Innehåll

• Fruktträd
• Bärbuskar
• Köksträdgård
• Blommor och blad
• Trädgårdsredskap
• Trädgårdsrecept

Äntligen vår, om än rejält försenat, och därmed också trädgårdspremiär. Första sommaren som husägare väntade vi fortfarande på vårt husbygge och andra sommaren gick åt till att göra klart det som vår husbyggare lämnade efter sig. I år däremot kunde vi äntligen börja planera vår trädgård. I vår entreprenad ingick trädgård, vilket som sagt inte blev mer än en sådd gräsmatta och ett tunt lager jord som vi själva fick betala och som sköljdes bort vid första skyfallen. Vi fick därmed börja i stort sett från noll men med tanke på vår entreprenörs trädgårdskunnande var det kanske lika bra.

Det ska sägas med en gång att vi är två glada amatörer som nu för första gången ger oss på trädgårdsarbete. Su-San har visserligen gröna fingrar men är mer van vid odling i krukor på balkonger än i friland. Själv är jag mer intresserad av det ätbara som trädgården kan producera och har vilda idéer om såväl bihonung som getost. Men vi har i alla fall båda en vilja att skapa en fin och lättskött trädgård så även om vi inte kan utlova några expertråd så kan vi åtminstone ge lite inspiration.

Hur ser då vår trädgård ut? Tomten är 720 kvadratmeter stor, varav 110 kvadratmeter upptas av huset och minst lika mycket av förråd, carport, uteplats och gångar med mera. Entrésidan i öster består bara av två små gräsplätter medan nordsidan bara har en liten gräsplätt bortom carporten. I nordväst finns lite naturtomt med lingonris kvar. Potentialen finns alltså i söder och väster, även om den senare sidan sluttar lätt mot grannens skaftväg. Vår plan för den första säsongen blev därför enligt följande:

• Västsidan: Fruktträd, delvis som insynsskydd.
• Sydsidan: Bärbuskar, delvis som markbindare, samt kryddträdgård nära köksingången
• Östsidan: Prydnadsväxter för att få en välkomnande entré
• Nordsidan: Häck som insynsskydd

Vi kommer fram till sommaren att berätta mer om hur vi gjort verklighet av våra planer. Facit dröjer dock många år men det sägs ju höra till charmen med en egen trädgård!

Uppdatering 2012: Efter två år med trädgård har vi lärt oss mycket. Till nyheterna denna säsong hör därför bärbuskar anpassade efter jordens ph-halt, köksträdgård med odlingsschema efter grönsakernas näringskrav samt anläggandet av en syrenberså. Det eviga trädgårdsprojektet går alltså in i en ny fas...

Uppdatering 2022: Efter ytterligare tio år med trädgård har vi mer och mer anpassat oss efter trädgården istället för tvärtom. Växter som inte trivs flyttas eller får dö medan växter som trivs får stanna och sprida sig. Krusvinbärsbusken ersattes av blåbär och björnbär, auberginer och squash fasades ut ur köksträdgården medan våra snabbväxande bambus bjöds in till uteplatsen. Hur trädgården vill växa kommande tio år återstår att se...

Fruktträd

Jag minns hur mina föräldrar planterade fruktträd i trädgården när vi flyttade till ett radhus 1980. Jag minns också att vi flyttade vidare nio år senare utan att ha skördat en enda frukt från dem. Förhoppningsvis lyckas vi bättre i vår trädgård.

Med vetskapen om att träd behöver mycket tid och tålamod började vi redan förra hösten. Eftersom vår tomt är ganska liten och stora träd ganska svårskötta så valde vi dvärgträd. Vidare valde vi att plantera dem i västra änden, delvis för att få insynsskydd och delvis för att få en så stor och sammanhållen gräsyta som möjligt mellan uteplatsen och träden. Efter lite mätande kom vi fram till att fyra träd i en sicksackrad med ett par meters mellanrum blev lagom. Slutligen kom vi fram till att två äppelträd, ett körsbärsträd och ett plommonträd passade vår smak bäst.

