjuta en tröskel. Jag köpte grovbetong, snickrade ihop en träform så att gjutningen skulle bli exakt så hög och bred som jag ville ha tröskeln, fuktade träformen och satte igång att blanda betong i omgångar. Det visade sig snart att betong är tyngre att blanda än murbruk och min enkla visptillsats räckte inte till. Än en gång fick jag följa min bagarinstinkt och blanda manuellt tills jag var nöjd med att betongen var genomfuktad. Det var ett tungt jobb men gick bättre och den den färdigblandade betongens konsistens påminner faktiskt lite om en kladdig deg. Jag hällde upp betongen i omgångar, stötte ut luft med en bräda mellan varje omgång och täckte med plastfolie när jag var klar för att hindra för snabb torkning.

Den första tröskeln fick några sprickor och ojämnheter medan den andra tröskeln blev riktigt bra. För att åtgärda sprickorna på den första tröskeln köpte jag betongspackel. Det var lätt att blanda men svårt att lägga på vertikala ytor. Först är det så pass löst att det rinner ned men det blir snabbt så pass hårt att man inte hinner jämna till ytorna. Jag putsade dem därför med en metallbit efteråt men den första tröskeln blev aldrig lika fin som den andra. Slutligen spacklade jag ovansidorna och med tanke på hur hårt spacklet blev så testade jag att lägga på skifferstenarna direkt, ett test som föll väl ut.

Jag vet inte om jag lärt mig så mycket mer om murning och gjutning, mer än att man behöver en riktig blandare för större arbeten, men vi fick i alla fall fungerande trösklar som ser snyggare ut än de entrétrösklar som entreprenörens hantverkare åstadkom.

Carport och entrétak

Såväl vår carport av märket FastLock från Icopal som vårt entrétak av märket LightLine från Swedsign är glas- och stålkonstruktioner som passar husets moderna utseende. Vår entreprenör slutförde dock varken montering av carport eller av groventrétak så än en gång fick vi ta saker i egna händer.

Monteringsanvisningarna till carporten och entrétaket påminner om IKEA-anvisningar med prydliga uppställningar över delar och arbetssteg. De går att bygga i stort sett ensam men jag rekommenderar att man är två då vissa delar är ganska otympliga.

Carporten placeras på betongplintar i marken. Om jag hade vetat hur lätt det var att gjuta hade jag gjutit plintarna själv, eftersom de plintar våra hantverkare gjöt var ganska ojämna. Fastlock är dock ganska förlåtande mot ojämnt underlag så det gick bra ändå. Själva monteringsarbetet bestod i att dra åt hundratals skruvar och bultar innan jag kunde resa de tunga stålbågarna och montera alla tvärbalkar monteras. Arbetshandskar eller en bra skruvdragare hade varit att föredra för att slippa blåsor i händerna. Därefter borrade jag skruvhål i plintarna och skruvade fast stolparna med expanderskruvar. Här hade jag stor nytta av min brors rejäla hammarborr. Till slut tryckte jag fast takskenorna, ett tungt jobb som kräver att man står på en stege så att man kan pressa med hela sin tyngd. I början var jag rädd att pressa för hårt men insåg snart att det inte är "fast lock" utan milt våld som gäller. Två dagar tog monteringen.

Entrétaket tog bara två timmar att montera. Det första steget var att mäta noga så att den första listen över dörren blir jämn. Återigen hade jag nytta av min brors hammarborr för skruvhålen. När listen väl var på plats så gick det snabbt att skruva på resterande delar. Det svåraste var att pressa fast glastaket. Även här krävdes milt våld och vi behövde vara två så att vi kunde pressa från varsin ände. Resultatet blev ett snyggt entrétak som matchar carporten och huset i övrigt.

Lägga plattor

Det finns gott om instruktioner på nätet om hur man lägger plattor. Tyvärr följde inte våra hantverkare dem utan vi fick själva påpeka självklarheter som att sättsand och fogsand behövdes. Inte heller fick vi välja plattor själva utan fick tråkiga (billiga) grå betongplattor på ett ganska litet utrymme. Vi övervägde därför att göra om plattsättningen helt men kom på en bättre idé. Genom att lägga en yttre rad med svarta skifferplattor skulle vi kunna skapa en större uteplats med lite mosaikkänsla. Dessutom skulle de matcha trösklarna.