Därefter var det dags att bege sig till Plantagen och Zetas. Det visade sig snabbt att vi hade många fler beslut att fatta vad gällde valet av fruktträd. Viktigast är att välja träd som trivs i den egna växtzonen (3 för Stockholm). Däremot är det inte lika viktigt att träden pollinerar varandra om man som vi bor i ett trädgårdstätt område. Ytterligare en sak man kan titta på är blomnings- och mognadstid. Vi valde träd med olika tider för att få njuta av blomning så lång tid som möjligt och för att inte behöva plocka all frukt samtidigt. Det blev till slut följande träd som vi välkomnade till vår trädgård (från vänster till höger):

Victoria (plommon), planterat hösten 2009
Växtplats:	Sol till halvskugga / medelfuktigt.
Blomningstid:	Början av maj.
Vattning:	Vattna rikligt under torra somrar.
Zon:	1-3
Frukt:	Stor, regelbunden, oval frukt med rödviolett täckfärg. Köttet är ljusgult, ganska grovt, välsmakande och med lagom sötma.
Pollineras av:	Självfertil. Korspollinering ger större skörd.
Beskäring:	Beskärs årligen. Håll trädkronan ljus och luftig.

Katja (äpple), planterat hösten 2009
Växtplats:	Sol till halvskugga / medelfuktigt.
Blomningstid:	Början av maj.
Vattning:	Vattna rikligt under torra somrar.
Zon:	1-3
Frukt:	Medelstora, röda äpplen med saftig, söt smak. Rikbärande. Mognar tidigt, i aug-sep.
Pollineras av:	Alice, Aroma, Cox's Pomona, Filippa, Ingrid Marie, James Grieve, Lobo, Mantet, Melba Röd, Mio, Oranie, Sävstaholm och Tr. Blanch
Beskäring:	Beskärs årligen. Håll trädkronan ljus och luftig.

Stella (sötkörsbär), planterat hösten 2009
Växtplats:	Sol till halvskugga / medelfuktigt.
Blomningstid:	Början av maj. Bär i augusti.
Vattning:	Vattna rikligt under torra somrar.
Zon:	1-4
Frukt:	Stor, fast, mörkröd frukt med söt, utsökt smak.
Pollineras av:	Büttners Rote, Merton Glory, Sam och Stella.
Beskäring:	Beskärs årligen. Håll trädkronan ljus och luftig.

Signe Tillisch (äpple), planterat hösten 2009
Växtplats:	Sol till halvskugga / medelfuktigt
Blomningstid:	Början av maj
Vattning:	Vattna rikligt under torra somrar
Zon:	1-5
Frukt:	Stort, gröngult äpple med svagt syrlig arom. Mognar i okt-dec, men har mycket bra hållbarhet.
Pollineras av:	Cox's Pomona, Filippa, Ingrid Marie, James Grieve, Lobo och Åkerö.
Beskäring:	Beskärs årligen. Håll trädkronan ljus och luftig.

För själva planteringen grävde vi gropar som var dubbelt så breda och djupa som trädens krukor och fyllde igen med en blandning av den uppgrävda jorden och ny matjord. Vi vattnade rejält både under och efter det att vi fyllde igen och avslutade med att staga trädet mot en påle. Däremot täckte vi till en början inte träden med något nät, vilket våra lokala rådjur uppskattade.

Hur har då träden klarat sig under det första året? Vi var lite oroliga efter den stränga vintern, särskilt för Victoria och Katja som länge saknade knoppar. Nu när vi närmar oss juni kan vi dock konstatera att alla blommar så kanske kan vi skörda en och annan frukt redan i år.

Uppdatering 2012: Våra träd går nu in på tredje säsongen och vi kan konstatera att det dröjer innan vi får någon frukt. Bäst trivs körsbärsträdet som blommar först, följt av plommonträdet. På det senare saknar dock vissa grenar blommor så kanske måste vi skära bort dem till hösten. Sämst mår vårt äppelträd Katja, som varken växer eller blommar särskilt mycket. Kanske fick det sämst förutsättningar av alla träd då vi vet att det finns berggrund i närheten. Vår lärdom av detta är att träd behöver ännu djupare hål när de planteras, gärna en meter i djup och diameter, som kan fyllas med bra jord. Vi kommer därför att flytta Katja till en förhoppningsvis bättre plats. Tills vidare får vi fortsätta att göra äppelmos på vildäpplen i stället.

Bärbuskar

När vintern äntligen rasade ut kring Valborg satte vi igång med vår ambitiösa trädgårdsplan. Först ut var sydsidans bärbuskar. Jag tänkte utifrån ett dessertperspektiv och ville ha bärbuskar hela vägen medan Su-San ville ha något som var grönt året om. Kompromisslösningen blev varannan bärbuske och varannan vintergrön buxbombuske. Bärbuskarna valde vi först efter smak och färg och valet föll på svarta vinbär, gröna krusbär, gula hallon och röda hallon. Därefter valde vi ut sorter som inte behövde bindas upp och som blev jämnhöga, omkring en och en halv meter. Slutligen köpte vi med en till "pajväxt", en liten rabarberplanta.

Storklas (svarta vinbär), planterat våren 2010
Växtsätt:	Upprätt kraftigt växtsätt.
Zon:	1-6
Bär:	Stora bär med syrlig-söt smak. Mycket god avkastning. Motståndskraftig mot mjöldagg.
Beskäring:	På kraftiga buskar bör man bara låta skotten bli två till tre år gamla, innan de avlägsnas.

Invicta (krusbär), planterat våren 2010, dött hösten 2012
Växtsätt:	Robust, upprätt, välförgrenad.
Zon:	1-4
Bär:	Gröna stora bär med god smak. God avkastning.
Beskäring:	Gallra grenar på vårvintern.

Northblue (blåbär), planterat våren 2013
Växtsätt:	Härdig, halvmeterhög, behöver sur och fuktig jord.
Zon:	5
Bär:	Stora söta bär, hög skördepotential, skördas juli-augusti.
Beskäring:	Behöver ej beskäras.

Golden Everest (gula hallon), planterat våren 2010
Växtsätt:	Kompakt, behöver sällan bindas upp.
Zon:	1-5
Bär:	Medelstora, runda och gula och med god smak, lite syrlig.
Beskäring:	Direkt efter skörd klipper man ner de skott, som burit bär.

Haida (röda hallon)
Växtsätt:	Kompakt, behöver sällan bindas upp.
Zon:	1-5
Bär:	Medelstora, runda och röda och med god smak, lite syrlig.
Beskäring:	Direkt efter skörd klipper man ner de skott, som burit bär.

Elmblitz (rabarber), planterat våren 2010
Växtsätt:	Starkt, brett växtsätt.
Zon:	1-7
Frukt:	Låg halt av oxsalsyra, vinröda stjälkar, svag smak, inte så sura. Blir inte trådiga.
Beskäring:	Beskäres inte.

Ribes (krusvinbär), planterat hösten 2011, förstörd 2020 och flyttad
Växtsätt:	Plantan blir 2 m hög och saknar för det mesta taggar.
Zon:	1-5
Bär:	Bären är svarta och något mindre än krusbär. Smaken ligger någonstans mellan krusbär och svarta vinbär; hos de omogna bären dominerar smaken av krusbär men efterhand som bären mognar tilltar smaken av svarta vinbär.
Beskäring:	Beskäres inte.

Viking (aronia), planterat våren 2012
Växtsätt:	Liten buske (1-1.5 m) med upprätta grenar, senare med lite hängande grenar. Bildar rotskott. Blir bredare med åldern.
Zon:	1-4
Bär:	Först röda sedan purpursvarta ovala bär. Frisk sötlig smak. Anses bli bättre då bären blivit frostnupna.
Beskäring:	Gallra grenar på vårvintern.