Snygga plattor var lätta att hitta men att komplettera befintliga plattor var svårare. Nu lade jag dem en och en genom att gräva ut marken, fylla på med grus, jämna till och komplettera med sättsand så att plattan dels skulle slutta utåt (för vattenavrinningen) och dels ligga jämnt mot de befintliga plattorna. Det gick bra till slut men frågan är om det inte hade varit bättre att helt enkelt lyfta alla plattor och börja om från början. Det är lättare att få en stor yta jämn än många små. Jag får ta med mig lärdomarna till den dag vi plattsätter våra grusgångar.

Golvvärme

Golvvärme är ett uppvärmningssystem som funnits sedan antiken men ändå är det ännu i våra dagar ett mysterium hur det ska ställas in. Efter tre år och framför allt tre vintrar tror vi oss veta hur det ska ställas in och det skiljer sig rejält från de beräkningar som ingenjörerna gjort. Frågan om vad en ingenjör egentligen gör får jag alltså fortsätta att ställa mig.

Det första utmaningen gäller flödet i golvvärmeslingorna. Tabellen nedan jämför ingenjörernas inställningar med våra egna inställningar:

Lärdomen är att vattnet tar den enklaste vägen och därför värmer upp den närliggande undervåningen bättre än övervåningen. Undervåningen är dessutom mer "isolerad" än övervåningen med värme både nedifrån och uppifrån medan övervåningen måste hantera kylan från yttertaket. Efter en energibesiktning fick vi rådet att fylla på ännu mer isolering på vinden och det hjälpte mycket. Först när vi ströp nedervåningens slingor till minimum fick vi alltså jämn värme i huset. På samma sätt fick vi minska de närmaste rummens slingor till förmån för rummen längre bort. Vårt återstående sorgebarn är övervåningens badrum som tycks vara det sist prioriterade rummet och dessutom ligger i norrläge.

Den andra utmaningen gäller termostaterna. Antikens husägare hade inga termostater och de behövs egentligen inte i våra dagar heller, särskilt inte i ett stenhus som vårt. Tanken med en termostat är ett det ska av slå vattentillförseln när rummet är varmt och slå på det igen när rummet är kallt. Problemet är ju att ett stenhus håller både värme och kyla längre så resultatet blir rum som sällan är lagom. Bättre då att sätta termostaterna på max för att försäkra sig om ett konstant flöde genom slingorna och reglera temperaturen med flödesinställningarna ovan. Tack vare det är golven konstant lagom varma.

Den tredje utmaningen gäller själva värmepannan (Nibe Fighter 640P). I början arbetade vi med ett brett intervall från val värmekurva 5 till val värmekurva 12 (!) allt efter årstid och utomhustemperatur. Tack vare inställningarna ovan har vi dock kunnat hålla oss till en fast värmekurva (8) och förskjutning (-1). Därigenom går värmepannan betydligt jämnare och vi slipper dessutom ta bort skyddsplåten varje gång vi ska ändra inställningen. (Av någon anledning har Nibe valt att låta flera reglage vara dolda av en skyddsplåt, däribland värmekurvans inställningsratt. Steve Jobs jobbade uppenbarligen inte på Nibe.) Vi passade dessutom på att ställa in elpatronen så att den bara går igång vid minusgrader. Elpatronen är nämligen otålig och går gärna igång efter kalla perioder hellre än att vänta på att vårt tröga hus långsamt ska återfå värmen igen. Som villaägare lär man sig att elpatron betyder höga elräkningar...

Tre års erfarenheter har alltså löst tre utmaningar och gett oss det som tvåtusen års ingenjörer inte kunnat - ett jämnvarmt och energieffektivt hus.

Uppdatering 2020: Efter att ha hört gott om bergvärme (och trots att leverantörer tvivlade på den ekonomiska nyttan i ett hus som vårt) så slog vi till på en Nibe F1255. Ett år senare har vi inte ångrat oss en enda gång.

• "Bergvärmepumpar är tystare": Vår bergvärmepump är så tyst att man inte ens hör att den är igång om man inte står i samma rum och till och med då hör man mindre av den än vad man hörde av vår gamla Nibe Fighter i resten av huset. Bara det var värt investeringen!
• Bergvärmepumpar ger jämnare värme": Det här förstod vi inte riktigt men väl på plats så har vår bergvärmepump minskat temperaturskillnaderna mellan våra rum och även gett oss högre värme på samma värmekurvor.
• "Bergvärmepumpar ger en ekonomisk vinst på sikt": Faktum är att det här ser ut att stämma också i vårt fall. Vår energiförbrukning har minskat ytterligare från en redan låg nivå och kombinationen med vår nyinvestering i solceller har minskat vår årskonsumtion till nära noll!