Vitis Sukribe (vindruva), planterat våren 2012
Växtsätt:	Kraftigt växtsätt. Soligt och varmt skyddat läge.
Zon:	1-4
Bär:	Söta gul-gröna medelstora druvor med god smak. Dessertvindruva.
Beskäring:	-

Arto (hybridblåbär), planterat hösten 2022
Växtsätt:	Självfertil sort med tätt växtsätt. Trivs på solig, varm och luftig plats och planteras i mullrik och väldränerad jord.
Zon:	1-5
Bär:	Bären är inte bara goda utan också rika på antioxidanter och vitaminer.
Beskäring:	Beskärning är inte nödvändig men klipp bort skadade grenar och gallra ur busken vid behov.

Vi placerade buskarna med tre meters mellanrum och en meter från muren. Förhoppningen är att de med tiden ska bre ut sig och täcka hela slänten. Tyvärr gav vi dem inte de bästa förutsättningarna. Vi grävde visserligen dubbelt så breda och djupa hål som buskarnas krukor och grundade med lekakulor. Däremot tillsatte vi ingen matjord, något som buskarna kanske hade behövt med tanke på att släntens jord är ganska sandig. Faktum är att vår första röda hallonbuske, en Preussen, inte alls trivdes och därför byttes ut mot ovan nämnda Haida. Övriga buskar rotade sig dock och mår, som man säger, efter omständigheterna bra. Efter en månad kan man börja gödsla nyplanterade växter och vi ser nu till att ge våra buskar den näring de inte fick vid planteringen. När de börjar ge bär vet vi att de har förlåtit oss, Storklas och Invicta troligen i höst och Everest och Haida först nästa höst. Bäst av alla mår dock Elmblitz - har man inte gröna fingrar kan man alltid odla rabarber!

Uppdatering 2012: Året efter planteringen omorganiserade vi vår sydsida. Tidigare hade vi haft buxbombuskar mellan bärbuskarna för att få vintergrönska men dessa hade snarare krympt än växt under året. De "vräktes" därför till en oansenlig jordplätt vid uppfarten. Hallonbuskarna fylldes på med sticklingar från vildhallon (som trivs utmärkt i vår sura jord) och vi köpte in två nya bär: krusvinbär och aronia (som även de trivs i sur jord). Vår krusbärsbuske dog, namnet till trots (Invicta) och kommer att ersättas av amerikansk blåbär. Slutligen planterade vi vindruvor vid den soligaste sidan av vår friggebod. Tiden får utvisa hur väl dessa bär trivs hos oss.

Uppdatering 2022: Med undantag av en rabarberplanta som försvann spårlöst och en som senare tillkom såg våra bärbuskar inga förändringar. Men så en natt 2020 så knäcktes vår krusvinbärsbuske Ribes av något okänt djur och repade sig aldrig. Den ersattes därför av en hybridblåbärsbuske Arto. Den sägs vara härdig men det återstår att se då vår tidigare blåbärsbuske Northblue fört en tynande tillvaro. De sägs dock kunna korspollinera varandra så de får några år på sig att komma upp till bevis. Vår trädgård förärades också en björnbärsbuske från en vän till Su-San. Då björnbär vill ha både sol och fukt fick den stå på den frodigare gräsplätten mellan vindruvsrankan och uteplatsen.

Köksträdgård

Vad är väl ett kök och en trädgård utan en köksträdgård? OK, jag medger att en köksträdgård kräver mer jobb än att bara gå ut från köket och plocka det man behöver men till slut kom jag och Su-San överens om att skaffa en liten odlingstäppa i alla fall. Eftersom vårt kök vetter åt söder var en remsa vid södra trädgårdsgången det naturliga stället att anlägga en köksträdgård på. Problemet var att där redan växte gräs (till skillnad från marken närmare slänten efter fjolårets översvämningar). Lösningen blev en "Robin Hood" där vi helt sonika grävde upp gräset från den rika köksträdgården och gav till den fattiga slänten. Helgen efter bärbuskarna blev många vändor där vi först grävde upp så stora grästuvor som möjligt med rötter och allt, grävde nya hål för dem på slänten, planterade om dem, vattnade rikligt och körde tillbaka den uppgrävda jorden till köksträdgården. "Transplantationen" blev dock lyckad, patienten är nu bara fläckvis skallig. Vi kommer att behöva så mer gräs men på håll ser i alla fall gräsmattan grön ut.