Vår enda fundering är varför vi inte investerade i bergvärme tidigare.

Öppen spis

Finns det något mer avkopplande än en brasa i en öppen spis? Ja, en rökfri brasa i en öppen spis. Vi lärde oss snabbt att rök struntar i de fysikaliska reglerna om att gå uppåt i moderna hus med god isolering och luftvärmepump och i stället sugs ut i vardagsrummet. Hur då göra om man inte vill testa brandvarnarna och lukta som en scout efter varje brasa? Vi har prövat följande:

• Öppna ett fönster i vardagsrummet för att få minska undertrycket (sotarens förslag): Röken stannar i spisen men vardagsrummet blir kallt och inte särskilt mysigt
• Montera en glaslucka: Ökar turbulensen i spisen men rök fortsätter att tränga ut
• Stänga av värmepannan och därmed också luftvärmepumpen: Röken stannar i spisen men resten av huset blir kallt och luften dålig

Till slut kom vi på att vi kunde öppna ett fönster nära luftutblåset, d v s i ett badrum, i stället för i vardagsrummet. Därmed minskade vi undertrycket i ett rum vi ändå inte vistades och där den kalla luften som sögs in snabbt lämnade huset igen (via luftutblåset). För en mysig brasa krävs alltså följande steg:

1. Stäng av värmepannan och öppna spisspjället
2. Tänd brasan och stäng luckan så att elden får fart
3. När skorstenen blivit varm, öppna badrumsfönstret på glänt och sätt på värmepannan
4. Öppna luckan och njut av värmen
5. När brasan börjar falna, stäng luckan för att bränna det sista
6. När brasan slocknat, öppna luckan och stäng spjället
7. Stäng badrumsfönstret (om du stänger badrumsfönstret före spjället kommer aska att virvla in)

Man får ligga i om man ska koppla av!

Ett sista varningens ord om öppen spis och luftvärmepump: Det är inte bara rök som sugs in utan insekter också. Varje sommar svärmar flygmyror och framåt skymningen lockas eller sugs de till skorstenen och vidare in i vardagsrummet. För att slippa denna invasion har vi lärt oss att tejpa igen vår spisluckas glipor de första veckorna i augusti.

Maskinproblem

Det finns många problem som kan uppstå i ett hus, somliga som upptäcks direkt och somliga som kräver uppmärksamhet. Det blev vi varse när vår värmepanna Nibe Fighter 640P började krångla. Paradoxalt nog upptäckte vi det genom att det vanligtvis svala golvet i övre badrummet blev riktigt varmt. Nibes synnerligen bristfälliga manual angav bara "felinställda värden på automatiken" som möjlig orsak men att sänka inställningarna hjälpte inte. En sökning bland Nibes dokument hittade dock ett senare dokument med en till möjlig orsak: "Växelventil ställd i manuellt läge". Växelventilen styr om pannan ska producera varmvatten eller golvvärme och lät som en rimlig förklaring. Tyvärr var också denna manual opålitlig då vår växelventil inte hade något manuellt läge. (Reparatören förklarade senare att det finns skillnader mellan pannor av samma modell och att ingen manuell därför är helt pålitlig. Tack för det, Nibe.)

Nibes support rekommenderade att man tar bort växelventilen (genom att trycka in en spärrknapp och vrida den en åttondels varv moturs, hur annars?) och smörjer den men det hjälpte inte. En reparatör från Energivärme prövade att "massera" den fjäder som finns bakom växelventilen genom att trycka in den några gånger tills den löpte utan att kärva. (I intryckt läge producerar pannan varmvatten och i utsläppt läge producerar den värme.) Felet avhjälptes men tyvärr bara tillfälligt för senare på dagen var det dags igen.