Nog om detta. I köksträdgården valde vi att plantera kryddväxter närmast köksdörren och grönsaker längre bort. Oregano och timjan är två lättodlade kryddor som trivs lika bra i vår köksträdgård som i våra grytor. En dragon som vi fick till skänks trivs också bra, även om vi inte riktigt vet hur vi bäst använder den ännu. Dessutom förbarmade vi oss över några härdiga solrosfrön, som antagligen via en fågel kommit att gro hos oss. Däremot fick min favoritkrydda myntan gro i en egen kruka, detta eftersom mynta har en tendens att sprida sig snabbt. (Jag ser i och för sig inte något problem med det...)

Vad grönsaker beträffar så dröjde det till slutet av maj innan vi grävde ut den bortre delen av köksträdgården, vilket är i senaste laget för grönsaksodling. Till skillnad från våra fleråriga kryddväxter så är grönsaker ettåriga och behöver så mycket av vår korta sommar som de kan få. Vi började därför med lättodlade grönsaker som mangold (tänk koreanska salladsknyten fyllda med kött, ris och stark sås) och squash (till moussaka eller fyllda med köttfärs och fetaost). Squashen ser ut att ha tagit sig men mangold blir vi tyvärr utan i år.

Sett så här en månad i efterhand gav vi inte vår köksträdgård någon bra start (och inte våra bärbuskar och fruktträd heller för den delen). Jag har inte bara småländskt blod i mina ådror utan också småländska stenar i min jord. I stort sett varje spadtag stötte på sten och jag förstår att några av mina förfäder gav upp till slut och emigrerade. Men vi är kvar än så länge och har försökt reparera våra misstag genom att försiktigt (för att inte skada rötter) gräva upp stenarna och fylla på med näringsrik jord i stället. Det ger kanske inte utdelning i år men förhoppningsvis kommande år. Här är några av de jordsorter vi skämt bort vår trädgård med:

• Blomjord: För plantering av alla växter i krukor och blomsterlådor.
• Planteringsjord: För plantering av träd, buskar och rabattväxter på alla jordar.
• Kogödsel: Ger växterna rikligt med nyttiga jordbakterier som motverkar jordtrötthet och bygger upp ett naturligt försvar mot växtparasiter och jordbundna sjukdomar (bör blandas med vanlig jord och inte används till nyplanterade växter).
• Torv: Ett bra jordförbättringsmedel och lämplig vid marktäckning av kalkskyende växter (t ex rhododendron).
• Barkmull: Gör genom sin fina, näringshållande struktur jorden lättbrukad. Luckrar täta jordar och hjälper lätta jordar att hålla fukten.
• Täckbark: Ger växterna god utveckling genom jämn marktemperatur och bibehållen jordfuktighet. Hindrar ogräsfrön från att gro.
• Gräsmattedress: mjukar upp hårda gräsmattor. Hjälper sandiga jordar att hålla fukten. Innehåller både sand och mull vilket behövs för tät skottbildning. Lagom gödslad för stödsådd i kala fläckar.

Uppdatering 2012: Vår köksträdgård är den del av trädgården som ger mest avkastning (ogräset undantaget). Nytt för i år är att vi har börjat tillämpa växelbruk. Till fördelarna med växelbruk hör att grönsaker inte drabbas av sjukdomar lika lätt om de får byta odlingsplats samt att vissa grönsaker avger näring medan andra är särskilt näringskrävande. En nykomling i vårt grönsaksland är därför bondbönan, som avger näring. Vi har också välkomnat auberginen, en god grönsak som gärna gör squashen sällskap in i en moussaka. Den är dock inte bara näringskrävande utan kräver också mycket omsorg i början. Plantera den därför inomhus så tidigt som möjligt så att den hinner växa till sig innan den flyttar ut till friland. Vi har i år följande grönsaker:

• Bondbönor: Avger kväve och ska sås där man gödslade två år innan (hit hör även ärter och spenat)
• Mangold, sallad: Trivs inte i välgödslad jord och ska sås där man gödslade året innan (hit hör även rotfrukter)
• Squash och gurka: Trivs i välgödslad jord och ska sås där man gödslat i år (hit hör även kål och aubergine men då inga av dessa trivdes hos oss ersattes dem så småningom av rödbetor)

Köksträdgårdens grönsaksdel är därför uppdelad i tre delar som odlas enligt följande odlingsschema:

Uppdatering 2022: Odlingsschemat har fungerat i stort sett bra, även om grönsaksskördarna kan slå väldigt olika, såväl mellan år som under samma år. Till exempel så dog all vår mangold 2021 medan persiljan 2022 gav enorma skördar. Vi har också förlängt köksträdgården mot uteplatsen med förhoppningen att våra jordgubbar ska sprida sig ditåt. Ett bär vi däremot inte behövt jobba med är smultron som vi kunde plocka under flera veckors över hela tomten. (Detsamma gäller även kirskålen i tomtens sydvästra hörn samt kryddväxterna som sprider sig bortom köksträdgården men de är inte lika välkomna.)

Blommor och blad

Jag ska villigt erkänna att prydnadsväxter inte är det första (eller ens andra eller tredje) jag tänker på i en trädgård. Jag ser helt enkelt på trädgården mer med magen än med ögonen. Visserligen kan blommor vara bra om man har bikupor men den idén föll som sagt inte i god jord hos Su-San, om uttrycket ursäktas. Trots det kan jag inte neka till att våra grannar i söder har en vacker trädgård som prunkar i olika färger över hela sommaren. Hemligheten (enligt Su-San, jag hade inte själv kommit på det) är att odla blommor med olika blomningstider. Men hur ser vägen dit ut?

För det första ska man börja tidigt på säsongen, inte som vi i mitten av maj. Nu tvingades vi konstatera att det var försent för de flesta blomsorterna. För det andra måste man antingen köpa färdiga blommor eller ge sina blomfrön mycket bra jord. Det lärde vi oss snabbt efter att ha sått tusenskönor utan att tillföra blomjord eller ens luckra upp jorden ordentligt. Resultatet efter en noggrann räkning blev noll (0) blommor. Detsamma gällde våra lobeliafrön. Tanken var att ha dem i en blomlåda på balkongen men trots bra blomjord så har de i skrivande stund (början av juli) ännu inte blommat.

Lite bättre gick det för de färdiga blommor vi planterade. Vänner med trädgård är en bra källa till färdiga blommor och vi passade även på att plantera om några av de vilda vitsippor vi hade på andra delar av tomten. Tyvärr hade de som tog sig bara några få blomningsdagar kvar men förhoppningsvis kommer några av dem att blomma nästa säsong i stället.

Blomrabatter i all ära men för att få en inbjudande entré ville vi ha lite större växter som kunde flankera gången till ytterdörren men vi hade ingen klar idé om vilka. På Plantagen sökte vi inspiration och fastnade för guldthuja, en vacker vintergrön enbuske med gyllene lyster. Men vad som är vackert på ett ställe är inte nödvändigtvis vackert på ett annat. Det visade sig tyvärr att guldthujans lite kalla ton helt skar sig mot vårt hus varma gula färg, något som till och med jag kunde se till Su-Sans förvåning. Det blev alltså till att byta inte bara guldthujorna utan hela idén. Den här gången fastnade vi för rhododendrons mörkgröna blad och varmröda blommor och köpte ett par buskar av sorten Nova Zembla. Från långsmalt, kallt och vintergrönt till runt, varmt och vinterkalt alltså. Visa av tidigare erfarenheter lät vi buskarna stå i vatten medan vi grävde ordentliga hål, fyllde på rikligt med rhododendronjord (ja, de har tydligen en egen jord med lågt pH-värde), och vattnade ordentligt. Resultatet blev mycket lyckat och våra rhododendronbuskar är de som mår bäst i vår trädgård (näst efter ogräset då).