Den här gången visade faktiskt vår gamla Fighter ett felmeddelande, det talande "A03". En ny konsultation av manualen gav beskedet att högtryckspressostaten utlösts (på grund av för höga värmeinställningar) ELLER att lågtryckspressostaten utlösts (på grund av för lågt ventilationsflöde eller för lite köldmedium). Tydliga felbeskrivningar är tydligen ingenting för Nibe. Hur som helst så kändes ingen av orsakerna trolig i vårt fall så vi försökte följa manualen och återställa pressostaterna. Lågtryckspressostaten skulle återställas automatiskt medan högtryckspressostaten skulle ha en återställningsknapp. Vi letade dock förgäves efter den tills reparatören upplyste om också detta kunde skilja pannor åt och att vi antagligen hade en automatisk återställning. Vidare rekommenderade han oss att starta om pannan, inte enbart med strömbrytaren som manualen föreskriver utan genom att helt slå av strömmen till pannan. Tyvärr hjälpte inte det heller utan han fick återkomma och byta vad han, till skillnad från manualen, trodde var boven i dramat, vår vän växelventilen.

I samband med bytet passade reparatören på att lufta systemet och rekommenderade oss att regelbundet göra detsamma. Luftning nämns förstås bara i förbifarten i samband med nyinstallation men utförs enligt följande:

1. Låt pannan gå tills vattnet är varmt och stäng sedan av den
2. Öppna försiktigt säkerhetsventilen för värmesystemet så att luft kan pysa ut
3. Se till att tryckmätaren inte sjunker till noll utan fyll på vid behov
4. Fortsätt tills luft inte längre pyser ut
5. Upprepa regelbundet eller när du hör att det kluckar i pannans vattenrör

En annan rekommendation vi fick med oss var att regelbundet låta en sotare rensa ventilationskanalerna och han kunde också bekräfta vår tidigare åtgärd att öka rumstermostaterna till max och reglera värmen i pannan istället. Sammantaget gör dessa åtgärder at både vatten och luft cirkulerar ordentligt i systemet.

En annan sak vi lärde oss i sammanhanget var att de flesta villaförsäkringar har en maskinskadeförsäkring som ersätter bland annat pannproblem. Nu var vårt fel lyckligtvis så litet att det inte blev något försäkringsärende men det kan vara bra att känna till, inte minst som försäkringstjänstemannen suckade uppgivet då han fick höra om ännu en Fighter 640P med "A03".

I skrivande stund fungerar vår panna som den ska men Fighter 640P har inte direkt ökat vårt förtroende för Nibe så den dag pannan ger upp för gott blir det ett annat märke.

Myrproblem

Ett annat problem som kan uppstå i ett hus är när myror hittar in. Vi trodde att vi skulle vara säkra i ett stenhus på en stenplatta och vi hade också lagt ut rödcederkulor. Men ack vad vi bedrog oss, efter ett ihärdigt regn måste de ha sökt sig nya gångar för följande morgon promenerade dussintals av dem på golvet längs väggarna. Rödcederkulorna brydde myrorna sig inte längre om eftersom vi varit slarviga med att olja in dem så nu gällde att stoppa dem på annat sätt. Myror irrar ju inte omkring planlöst utan följer varandras doftspår så genom att följa deras väg kunde vi också hitta deras ingång, ett område kring vattenrören under vasken. Rören måste ju gå genom betongplattan och där de går ner kan myror gå upp.

Tyvärr var rören allt annat än lättåtkomliga så vårt första försök gick ut på att täppa till det utrymme där rören fanns med kartong och tejp, ungefär som vi brukar täppa igen vår öppna spis mot flygmyror. Tyvärr är vinglösa myror lika envisa som sina flygande vänner och för varje springa vi täppte igen hittade de en ny väg in. Det blev många mornar och kvällar med ficklampa under vasken för att döda de myror som kom in och täppa till deras nya ingångar. Försök att hindra dem från utsidan genom att täta glipor i grunden eller hälla ut kokande vatten hjälpte inte heller. Därmed återstod bara täta kring rören men hur skulle vi komma åt dem?

Jag har tidigare, något okonventionellt, använt baktekniker när jag gjutit och detsamma gjorde jag nu. Genom att blanda till flytspackel och föra över det till en spritspåse kunde jag sträcka in händerna hela vägen till rören och "garnera" dem med flytspackel. För säkerhets skulle lade vi dit nyoljrade rödcederkulor också. Det första slaget mot myrorna var därmed vunnit och tills vidare nöjer de sig åter med vår uteplats.

Vitvaruproblem

Vitvaror sägs inte hålla många år så kanske var det ingen överraskning att vår annars så pålitliga diskmaskin från Siemens började krångla. En dag vägrade den att gå igång utan stängde av sig någon minut in på programmet. Eftersom det är nästan lika svårt att få en ny diskmaskin installerad på en tid som passar som att reparera en gammal maskin började vi med det sistnämnda. Tyvärr var felmeddelandet allt annat än tydligt. Det visade nämligen både en vattenkran (tecknet för "kontroll av vattentillförseln") som E24 ("avloppsslangen är igentäppt eller vikt"), en kombination som INTE togs upp i manualen. Efter att ha tagit ut maskinen och skruvat isär rören kunde vi konstatera att diskmaskinen varken hade det första eller det andra felet. Dags att iklä sig min testarroll således och försöka avgränsa felet.

Efter lite experimenterade upptäckte vi att diskmaskinen ibland gick igång om vi först drog ut sladden och lät den stå strömlös ett tag. Det tydde alltså på ett elektroniskt fel av något slag. Efter lite googlande upptäckte vi så en förklaring på ett brittiskt vitvaruforum. I korthet beror problemet på att diskmaskinen inte aktiverar det så kallade vattenstoppet som ska släppa in vatten. Tyvärr ges ingen lösning men åtminstone en åtgärd runt problemet: Ungefär en minut in på programmet, när avloppspumpen gått igång för andra gången, så kan man öppna luckan och stänga den igen. Avloppspumpen slutar då att gå och istället går tillförselspumpen igång. (Man lär sig snabbt att höra när det är dags att öppna luckan.) Om någon har en permanent lösning tas den tacksamt emot men tills vidare fortsätter vår diskmaskin lika troget som alltid, när den väl fått sig en liten "spark".

Fraktproblem (UPS, we did it again)

E-handeln växer och blir en allt vanligare kanal för handeln. Men varför har då distributörerna så svårt att hänga med? För 20 år sedan kunde man kanske ha överseende med att buden försökte överlämna paket mitt på dagen utan någon som helst avisering innan men att det fortfarande händer i dagens ständigt uppkopplade värld är för mig en gåta. Historien om hur UPS försökte leverera mitt paket från USA ger ett skrämmande exempel på detta.

Den 25 april hämtade UPS upp ett paket med spelprototyper från The Game Crafter för leverans till mig. Förhoppningen var att jag skulle få det i tid till ett speltest 11 maj. Som vanligt fick jag ett tracking number för att kunna följa paketet och som vanligt kom uppdateringarna med flera dagars fördröjning. Kanske använder de fortfarande hålkort på andra sidan Atlanten?

Först 4 dagar senare hämtades paketet upp av UPS och efter ytterligare 2 dagar lämnades det vidare till en internationell distributör. Därefter kom det inga fler uppdateringar förrän jag bara några dagar innan speltestet kunde se att spelet behandlats i Danmark 7 maj och Sverige 8 maj. Det lilla hopp jag hade om att spelet skulle hinna nå Stockholm i tid var förstås fåfängt och inte blev det bättre av att nästa uppdatering 13 maj upprepade att spelet behandlats.

Ytterligare några dagar senare kom så beskedet "Package delivery was missed due to unavailable addressee or closed office" daterat 14 maj. Någon avi hade förstås inte lämnats och eftersom testdagen ändå var förbi avvaktade jag i hopp om att UPS skulle försöka igen senare i veckan.

Dagarna gick dock utan vare sig paket eller uppdatering så den 23:e försökte jag kontakta UPS. Att försöka hitta kontaktuppgifter på deras hemsida är svårare än att själv hitta deras paket på en postterminal. Men till slut lyckades jag i alla fall få fram ett telefonnummer. Dock visade sig mitt amerikanska tracking number inte kunna användas av UPS Sverige eftersom UPS har olika organisationer i olika länder och de kunde bara hänvisa mig tillbaka till The Game Crafter för att svenskt tracking number.

The Game Crafter i sin tur var hjälpsamma men hade naturligtvis inget mer nummer än det jag redan fått utan kunde bara hänvisa mig till PostNord. PostNord kunde dock inte heller hitta mitt paket ens om de sökte på min adress utan gissade att det inte ens nått Sverige, trots att jag redan fått en tulldeklaration från just PostNord.