Säsongens sista planteringsinsats blev en häck mot grannarna på baksidan. Den delen av trädgården var lite av ett dåligt samvete då den var täckt av ogräs och vi hade egentligen tänkt invänta nästa säsong och våra grannars planer för den egna trädgården. Men en helg började Su-San rensa ogräs och nästa helg grävde jag upp rötterna (och lärde mig att ogräs har MYCKET långa och slingrande rötter, särskilt om man låter dem växa till buskar och mindre träd). Först hade vi tänkt plantera thujor men valde till slut järnek (Ilex Blue Prince), också det en vintergrön häckväxt med vackra mörkgröna blad. De finns tydligen i han- och honplantor men eftersom honplantornas röda bär är lika vackra som giftiga valde vi hanplantor i stället. I början av juni sågade vi så till våra överblivna slipers, byggde en låg mur mot grannarna och fyllde på med en blandning av egen jord, planteringsjord och barkmull. Så långt ser vår häck ut att må bra och om det vill sig väl blir den en och en halv meter hög. Därmed är alla "väggar" i vårt trädgårdsrum klara: blommor i öster, buskar i söder, träd och häck i väster och skog och ris i norr. Planteringsfasen är över, nu börjar underhållsfasen...

Uppdatering 2012: I samband med att vi byggde en ny bod på en ny plats fick vi en tom grusplätt i trädgårdens västra ände. Efter att ha övervägt alternativ som att anlägga en damm, en miniatyrkopia av Midgård eller helt enkelt plantera gräs så valde vi till slut att plantera syrener till en syrenberså. Fem syringa sensation har nu välkomnats till vår trädgård och förhoppningen är att de ska ge oss en skuggig fikaplats under varma sommardagar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Uppdatering 2022: Syrenbersåns skugga och vindskydd i all ära men vår uteplats var inte lika skyddad. Efter att under många år funderat på en bra lösning fick vi ett förslag från våra bambus. Efter att länge hållit sig i sin hörna började de växa sig höga och sprida sig snabbt, något som gav ett välkommet insynsskydd mot norr. Varför inte låta dem göra samma sak mot söder? Sagt och gjort. 2021 testade vi att gräva upp och flytta några. Rötterna visade sig vara grunda men sträckte sig tillbaka mot moderplantan och behövde därför hackas av. Trots detta överlevde alla bambus vinterns köld (även om ett par blev mat åt en hare) och vi upprepade därför försöket i år. Om våra bambus trivs hälften så bra där som på sin ursprungsplats så kommer vi att få allt skydd vi önskar.

Trädgårdsredskap

Ingen bra trädgård utan arbete och inget bra arbete utan redskap. Här kommer därför en komplett lista på de trädgårdsredskap vi började årets säsong med:

• Grävspade
• Vattenkanna, -slang och -spridare
• Sekatör

Det var det hela. Kanske är det inte så konstigt att våra växter har fått en tuff start i vår trädgård...

Vår redskapslista har heller inte blivit så mycket längre under säsongen, eftersom vi fortfarande håller på att lära oss vad vi behöver. De redskap vi har har annars varit utmärkta för grundarbete som plantering, bevattning och beskärning men har också använts för tyngre arbete såsom hugga upp rötter, luckra upp jord och ta ned mindre träd. Vi hade besparat oss mycket kroppsarbete om vi investerat i bra trädgårdsmaskiner. Nu när planteringarna är klara och det tyngsta arbetet därmed avklarat är det osäkert om vi kommer att göra det. Däremot kommer vi att behöva fler specialiserade redskap för underhållningen, inte minst mot ogräset.