Därmed återstod bara UPS och jag gjorde ytterligare ett försök med att online ändra min mottagningsadress (något som först krävde att jag skulle få en PIN-kod hemskickad, något som jag ännu inte sett röken av) och att skriva till en amerikansk e-postadress (och fick 10 dagar senare ett nonsenssvar som bara upprepade vad jag redan sett på mitt tracking number).

Men så kom till slut ett mejl från PostNord som meddelade att jag kunde hämta paketet på mitt lokala postkontor mot uppgivande av tullnumret. Kanske blev det fart på dem då jag antydde att jag inte borde betala någon tullavgift eftersom paketet enligt dem aldrig nått Sverige. Lustigt nog behövde jag heller inte betala någon tullavgift då jag hämtade ut paketet hos Coop Ormine men det var bara lustigt en dag för sedan hörde Coop av sig och bad mig komma in för att komplettera med just tullavgiften.

Själva spelen då? Jodå, 3 veckor efter att jag velat ha dem och över 9 veckor efter beställningen så kunde jag öppna paketet och konstatera att de blev precis som förväntat. Men nästa gång UPS tar ansvar för ett av mina paket så får jag se till att vara ute i ännu bättre tid och regelbundet uppvakta mina lokala postkontor med tulldeklarationen för att få det.

Nytt golv

En av många saker vi inte var nöjda med i vårt husbygge var golvet. Det var av billig kvalitet, lades innan underlaget hunnit torka och var dessutom slarvigt lagt. Resultatet blev golvsvikt, sprickor och ojämna trösklar. Trots det drog vi oss länge för att åtgärda det med tanke på allt arbete som skulle krävas för att flytta undan möbler. När ROT-avdraget tillfälligt höjdes bestämde vi oss till slut för att göra slag i saken och byta golvet, men den här gången med professionella golvläggare.

Att hitta golvläggare visade sig dock inte vara helt lätt. Vi försökte först med lokala golvläggare men Nacka Golvjours showroom letade vi förgäves efter i en öde kontorsbyggnad medan Bambu golv och terrass svarade på vår förfrågan först flera veckor senare. I stället åkte vi in till sta'n och hade ett inspirerande möte på Stockholm Golv & Måleri. Det var också där vi fastnade för den vackra fiskbensparketten. Tyvärr hade K3-gruppens showroom inte öppet på helger men från dem hade vi åtminstone fått en offert så nu gällde det bara att välja leverantör bland dessa två.

Nästa steg var att kontrollera leverantörerna. Visa av tidigare erfarenheter kollade vi upp både omdömen (på reco.se) och ekonomi (på allabolag.se). K3-gruppen hade klart bäst omdömen men ingen leverantör hade särskilt bra ekonomiska siffror. Valet avgjordes till slut av att Stockholm Golv & Måleri ville ha förskottsbetalning och dessutom skickade offerten i en annan juridisk persons namn samtidigt som K3-gruppens projektledare gjorde ett gott intryck vid ett hembesök. Parkettgolv samt målning skulle visserligen bli dyrt men hellre det än dålig kvalitet och dessutom skulle inget betalas förrän allt arbete var klart. Arbetet planerades så att nedervåningen skulle göras klar först och därefter övervåningen så att vi skulle kunna bo kvar så länge.

Efter det fick vi bråttom. Nedervåningen behövde tömmas så redan samma kväll flyttade vi upp alla bokhyllor och böcker (vilket med fem bokhyllor, fem hyllplan vardera och två varv per hyllplan blev femtio turer upp och ner för trappan). Flyttarbetet fortsatte hela helgen och alla möbler trängdes ihop på övervåningen utom pianot, som fick stå i köket, och marmorbordet, som förpassades till uteplatsen. När veckan var slut var hela nedervåningen tömd.

Arbetet inleddes på en måndag med ett planeringsmöte på plats där vi fick träffa de flesta av dem som skulle utföra arbetet. Förutom projektledaren var där också en arbetsledare för golvarbetarna och en målare med assistent. Vi bestämde/tog till oss deras rekommendationer att låta fiskbenens "peka" inåt från hallen och sedan ut i rummen samt bekanta oss med begrepp som friser (en ram av stav runt fiskbensmönstret) och listband (stavar vinkelrätt mellan listband och vägg). Sedan tidigare hade vi fått lära oss att dessa också ersatte de tidigare trösklarna mellan rummen.