Några trädgårdsmaskiner har vi i alla fall köpt och att döma av de svåra prov de sattes på i vår trädgård så håller de hög kvalitet. Gräs kan nämligen bli högt har vi insett och hur vackert det än är när vinden får långa grässtrån att bölja så är en halvmeter lite för högt. Lagom till midsommar bestämde vi oss därför för att köpa en gräsklippare och en grästrimmer. Det sistnämnda var nödvändigt då vi har många stenlagda trädgårdsgångar där vi inte kommer åt bra med en gräsklippare.

Efter att ha läst på lite och hört oss för med vänner och bekanta stod vi inför fyra möjligeter: handdrivna, bensindrivna, batteridrivna och eldrivna. Handdrivna valde vi bort ganska snabbt då inga vi känner har goda erfarenheter av dem. Det blir för tungt i längden helt enkelt. Bensindrivna är effektiva men ganska högljudda och kräver dessutom en hel del underhåll. Batteridrivna är tystare men har den nackdelen att de måste laddas före användning. Valet föll därför på eldrivna, som har alla de andras fördelar men inga nackdelar. Visserligen måste man hålla reda på en sladd under klippningen men så länge man rör sig bort från eluttaget och alltid har sladden bakom sig så är det inget större problem. Efter ytterligare läsning lärde vi oss om en så kallad mulcherfunktion, där gräsklipparen klipper ner gräset i små bitar som fungerar utmärkt som gödning. Lite dyrare men man slipper räfsa upp gräset efteråt. Däremot såg vi inga fördelar med en dyrare trimmer och nöjde oss därför med en enklare modell. Dem vi till slut köpte var följande:

• Gräsklippare Multiclip 50 El Svan från Stiga
• Grästrimmer Art 23 från Bosch

Resultatet? Det halvmeterhöga gräset försvann på en timme!

Uppdatering 2012: I fjol flyttade mina föräldrar från villa till lägenhet och vi fick därmed överta en hel del redskap. Förutom diverse spadar, krattor och räfsor är det framför allt tre saker vi använt flitigt:

• Spett: Ett tungt metallspett som är utmärkt för att bända upp stora stenar ur jorden (något som vi tyvärr måste göra nästan varje gång vi gräver)
• Kompostkvarn GA2100E från Black & Decker: En liten maskin som hackar ned kvistar och ogräs till kompost (skönt att ogräset kommer till någon nytta)
• Mossrivare GD200 från Black & Decker: En maskin som river upp mossan men lämnar kvar gräset (gräsmattan mår lika bra som min hårbotten efter en trimning)

Uppdatering 2020: Efter tio år gav vår Gräsklippare Multiclip 50 El Svan från Stiga upp och det var dags att se sig om efter alternativ. Vi läste på lite och till slut föll valet på en tidigare ratad gräsklippartyp: den klassiska "handjagaren". Visserligen hade vi varit nöjda med vår elgräsklippare men att släpa ut den, koppla in den och byta uttag blev moment som minskade den effektiva klipptiden och gjorde varje klippning till ett projekt. Kanske skulle en handgräsklippare göra det lättare att klippa mindre men oftare?

Testfakta hade en bra jämförelse mellan olika modeller och listade även andra fördelar med en handgräsklippare, såsom att den klipper jämnare eftersom den skär snarare än slår gräset. Av testet att döma var det än en gång en Stiga som var bäst, SCM 240 R, och vi slog till.

Vårt eget hemmatest till och med överträffade testresultaten:

• Gräsklipparen väger så pass lite att det är lätt att komma åt besvärliga ytor som trånga slänter.
• Handkraften ger så mycket rotation att det är lättare att framföra handgräsklipparen än den tyngre elgräsklipparen.
• Gräset blir jämnare och går även att klippa kortare än med den gamla elgräsklipparen.

Den enda nackdelen vi funnit så långt är att längre grässtrån gärna viker sig istället för att klippas men med rätt teknik klipps de också (genom att man drar tillbaka gräsklipparen över gräspartiet medan cylindern ännu roterar).

Vår nya Stiga stannar förhoppningsvis hos oss längre än tio år.

Trädgårdsrecept

För trädgårdsrecept, se Mat / Köksträdgård.