Resten av dagen ägnades sedan åt att riva det gamla golvet. Vissa frågetecken uppstod om huruvida de tidigare golvläggarnas flytspackling var tillräckligt bra för att limma på så några stavar provlimmades på det.

Följande dag kontrollerades provlimningen och fick godkänt så arbetet fortsatte med att primer lades på golvet, något som behövs för att förbättra vidhäftningen inför golvläggningen. Resten av dagen gick sedan åt till att vänta på det skulle torka.

På onsdagen började så golvet komma på plats. Det blev ett ganska högljutt arbete där varje enskild stav fixerades och limmades men alla rum blev klara fram till den blivande frisen.

Hammarljuden ersattes på torsdagen av sågljud då kanterna mot väggarna jämnades till för att ge plats för frisen och listbandet.

På fredagen kom så friserna och listbandet på plats. En våning tog alltså en hel arbetsvecka. Men än var golvet inte klart.

En fiskbensparkett behöver slipas och ytbehandlas så arbetet fortsatte med det förstnämnda under lördagen. Notera färgproverna på ena bilden som vi fick välja bland inför slutbehandlingen. (Vi valde den ljusare och mest naturliga nyansen Lanai 071.)

Först på söndagen tog arbetslaget ledigt för att på måndagen utföra slutbehandlingen.

Golvet behövde nu vila två dagar och torsdagen var Kristi Himmelfärdsdagen så först på fredag gick de över till att montera listerna.

Därmed gick arbetet över i nästa fas: målningen. Efter ytterligare ett par dagars vila började målarna maskera inför arbetet.

Målningen inleddes sedan på torsdagen med att taket målades och väggar med torksprickor och andra ojämnheter spacklades. Dessutom monterades aluminumprofiler på utsatta hörn för att skydda dem mot stötar.

Fredagen var nationaldag men arbetet fortsatte sedan hela helgen. På lördagen målades dörrar och ytterligare hörn fick aluminiumprofiler på vår begäran.

På söndagen inleddes så målningen av väggarna.

Målningen tog tre dagar men efter tisdagen var så allt klart. Samma dag fick vi också nya solcellsbatterier installerade i tvättstugan så ett tag hade vi två hantverkslag inne (för övrigt en installation som krävde att vår väggfasta bänk än en gång behövde monteras bort). Nu blev det vår tur att arbeta igen...

Genom en kraftansträngning lyckades vi tömma alla övervåningens rum utom vårt eget sovrum på två dagar, inklusive alla möbler vi tidigare flyttat upp från nedervåningen vill säga. Mycket av möblemanget lyckades vi dock klämma in i bastun och badrummet. På fredagen kunde de så riva golvet. Tyvärr visade det sig då att våra tidigare golvläggare antingen gjort ett uselt underarbete eller inte flytspacklat alls så det skulle behöva göras om.

Helgen ägnade vi åt att tömma vårt eget sovrum och demontera vår spegelgarderob. Eftersom det nya golvet skulle bli tjockare än det gamla fanns det tyvärr inte längre någon plats hos oss för den. Hela möblemanget trängdes in i vårt gästrum på nedervåningen, som blev vårt sovrum de kommande veckorna. På måndagen revs så också sovrumsgolvet och som väntat behövde även det underarbetet göras om. Det som besiktningsmannen från PCM Byggkontroll godkänt som "klantigt lagt golv" när vi klagade på golvsvikt fick alltså en bättre förklaring.

Lyckligtvis kunde K3 snabbt ordna en flytspackling, om än dyr. Först ut var de båda sovrummen under tisdagen och därefter var det allrummets tur. Efter fyra dagar och stora mängder flytspackel var så allt klart på fredagen så att det kunde torka under helgen.

På måndagen gjordes bedömningen att ytterligare ett par dagars torktid behövdes och risken var nu stor att det hela inte skulle hinna bli klart innan semestrarna. Arbetet planerades därför om så att målningen utfördes före golvläggningen och efter en stark insats onsdag-söndag var övervåningens och trapphusets tak och väggar målade. På måndagen kunde så nedervåningens arbete upprepas med att primer lades på golvet.

Golvläggningen följde sedan det mönster vi kände till med fiskbensparketten först och frisen och listbandet sedan och efter torsdagen var golvet lagt.

Arbetstakten var fortsatt hög för att det skulle bli klart innan semestrarna. Utrustningen hämtades på fredagen, golvet slipades på lördagen och söndagen och hann också fernissas innan helgen var slut. Efter måndagens och tisdagens torkning kom så listerna på plats på onsdagen. Tyvärr visade det sig svårt att hitta en trappnos (ännu ett nytt begrepp, en trappnos är den vinkellist som läggs mellan översta trappsteget och golvet) av lämplig storlek så den behövde vänta tills efter semestrarna.

Därmed var i alla fall huvuddelen av arbetet klart. På torsdagen hämtades maskinerna upp och på fredagen gjordes en genomgång. En del ytor behövde ytterligare målning och spackling men det var väntat och planerat att åtgärdas efter semestrarna. Nu kom också de sista fakturorna för arbetet men vi kunde innehålla 5% för det återstående arbetet. Därmed var det återigen vår tur att arbeta.

• Lördag: Damma tak och väggar på övervåningen samt dammsuga för att få bort det värsta byggdammet.
• Söndag: Våttorka övervåningen och börja flytta tillbaka några möbler där inte väggarna behövde någon ytterligare åtgärder.
• Måndag: Sätta upp lampor, våttorka mer svåråtkomliga ytor som bakom spis och kökssocklar. (Byggdamm tränger in överallt!)
• Tisdag: Olja in möbler.

På onsdagen återvände K3 för att åtgärda målning och tog då även hand om ett par hack vi hittat i golvet. Efter ytterligare ett besök på fredagen för avlägsna några repor började vi på allvar återställa huset. Vi hade sedan tidigare bestämt oss för att möblera om några rum enligt principen att få mer enhetlig användning och möblering. Arbets-/träningsrummet delades upp så att ett gästrum med blandat möblemang blev ett arbetsrum och ett annat gästrum med blandat möblemang blev ett träningsrum. Det gamla arbets-/träningsrummet omvandlades till det nya renodlade gästrummet med säng och avställningsytor. Det var också här vi kom att sova under sommaren i väntan på att spacklingen i vårt sovrum skulle bli klar.

Dock valde vi efter några dagar att följa principen ett steg till och även göra om allrummet och vardagsrummet. Alla bokhyllor flyttades upp till allrummet (igen!), som gjordes om till ett bibiliotek, och TV:n, som vi ändå inte tittar på särskilt ofta, förpassades till arbetsrummet. Vardagsrummet blev sällskapligare i och med att de flyttade bokhyllorna gav plats åt fåtöljen jämte de båda sofforna. Dessutom ändrade vi köksbordets vinkel så att matgäster skulle sitta mot vardagsrummet i stället för som tidigare mot köket.

• Fredag: Möblera gästrummet.
• Lördag-söndag: Möblera arbetsrummet.
• Måndag: Möblera västra allrummet.
• Tisdag: Möblera östra allrummet.
• Onsdag: Möblera vardagsrummet och sovrummet.
• Torsdag: Montera tillbaka bänk i tvättstugan, flytta hörnskåp från matsal till vardagsrum.
• Fredag: Egen bättringsmålning och -spackling
• Lördag: Tömma badrum och bastu på de sista möblerna.
• Söndag: Flytta in marmorbordet till vardagsrummet.

Därmed var det mesta äntligen klart. Resultatet blev inte bara ett nytt golv och nymålade väggar utan en känsla av ett nytt hus, inte minst i och med vår ommöblering som märkligt nog fick hemmet att kännas luftigare. En del mindre åtgärder följde sedan efter sommaren (ovan nämnda spackling samt inköp av nya hallbänkar). Vi försökte också ge bort våra gamla spegeldörrar men utan framgång då de var anpassade för vår högre takhöjd och de behövde till slut slängas. Däremot lyckades vi sälja andra gamla saker på Tradera, såsom en gammal Atari Portfolio och ett dragspel, och hittade även ett nytt ljust hörnskåp att ersätta hörnskåpet i matsalen.

En sista överraskning väntade när trappnosen efter lång väntan kom på plats och avslöjade att trappsteget var snett monterat och att trappnosen därför inte täckte riktigt hela glipan mellan golv och trappsteg. Efter ytterligare ett par veckors väntan åtgärdades det med lite fogmassa och vi kunde därmed betala de sista fem procenten på fakturan.

Golvarbetet blev både längre och dyrare än planerat. Resultatet blev dock ett mycket fint golv och en helt ny känsla i huset!